Do you Remember Me? O.R

Del 39

Saras perspektiv:

När vi fick veta att Omar var vaken, ville alla träffa honom. Men doktorn sa att vi moste åka hem eftersom Omar mådde fortfarande dåligt.
Så vi alla åkte hem till oss (Omars hem).

Nu sitter jag på mitt rum i min säng, och vet inte om jag ska vara glad eller vara ledsen. Omar mår bättre men kan också bli sämre snabbt igen.

Knack Knack!
"Kom in" mumlar jag.
Då ser jag Oscar komma in i rummet. Han sätter sig ner på sängen briver mig.
"Hur mår du?" Frågar han.
"Jävligt" säger jag tyst.
"Jag med.." mumlar Oscar och drar in mig i en varm kram.
"Har sjukhuset hört av sig än?" Frågar jag efter kramen.
Oscar skakar besviket på huvudet.
Jag suckar och en liten tår rinner ner för kinden.
"Det här tar kål på mig! Jag vet inte om Omar mår bra, eller om han har blivit sämre" säger jag med gråten i halsen.
Oscar kysser mig på pannan.
"Det tar kål på alla" sa han sorgset.

Just då kommer Ogge & Felix in i rummet. Felix är helt glansig i ögonen, och Ogge är helt blek och tyst.
"Daff & Kat är påväg hit, dom är här om några timmar" mumlar Ogge tyst.
Jag nickar sakta.
Det går en lång tystnad mellan oss.
Plötsligt ringer min mobil.
Jag drar snabbt upp den ur jeans fickan.
Okänt numer?
"Hallå?" Säger jag i luren.
"Hej är det Sara Björk jag talar med?" Frågar en man.
"Ehm ja?" Sa jag oförstående.
"Det här samtalet är från sjukhuset, vi ringer angående Omar Rudberg" säger manen.
Jag blir helt tyst och slutar typ att andas.
"Sara vem är det?" Frågar Ogge.
Jag sitter fortfarande stum.
"Hallå?" Frågar manen jag pratar med i mobilen.
Oscar tar min mobil.

"Ja Hallå?" Säger han och går iväg och pratar.
Jag sitter fortfarande tyst.
"Vem var det?" Frågar Felix nyfiket.
"Det var sjukhuset" säger jag och tittar upp på dem.
"Menar du allvar?!" Frågar Ogge och spärrar upp ögonen.
Jag nickar lågt.
Vi alla sitter spänt och väntar på att Oscar ska komma tillbacka och berätta vad dom sa.

När Oscar kommer tillbacka är han helt rödsprängd i ögonen.
"Vad sa dom?" Frågar jag med grötig röst.
Oscar skakade på huvudet.
Jag ställer mig upp från sängen och känner hur tårarna börjar rinna.
"Är han.. är han.." frågar Felix men får inte fram den sista meningen.
"Nej.. han är inte död.. Men han har blivit sämre.. Hans hjärta stannade nästan inatt" säger Oscar och tårarna rann ner för hans ögon.

Jag bet mig i underläppen och började gråta. Jag sprang in i Ogges famn och tryckte ansiktet mot hans bröst. Jag hörde hur alla grät..
"FAAN!" Skrek Felix med gråten i halsen.

Efter vi har lugnat ner oss frågade jag.
"Vem berättar för Wilnur?"
Alla var först tysta men sen steg Felix fram.
"Jag berättar.." sa han och börjar gå ut ur rummet. Sen stängdes dörren..

Hella dagen var dyster, Wilnur har suttit på sitt rum och gråtit hella dan.
Och när Daff & Kat kom blev allt bara änu mer dystrare, och dom började också gråta.

Nu är klockan halv 1 på natten och jag kan inte sova. Jag sitter och vänder på mig i sängen varannan minut.
Då öppnas min dörr och nån kliver in i mitt rum.
Det är mörkt så jag ser inte vem det är. Jag tänder min lampa som jag har briver min säng.
Där står Oscar vid dörren och tittar ursäktande på mig.
"Förlåt men jag ville bara se hur du mår" säger han ursäktande.
Jag nickar.
"Jag kan bara inte sova" säger jag tyst.
"Vill du att jag stannar?" Frågar han.
Jag nickar.
Han kommer fram till min säng och sätter sig ner briver mig.
"Varför är livet såhär Oscar?" Frågar jag tyst.
"Jag vet inte" säger Oscar och stryker mig över armen.
Den natten sitter vi och pratar, bara pratar. Men till sist somnade jag ändå.

Jag vaknar av att jag hör krachs på under våningen.
Jag springer snabbt ner för trappan.
När jag kliver in i köket ligger det glas splitter överallt på golvet, och lite blod också?!
Jag tittar upp och ser Felix som står bara och kollar ner på allt glas.
"Jag skulle bara ta vatten, men tappade glaset" säger han tyst.
Han har inga strumpor på och under hans fötter är det blod.
"Men för i helvete Felix, du kan inte gå på glaset" säger jag med lite panik i rösten.

Jag hoppar snabbt över allt glas så att jag kommer över till Felix. Jag sätter ner honom på en stol i köket, och lyfter upp hans ena fot och granskar den. Han har massa glas splitter i foten och det rinner blod.
"Felix.." mumlar jag.
"Hella livet är skit Sara! Lovisa har just gjort slut med mig, och snart kanske min bästa vän dör! Jag orkar inte mer Sara" säger han och begravar sitt ansikte i sina händer, och börjar gråta. Jag kramar om honom och strycker honom över ryggen.

Då hör jag steg från trappan och efter några sekunder står Oscar & Ogge, och Daff i köket.
"Vad fan.. har hänt här?!" Säger Daff chokat.
Sen vänder alla blicken mot oss, där Felix sitter och gråter och jag som håller om honom.
"Han råkade tappa ett glas och trampade i det" mumlar jag.
Dom nickade sakta.

Efter vi hade gjort rent Felix så kom Kat in i köket.
"Jag vill inte stressa er men det är massa som vill intervjua er" säger Kat lite stressat.
Killarna nickar sakta.
"När kommer intervjuaren?" Frågar Ogge lågt.
"Om 2 timmar, så fixa till er lite" sa Kat och försökte låta lite uppmuntrande. Men inte ett minsta leende syndes, alla tänkte bara på Omar..