När snön faller

Epilog

Låten som Grace lyssnar på: "Lean on me - J2 feat. Sizzy Rocket" (Och från och med nu kan vi kalla den låten Grasons theme-song)

Snälla, gråt inte sönder er under detta kapitel.

Kram, Delenainmyheart!

***

Snön yr utanför fönstret. Flingorna har klumpat ihop sig med varandra och tillsammans bildar de stora gistalter av vitt. De faller vilt ner vill marken. Tävlar om vem som kan komma ner först. Molnen ovanför ser ut som stora, gråa bomullstussar. Och känslan av att fara är nära rusar tillbaka till mig. Så har det varit varenda gång det snöat. Som om naturen, skogen och vädret kommer ihåg vad som hände den sena eftermiddagen för en månad sedan.

Sometimes in our lives, we all have pain. We all have sorrow.

Låten har spelats om och om igen denna morgon. Det var Claire som ville lyssna på den. Hon sa att det var Jasons favorit. Jason. Jason. Jason. Hjärtat värker till och när jag försöker andas är det som ett stort hål bildas I bröstet. Gud, hur många gånger har jag inte känt det känslan?

But if we are wise, we know that there's always tomorrow...

Jag lutar pannan mot det kalla fönstret och lyssnar på musiken. Efter Jasons död var det mycket i hans rum som skulle göras av med. Men jag kunde inte förmå mig att kasta någonting. Helst av allt hade jag velat lämna det som det var. Bara för att låtsas som om Jason var kvar. Han är bara ute och köper cigaretter. Han kommer snart.

Men jag visste bättre och skakade av mig den idéen. Samma sak hände Claire. Hon grät så fort hon såg något av hans ägodelar, det gör hon fortfarande. Jag hade berättat för henne om Dave och hur allt legat till. Att Jason egentligen var hennes halvbror och att de inte delade samma mamma. Och hon accepterade faktiskt sanningen.

Lean on me, when you're not strong.

Jag är inte stark. Det är nu jag behöver någon.

Begravningen var för två veckor sedan. Jag fällde inte en tår. Istället stod jag bara där, klädd i svart och stirrat på kistan. Som ett skal. Jag kunde inte heller förmå mig att säga något. Jag vågade inte ens lägga blommor på hans grav.

För jag var inte modig nog att inse att han var borta.

I'll be your friend.

Jason var min vän. Han var alltid där för mig. Och den natten, för så länge sedan. När jag först såg hur skör han var. När vi första gången älskade... Då var han där. Han hade legat bredvid mig i flera timmar. Hållit om mig. Vi hade skrattat och skämtat och inte haft någon tanke på vart ödet skulle ta oss.

"Jag ångrar det inte, Grace." hade han sagt och smekt mitt hår. Vi båda hade varit alldeles blottade i sängen. "Jag ångrar inte en sekund."

Och då älskade jag honom verkligen. Det gör jag fortfarande, men just i den stunden hade han aldrig varit vackrare. Han fick mig att häpna. Mitt liv gjorde han till ett äventyr.

I'll help you carry on.

Jag hjälpte honom att fortsätta med livet efter rökningen och drogerna. Jag fanns där för honom, precis som han fanns för mig. Vi tog hand om varandra. Han var en del av mig. En del av min själ. Min andra halva som jag älskade förbjudet mycket. Så mycket att det krossade oss båda.

For it won't be long, till I'm gonna need somebody to lean on...

Just nu behöver jag honom. Mer än någonsin. Vi hann aldrig göra de saker vi sa att vi skulle göra. Stugan står där alldeles tom i skogen. I sjön är det bara fiskar som simmar. Schackbrädet står orört och sängen...