När snön faller

Kapitel 6

Claire på bilden! (Hon är så perfekt??? Like?? Marry me)

Spelas av kaya scodelario:)❤

Trevlig läsning!

//Delenainmyheart

***

Jag ligger ner i min säng och stirrar upp i taket.

Det har jag gjort i flera timmar nu. Igår var den värsta dagen i mitt liv. Det var den dagen då jag fick reda på att min pojkvän varit otrogen mot mig. Hur kunde det hända mig? Just mig av alla människor. Jag tror i alla fall att det inte kan bli värre än såhär.

Jag har på något sätt lyckat övertala mamma att jag är "sjuk" och nu kan jag bara ligga här hela dagen och storgråta. Jag är fullt medveten om att jag missar geografiprovet, men det struntar jag fullständigt i. Jag struntar faktiskt i allt. Vad är meningen med livet om alla man litar på bara sviker mig?

Jag mår riktigt, riktigt dåligt. Varje gång jag tänker på hans namn känns det som inälvorna vänds ut och in på mig och jag mår illa. Det är som hela världen gått under och jag är ensam i ett mörker som är omöjligt att komma ut ifrån. Grace, den enda överlevaren. Nu måste hon kämpa för sin överlevnad, utan sin idiotiska pojkvän!

Pojkvän... Han är inte det längre. Nu är han mitt ex. Min föredetta. Vi gjorde ju slut, eller snarare så gjorde jag slut, men det är ju hans fel. Det var han som krånglade till allt. Nu är han någon jag inte ska bry mig om.

Men jag bryr mig. Trots det han gjort mig, så bryr jag mig fortfarande om honom. Jag kan inte bara glömma mina känslor. Det är jag inte redo för.

"Grace! Du har besök!" hör jag mamma ropa nedifrån köket.

Det är tisdag, och de dagarna är hon alltid ledig från jobbet. Det är då hon tar tillfället att hitta på recept till hennes framtida kokbok som jag nästan är säker på inte kommer bli av.

Efter någon minut knackar det på min vitlackande dörr och mamma öppnar den försiktigt. Bakom henne står Amy med håret liggande åt sidan och ett litet leende på läpparna. I händerna har hon sin ryggsäck och hon har fortfarande på sig den stickande mössan och tunna jackan.

Mamma släpper in Amy innan hon stänger dörren och lämnar oss ifred.

Jag är tacksam över att hon inte ställde några frågor.

Amy låter ögonen vila på mig som är inlindad i mitt eget täcke innan hon lägger säcken på golvet och rusar fram till mig.

"Stackars dig!" utbrister hon med en gäll röst och ger mig en bamsekram. Jag är nära att ramla ur sängen och jag hostar till.

"Amy, du kommer strypa mig om du kramar mig hårdare."

Hon sätter sig på sängkanten och granskar mig medlidande. "Du har inte sagt något till din mamma, va? Om Noah?"

Jag skakar på huvudet. "Både mamma och pappa har tyckt att Noah har varit en ängel... Jag vill inte förstöra den bilden för dem."

Tidigare denna morgon smsade jag både Amy och Nathalie vad Noah gjort mot mig. Nathalie ringde till mig och ärligt talat grät hon mer än vad jag gjorde. Hon svor dessutom på att kasta Noah utför ett stup så fort hon fick chansen, dessutom skulle hon elda upp hans hus medan hon ändå höll på.

Amy svarade bara med ett sms, men nu verkar det som hon vill se mig i ögonen när hon tröstar mig.

"Hur mår du?" undrar hon och drar undan lite av det brunetta och fylliga håret för ögonen.