Do you Remember Me? O.R

Del 3

Saras perspektiv:

Jag vaknade upp av att jag hade ont överallt. Jag öppnade sakta ögonen. Jag var i mitt egna rum? Nu mindes jag allt som hade hänt. Den där tjejen är sjuk i huvudet. Men var är killarna, var är Omar?! Jag försökte resa mig ur sängen, men det värkte som fan i huvudet. Då kom mamma in i rummet.
"Hej gumman, hur mår du?" Frågade hon oroligt.
"Har mått bättre" sa jag med ett svagt leende.
Hon kom och satt sig briver mig och kramade om mig.
"Minns du något?" Frågade hon.
"Jag minns bara att nån idiot slog ner mig. Men hur kom jag hem?" Frågade jag.
"Jag satt här hemma och såg på tv när nån ringde på dörren. När jag öppnade dörren stod fyra killar där, ena killen hade dig i famnen. Dom ville stanna här tills du mådde bättre, men jag sa att dom måste gå hem att dom får träffa dig sen när du mår bättre." Sa hon med en allvarlig blick.
"Jag moste träffa dom direkt" sa jag och försökte stiga upp ur sängen men det tog så ont så jag moste sitta ner igen.
"Det får du nog vänta med" sa hon lugnt.
Jag suckade och låg ner i sängen igen.
"Klarar du dig om jag går till jobbet?" Frågade hon oroligt.
Jag nickade.
"Är du säker?" Sa hon enu lite tveksamt.
"Ja mamma, jag är 17 år faktiskt" sa jag med ett litet leende.
"Okej, jag kommer hem vid 7 tiden" sa hon och kramade mig. Sen gick hon.

Jaha, ska jag ligga här hella dagen utan att kunna röra mig? Jag suckade och gick in på min mobil.
75 missade samtal.
Stod det? Alla missade samtal var från Felix, Ogge,Oscar, och Omar.
Jag saknade dem så. Men jag orkar inte just nu jag är ganska trött. Jag sluter ögonen.

Jag vaknar av att nån knackar på min dörr? Är det mamma? Nej klockan är inte ens 5. Sen kliver personen in i rummet...

Förlåt att det var så kort kapitel😔
But Byee😙 /Jennifer