Do you Remember Me? O.R

Del 33

Saras perpektiv:

"Hej babe" sa David och flinade.
"Vad vill du? Och kalla mig inte för det!" Sa jag irriterat.
"Oj förlåt daah, jag vill bara säga hej" sa han och försökte se sårad ut.
"Men nu har du sagt det så gå" sa jag enkelt och vände mig om så att jag hade ryggen mot honom.
Jag hör hur han skrattar till.
"Vart har du Omar då?" Frågar han och kommer och ställer sig framför mig.
"Han är iväg och köper glass" säger jag.
"Jaha, så det är så man handlar glass?" Frågar han och pekar bakom mig.
Jag tittar frågande bak.
Och där står Omar och tar bilder med fansen fortfarande.
Jag vänder mig om irriterat.
"Det är väl inte hans fel att han är känd" sa jag som svar.
David flinar bara till svar.
"Hur länge har ni varit ihop föresten?" Frågar han och kollar undrande på mig.
"Varför vill du vet det" frågar jag och suckar.
"Vill bara" sa han och ryckte på axlarna.
"Inte så länge, drygt 3 månader" sa jag och blickar ut över vattnet.
"Aja, så har han berättat än?" Frågar han allvarligt.
Jag vänder blicken mot honom och tittar frågande på honom.
"Berättat vadå?" Frågar jag oförstående.
"Dealen?" Sa han fortfarande allvarligt.
När jag inte svarar så säger han.
"Så han har inte berättat? Det skulle inte förvåna mig alls" sa han och flina.
"Vadå för fans deal?!" Frågar jag irriterat.
"Det får du nog fråga av din kille. Säg att jag var här åt honom. Aja ses då Sara girl" sa han glatt och började gå iväg.

Jag tittar frågande efter honom. Den killen är konstig ena minuten är han glad och flinar, och nästa minut är han sten allvarlig.
Och vad är det med den där jävla dealen?
Jag suckar irriterat och ligger ner igen på min handduk och sluter ögonen.

15 min senare:

"Här är din glass" hör jag en röst säga.
Jag öppnar ögonen och ser Omar hålla glassen framför mig.
Jag sitter upp i en skrädar stelning.
"Vilken tid det tog" sa jag tyst och tog imot glassen.
"Förlåt, det var så mycket fans här" sa han och tittade ursäktande på mig.
Jag nickar som svar.
"David var här när du var borta" sa jag och slickade på glassen.
"Och vad fan ville han?!" Sa Omar och tittade irriterat på mig.
Jag rycker på axlarna och konsentrerar mig på min glass.
"Men sa han nåt eller vad!?" Frågar Omar och stirrar på mig.
Jag möter hans blick.
"Han undrade om du hade berättat om dealen till mig.." sa jag och tittar in i hans ögon.
Omar spände käkarna och drog bort blicken från mig.
"Omar kan inte du bara berätta" sa jag och tittade frågande på honom.
Han skakar på huvudet.
"Han försöker bara lura dig, lita inte på David!" Sa han bara allvarligt.
"Men Omar! Dealen då, jag skulle villa veta vad det är för deal." sa jag irriterat.
"Nej Sara! Jag skyddar dig bara från fara. Och du vill aldrig heller veta det. Glömm det, och försök undvika David. Han är fel typ att umgås med.." sa han bara och reste på sig.
"Och hur vet du det!" Frågar jag halvt argt.
Omar ser in i mina ögon.
"För jag har gjort misstaget att umgås med honom, och det ångrar jag" sa han lugnt.
Sen gick han iväg mot bryggan och satte sig ner där och stirrade ut mot vattnet.
Jag suckar irriterat. Kan inte han bara berätta! Jag åt upp det sista av glassen.

(Lyssna på Isac Elliot Parachute, för att hamna i bättre känsla;)

1 timme senare:

Solen har börjat sakta gå ner, jag tippar på att klockan är runt 7 tiden.
Omar sitter fortfarande ute vid bryggan. Vi är nästan dom ända kvar på stranden, alla har börjat gå hem.
Jag reser mig upp och tar på mig mina shorts och min svarta tjocka jumper.
Sen börjar jag gå med sakta steg ut mot bryggan.
Omar sitter där helt tyst och stirrar ut mot vattnet. Jag sätter mig försiktigt ner briver honom.
Vi sitter typ 1 halv meter från varann helt tysta.
"Förlåt.." mumlar Omar.
Jag tittar upp på Omar, han har lyft blicken mot mig.
"Förlåt för att jag blev arg, men jag vill bara att inget ska hända dig" sa han och såg ledsen ut.
Jag flyttar mig närmre honom så att vi bara några centimeter från varann.
"Förlåt jag också, jag skulle inte blivit arg på dig. Du ville bara skydda mig" Sa jag ledset.
Omar ler svagt mot mig.
"Ska vi glömma allt?" Frågar han.
Jag nickar och kramar om honom.

Där sitter vi, vid bryggan och håller om varann. Solen har sakta sänkt sig och himlen har skiftat färg till ros, lilla.
"Jag älskar dig" viskar jag.
"Jag älskar dig mer" viskar han tillbacka och kysser mig på pannan.
Jag blev genast varm inom mig, som tur såg han inte när jag blev röd om kinderna.
"Det kommer jag alltid göra, så länge jag lever" sa han lugnt och tittade in i mina ögon.
Just nu ler jag som en fåne, men jag bryr mig inte. Jag är så lycklig.
Han lutar sig närmre mig och jag närmre honom.
Och sen kysser vi varann.
Jag är verkligen lycklig som har honom.

Ska försöka lägga upp två kapitel per dag😊 Komentera gärna om ni vill att jag ska fortsätta att skriva olika låtar ni ska lyssna på när ni läser😘 Ska försöka med ett till kapitel idag också, Bye så länge👋