När snön faller

Kapitel 35

Här är (Bilden) klänningen som Grace har på sig i detta kapitel. (Jag tycker den är skitsnygg) Det skulle alltså vara hennes balklänning.  Och på högra bilden är det hur hon har håret till den klänningen i kapitlet. 

Till er som frågar: Hon spelas av Karen Gillan.

Dagens låt: "Run the world (Girls)" – Beyoncé (queen)

//Delenainmyheart

***

Fan.

Dubbelfan.

Nej. Trippelfan.

Varför i helvete bjöd jag hit honom?

Ånej, det här kommer sluta riktigt, riktigt dåligt. Det känner jag på mig. Hela ryggen dunkar av oro. Hur kunde jag vara så dum att låta orden fara från munnen? Orden som sa att han fick komma hit. Hur kunde jag ens komma på tanken? Mina föräldrar är inte hemma. Jag kommer bli ensam med Jason.

Jag har två teorier om vad som kommer hända när han kommer hit.

Antingen så slår jag till honom ännu en gång och jagar bort honom. Skriker att han inte ska våga komma tillbaka. Att jag aldrig mer vill se hans sexiga ansikte igen.

Eller så slutar det med att han säger något så romantiskt att jag kastar armarna om honom. Jag kommer bli så glad att jag kommer dra honom till mig och kyssa de där underbara läpparna.

Ärligt talat vill jag inte att det ska bli något av de alternativen... i alla fall inte det första.

Jag är fortfarande arg på mamma och pappa. Väldigt arg. Varför sa de ingenting? De har ju redan gift sig en gång. Vad är meningen att göra det två gånger om jag bara har en enda studentfest? Nej, det är orättvist. Kalla mig en barnunge som överreagerar om ni så vill, men just nu känner jag mig verkligen övergiven av mina egna föräldrar.

Speciellt när de lämnat mig för att åka till något dyrt hotell där de slipper vara rädda för att deras lilla, söta dotter ska höra alla stön genom väggarna.

Jag tänker inte klä upp mig för Jasons skull.

Aldrig.

Egentligen hade jag velat ta min svarta läderklänning som jag skulle ha på balen. Den räcker knappt över rumpan, men den uppmärksamheten förtjänar han inte. Inte om han kommer hit för att säga att vi endast ska vara vänner. Om han däremot väljer det andra alternativet...

Jag suckar och stirrar på klänningen som hänger i garderoben. Där är den. Och herregud så kort den är. Om jag skulle ta på mig den och bara sminka mig lite skulle jag påminna alldeles för mycket om Nathalie. I för sig är det något bra, tror jag. Det var ju trots allt hon som valde den åt mig.

Jag står för mig själv och slåss mellan två olika sidor av mig. Den osäkra och lite försiktiga tycker att jag inte bör ha så utmanande kläder på mig. Det är för överdrivet och han kommer definitivt märka att jag klätt upp mig för hans skull. Men min lite mer utmanande sida säger att jag ska ta klänningen och våga ta risker. Risker som jag aldrig skulle vågat ta med Noah. Noah kvävde mig med sin godtroghet, och det var verkligen inte hälsosamt för mig.

Det är i för sig inte så att Jason kommer stanna. Nej, absolut inte. Det tänker jag inte tillåta. Eller, jo, kanske. Det beror ju på vad han säger till mig.

Jag släpper ut en suck och sätter mig ner på stolen i bara underkläderna och stirrar på garderoben. Vad ska jag ha på mig?

Men kom igen Grace, sluta vara en sån mes och ta på dig den där klänningen!