Do you Remember Me? O.R

Del 58

Varning för långt och känsligt kapitel! + Sista kapitlet.

- Omar -

"LÅT MIG TRÄFFA HENNE!" Ekade det i hella sjukhus korridorena.
"Omar lugna ner dig!!" Säger Katia och tar ett grepp om mina axlar.
"Men jag vill träffa henne!!!" Säger jag med gråten i halsen, och struntar full ständigt i alla blickar jag får av dom som går i korridoren.
"Hon mår inte bra enu, hon har fortfarande låg puls och ligger i koma" säger läkaren som står briver mig.
"Men det skiter jag i! Det kan vara sista gången jag får se henne!!" Ropar jag argt mot läkaren.
Läkaren tittar surt på mig och vänder sig sedan mot Kat.
"Du får ta det här" sa han skylit och går sen iväg bort från oss.
Fan har han inget hjärta eller?! Tänker jag och tittar argt efter honom.
"Du ska få träffa henne men inte just nu" sa Kat lugnt och tittar in i mina glansiga ögon.

Då brister det för mig, jag börjar stor gråta mitt i sjukhus korridoren där människor går av och an. Kat kramar om mig och strycker mig över ryggen.
"Ja-g vil-le bara tr-äffa henne en si-sta gång" hulkar jag fram bland alla tårar.
"Du ska få träffa henne, och jag lovar dig det är inte sista gången" säger Kat lugnt och fortsätter att hålla om mig.

Sent igår kväll kom ambulansen hit med Sara, hon hade nästan ingen puls då, och nu ligger hon i koma. Hon har nu lugit på sitt rum hela natten, och nu på morgonen hade hon vaknat, men mådde fortfarande dåligt. Hon hade mistat mycket blod, och förblödde nästan, och det är inte så stor chans att hon klarar sig...
David och Luke är just nu vid polis stationen och förhörs, Ogge skicka ett sms för en stund sen att dom skulle hamna i fängelse i 2 år. Och jag tycker fan att dom ska sitta i fängelse i resten av deras jävla liv!
Killarna stannade här över natten med mig men åkte hem till hotellet för 1h eftersom Daff tvinga dem, men mig fick dom inte hem så Kat håller mig sälskap här vid sjukhuset.

**

"Vill du ha nåt från cafet?" Fråga Kat.
Jag skakar sakta på huvudet och har blicken fäst vid golvet.
"Jaha Kiwi, jag vet att du är utsvulten så jag köper en macka åt dig" sa hon och gav mig ett svagt leende och rufsade till min frisyr.
Jag tittade upp på henne och besvarade leendet, hon vet exakt hur jag tänker.

När hon har gått iväg till cafet tog jag upp mobilen ur fickan.
Typ 1000 frågor på instagram, och twitter. Jag orkade inte just nu med alla fans, dom betyder oerhört mycket för mig men jag är inte på topp just nu och behöver en paus.
Jag struntade i Instagram & Twitter och gick in på meddelanden.

Du har 27 nya sms

Stodde det, och jag vet mycket väl vem dom är ifrån. Dom flesta var spamm av Felix, Oscar, och Ogge. Eller så var det mamma.

Idag
07.12
Olly my broh💪:

Nått nytt om Sara än?? Och hur mår du, vill du snacka?💕

Idag
07.59
Felle boy💙

SNÄLLA SÄG ATT SARA MÅR BRA!?
Vi kommer till sjukhuset senare idag, Jag är verkligen ledsen för allt Omar, finns💗

Idag
07.34
Enis💛

Har Sara vaknat än?? Jag och killarna kommer till sjukhuset i eftermiddag. Omar stay hard<3

Idag
08.02
Mamá💗✌

Omar jag är påväg till Örebro nu, är där vid cirka 11-12 tiden. Te amo<3

Jag skicka svar till dem alla, men efter ett par minuter lagade jag tillbaka mobilen i fickan. Jag begravde annsiktet i händerna och suckade, och efter ett tag började det rinna tårar.
Jag orkar inte visa mig stark, jag orkar inte vara stark just nu.. det ända jag kan tänka på är Sara..

**
Mamma kom lite efter 11 till sjukhuset.
Och Klockan 15.00 kom killarna och Daff också till sjukhuset. Alla sitter bara och väntar på nyheter om Sara. Det dröjer 3 timmar innan vi får svar.

"Är det ni som är här för Sara?" Frågar en läkare och tittar frågande på oss.
Vi nickar, och håller andan om han har bra eller dåliga nyheter..
"Okej..." mumlar han tyst och verkar tänka.
Vi alla sitter otåligt och väntar på vad han ska säga.
"Jag är verkligen inte bra på sånt här... men jag beklagar verkligen. Sara lever fortfarande men hon har mist så mycket blod att hon inte kommer klara sig. Hon vaknar inte heller från sin koma. Vi tror att hon bara lever i ett par timmar till.." säger läkaren och tittar sorgset på oss.

Direkt när läkaren har sagt det stannar allt upp för mig, allt blir svart. Hon kommer inte att dö.. det kan hon inte!
Jag reser mig hastigt upp och börjar ropa.
"HON KOMMER INTE DÖ! DU LJUGER" skerek jag mot läkaren.
Läkaren blir så chokad att han snublar bakåt och faller nästan.
Daff kommer fram till mig och försökte lugna ner mig, men jag buffade bara bort honom.
"SARA KOMMER INTE DÖ!" Ropar jag och tårana rinner ner för ögonen.
Mamma kommer fram till mig och omfamnar mig. Och nu kan jag inte längre vara arg utan gråter ut allt. Jag sjunker ner på golvet och gråter så att jag nästan inte kan andas. Hela min värld rasar sönder just nu...

**

Alla andra har gått till Saras rum och sagt förväl. Nu är det min tur att säga hejdå till Sara..

Jag kliver försiktigt in i Saras rum, och stänger dörren tyst efter mig. Där inne ligger hon i en säng och sover djupt.. hon ser ut som en vacker ängel. Jag sitter ner vid sängkanten briver henne. Jag tar hennes hand i min och tittar på hennes vackra annsikte. Snart kommer hon inte finnas mer...
"Snälla Sara stanna hos mig" viskar jag och en tår rinner ner för min kind.
Jag smeker hennes kind försiktigt.
"Snälla Sara... jag älskar dig" viskar jag och efter dom sista orden jag sa börjar jag att snyfta, jag begravar annsiktet i mina händer och brister ut i gråt.

"Jag älskar dig med" säger en svag röst.
Jag lyfter sakta upp annsiktet ur mina händer. Där sitter Sara med ett svagt leende. Jag blir så glad att jag kastar mig över Sara och ger henne världens störstaste kram.
Både jag och Sara gråter glädje tårar.
"Jag trodde du skulle dö" snyftade jag fram.
"Jag skulle aldrig lämna dig" säger hon och kysser mig.
Jag bessvarar kyssen, och vi sitter där ett tag och bara njuter av varandras närhet.
Jag tror faktiskt att allt kommer bli bra nu trots allt som har hänt.

3 år senare:
- Sara -

"Sara! Felle undra om vi alla ska ses nere vid parken?" Ropade Omar från nedre våningen. Jag springer glatt ner för trapporna ner till Omar.
Omar sitter vid Soffan med sin mobil i handen.
"Kommer Ogge & Oscar också?" Frågar jag.
Omar nickar.
"Visst vilken tid?" Frågar jag med ett leende och sätter mig briver Omar i soffan.
"Klockan 3" sa han och kysste mig på kinden.
För 2 månader sedan köpte vi en lägenhet tillsammans. Och nu bor vi tillsammans i Stockholm.
"Vet du vad Sara?"
"Nej, vad?"
"Jag älskar dig"
"Jag älskar dig med"
Sen kysser Omar mig mjukt på läpparna.

Nu är boken faktiskt slut😣😄 Det var sista kapitlet, hoppas ni gillade den här boken❤ Men jag kommer släppa en NY bok den här helgen!
Så snälla skulle verkligen bli glad om ni skulle börja läsa den😊
Men tack iallafall för alla underbara läsare på den här boken❤

Vi ses snart igen Kram<3