Do you Remember Me? O.R

Del 26

Saras perspektiv:

Jag sprang och sprang, plötsligt var jag på en okänd gata där jag inte har varit förr. Jag tittade mig omkring, fuck var är jag?!
Plötsligt känner jag en droppe glida ner för tinningen. Jag tittar upp mot den blivande mörka himlen, och efter 10 sekunder öser regnet ner från himlen. Jag suckar, mobilen glömde jag hos Omar, och nu är jag genom blöt och skorna har jag också glömt. Så nu står jag genom blöt på en okänd gata och utan skor och kan inte ringa nån.
Fan! Jag sätter mig ner på sidan av trottoaren. Klockan är nu halv 7 och solen har börjat gå ner, så inom 1 timme kommer det vara mörkt. Perfekt! Jag vet ju inte vart jag ska gå.
Åhh jag vill mamma ska vara här..
Jag lägger händerna för ansiktet och suckar och en tår rinner ner för kinden.

Omars perspektiv:

"Va sa du hon gjorde!?" Ropade Oscar.
"Hon började gråta och sprang ut, förlåt men jag var i chok! Jag visste aldrig att hon kände så" ropade jag och drog handen genom håret.
Oscar Ogge & Felix hade direkt kommit hem till mig efter Sara gick.
Fuck, jag ska alltid fucka upp allt!

"Men du skulle ha stoppat henne. Nu svarar hon inte i mobilen!" Säger Oscar upprört.
"Men det är väl inte så konstigt, hon har glömt mobilen här" suckar Ogge och har Saras mobil i hans hand.
"Men Fan!" Mumlade Oscar.
"Lugna dig Oscar" säger plötsligt Felix, som har stått tyst hela tiden.
"MEN FATTAR DU INTE!" Ropar Oscar mot Felix.
"Hon är fucking försvunen! Hon är inte hemma hos sig eller nån annan stans!" Fortsatte Oscar argt.
Felix backar ett par steg bort från Oscar, jag har allvarligt aldrig sett Oscar så här och jag har känt honom i över 3 år.
"Seriöst Oscar tagga ner" säger jag lugnt åt honom.
"Tagga ner?! Det är fan ditt fel att hon är försvunnen!" Ropade Oscar och hade en hård blick i mig.
Jag blev genast tyst och stirrade ner i golvet.
Allt stängdes typ av för mig. Allt jag hörde blev tystare och allt som rörde sig, gick långsamare.
Jag hörde lågt hur Oscar hade börjat gräla med Ogge.
Sen kom jag tillback till nuet.
"Lägg ner Ogge!" Ropade Oscar mot Ogge.
"Men chilla! Jag vet att du arg över det med Sara, men det ger dig ingen rätt att hålla på så här!" Sa Ogge argt tillbacka.
"Sen när börjar du bestäma över mig!? Jag är äldre än dig!" Ropade Oscar argt.
"Fan lägg ner!" Ropade Ogge.
Felix stod bara tyst i ett hörn och stirrade ner i golvet.
"Men det är hans fel!" Ropade Oscar och pekade på mig argt.
Jag tittade bara chokat på honom.
"Allt är ditt fel! Det är ditt fel att Sara är försvunnen, det är ditt fel att alla foooer har blivit knäppa och börjar ge mer hat åt oss! Jag önskar att vi aldrig hade blivit vänner" sa Oscar argt och stirrade på mig.
Det sista han sa knäckte mig, han har alltid varit som en store bror för mig.

Jag bet mig i under läppen, och gick med snabba steg ut ur min lägenhet.
Allt är skit just nu, exakt allt!
Jag börjar gå med raska steg ner för alla trapporna. Jag klev ut ur porten.
Jag ska hitta Sara! Om hon är försvunnen ska jag hitta henne!
Jag börjar springa mot köp centret, där kanske hon är?

Saras perspektiv:

Jag sitter och fryser på gatan. Jag har inte flyttat på mig, jag sitter fortfarande kvar på samma plats.
Jag gissar att jag har suttit här nu i över 2 timmar. Det har som tur slutat att regna, men jag är fortfarande genom blött.
Flera bilar har kört förbi men ingen har stannat..
"ÅHHH" stönar jag högt.

"Och du verkar vara sur" säger en röst bakom mig.
Jag vänder mig snabbt om, där står en lång kille med ett flin på läpparna.
Jag reser mig snabbt upp från marken.
"Öhm.. och vad gör du här ute? Så här sent" frågar han och kollar på mig.
"Har inte du med att göra. Lämna mig ifred" säger jag drygt och backar bort från honom.
Han skrattar bara och slänger med sitt blonda hår åt sidan.
"Wow tagga ner bruden" flinar han.
Jag börjar gå iväg från honom.
Men då tar han tag i min arm led.
"Är du rädd?" Frågar han med sitt fula flin.
"1, jag snakar inte med okända mäniskor. 2, jag vill vara ifred.
3, lämna mig ifred" sa jag och försökte lirka min arm bort från hans grepp.
Men han var stark och höll ett stadigt grepp.
Han tog ett steg närmre.
"Släpp!" Sa jag lite högre.
"Annars vadå?" Sa han och himlade med ögonen.
"Jag skriker!" Sa jag lite osäkert.
"Ingen kommer höra dig" sa han lätt.
Han kom närmre och lutade sitt huvud mot mitt för att kyssas.
"SLÄPP!" Skrek jag och började bli rädd.
Han brydda sig inte och fortsatte att försöka kyssa mig.
Jag började skrika i hopp om att nån skulle höra.
Men då fick jag en hård käft smäll på skinden.
Flera tårar började rinna ner för kinderna.
"Du är min nu" mumlade han och flinade.
"SLÄPP! JAG VILL INTE" skrek jag och tårarna rann ner för kinderna.

"SLÄPP HENNE" ropade nån bakom mig. Jag vände mig snabbt om och där stod....