Do you Remember Me? O.R

Del 27

Saras perspektiv:

Där stod.. Felix?!
"Släpp henne sa jag!" Sa Felix hotfullt.
Killen som höll ett fast grepp om mig, lättade lite på grepet men höll fortfarande fast mig.
"Och vad annars?" Sa han med ett flin.
"Jag har en bild här på mobilen, och där ser man klart och tydligt vad du håller på med. Vill du jag ska visa den för dina föräldrar eller kanske polisen?" Säger Felix kallt.
"Visst, jag ville ändå inte ha henne" säger han surt och släpper mig.
Jag springer direkt fram mot Felix, och kramar om honom.
Killen fnyser bara och går sen iväg.
"Vad i hella världen gör du här Sara?" Frågar Felix efter kramen och tittar undrande på mig.
"Jag..vet..in-te" grät jag fram.
"Kom vi går hem till mig så får du berätta" Sa Felix mjukt och lagade armen om mina axlar.

20 min senare:

Vi satt oss ner i Felix säng. Hans föräldrar var tydligen på fest, och skulle inte komma hem före nästa dag.
"Kan du berätta vad som har hänt?" Frågade Felix mjukt och strök mig över ryggen.
Jag tog ett djupt andetag och sen berättade jag allt.

***

Felix satt och kollade chokat på mig, efter jag hade berättat klart.
"Hur orkar du med allt?" Säger Felix med en ledsen blick.
"Det är just det, jag orkar inte" sa jag och tårar börjar rinna ner för kinderna.
Felix torkar lika snabbt bort tårarna som dom kom.
"Snälla Sara gråt inte" sa Felix och kramade om mig.
"Tack Felix" mumlade jag i vår kram.
"Hur är det med resten av killarna?" Frågar jag efter kramen.
Han är tyst en stund.
"Dom bråkar bara.. Mest Oscar," mumlade Felix.
"Varför det..?" Frågar jag undrande.
"Oscar blev jätte arg/ledsen när du försvann så han lagade typ all skuld på Omar för att du var försvunnen. Och Omar... ja han typ stack" sa han tyst och tittade in i mina ögon.
"VADÅ STACK?!" Frågade jag.
"Oscar blev ganska arg på Omar, så dom började typ bråka och ja" sa Felix.
"Åhhhh fy fan jag orkar inte mer med det här" säger jag lagade händerna för ansiktet.
"Det kommer nog ordna sig." Sa Felix med sin snälla mjuka röst.
Jag nickade och lagade huvudet mot kudden i sängen.
"Vad är Klockan?" Frågade jag en anning trött.
"Den är halv 1 på natten" sa Felix.
Jag nickade trött.
Han bredde täcket över mig och sa.
"Godnatt Sara" och pussade mig på pannan.
Sen somnade jag..

*

Jag öppnade sakta ögonen. Felix är inte i rummet?
Jag stigger försiktigt upp från sängen och börjar gå mot dörren.
Jag trycker tyst ner dörr handtaget och kliver ut ur Felix rum.
När jag kommer ner för trapporna, så ser jag Felix i Soffan på sin mobil.
"Godmorgon Felle" skrattar jag lågt.
Han tittar upp från mobilen och ler.
Han nickar som svar.
"Du vet väl att skolan börjar snart?" Säger han med ett flin.
"What?!" Säger jag och får panik.
Felle skrattar bara åt mig.
"Jag kan inte gå till skolan med dom här kläderna" säger jag och pekar på mina blöta kläder.
Han flinar bara.
"Du kan låna min syrras kläder" säger han lätt.
"Är det okej..?" Säger jag osäkert.
"Hon bor inte hemma längre men hon har säkert några kläder här tror jag" säger han och börjar gå upp för trapporna.
Jag väntar en stund, och efter ett tag kommer han ner med en hel kläd hög i famnen.

Han flinar åt min chokande blick.
Han slänger alla kläder i soffan.
"Hon har glömt mycket kläder här" säger jag och ett litet flin dycker upp på Felix mun.
"Ta vilket du vill, dom kläderna är för små för henne" säger Felix glatt och går ut till köket.
Jag börjar gå igenom alla kläders plag.
Hon hade ganska liknande stil som mig.
Till sist blev det en tjock svart tröja och ett par gråa slappa byxor, och så hittade jag en svart vit bandana i kläd högen så jag tog den också.
(Bild där uppe)

Jag tog kläderna in till en toalett. Och började klä på mig dem.
Det blev ganska snyggt tyckte jag själv, bandanan passade perfekt med kläderna.
Jag har aldrig direkt brytt mig om min stil, eller hur jag ser ut.

När jag kommer in i köket så har Felix just ätit klart sin frukost.
"Fina kläder, ska du ha frukost?" Frågar han glatt.
Jag skakar på huvudet.
Han rycker på axlarna och sen går vi till hallen och började laga på skorna.

När vi är utanför skolan, tvekar jag lite.
Felix tittade lite oförstående på mig, men sen verkade han fatta.
"Kom nu, jag är ju med dig. Dessutom har vi samma lektioner fram till lunch" sa Felix lungt och tog mig i hand.
Jag nickade sakta och sen började vi gå in till skolan.

Direkt när jag och Felix hade klivit in i korridoren såg jag Omar vid sitt skåp.
Jag bara stirrade på honom.
Han såg ganska deppig ut.
Plötsligt lyfte han upp blicken och vi fick ögon kontakt!

Shit vad kommer hända😵😵!?