Do you Remember Me? O.R

Del 33

Saras perspektiv:

Jag vaknar yrvaket upp ur en djup sömn.
Då kommer jag ihåg var jag är.
Jag skulle just vända mig om och säga God morgon till Omar, som ligger briver mig.
Men när jag vänder mig om är ingen där?
Jag rycker på axlarna och reser mig ur sängen. Jag tar en snabb tit i spegeln i Omars rum. Mitt hår ligger helt rufsigt till. Jag suckar men struntar i det. Det här är min nya familj, inte bryr väl dom hur jag ser ut, eller?

Jag går yrvacket in i Omars kök.
Där står han och Wilnur och pratar lågt. Men direkt när jag kliver in i köket blev dom tysta och låsades som inget.
"Godmorgon guman, sovit gott?" Frågade Wilnur glatt och låsades som inget.
"Ehm.. helt bra antar jag" sa jag med ett svagt leende.
Wilnur ler mot mig och duckar fram frukost på bordet.
Jag vänder blicken mot Omar och ger honom en frågande blick.
Men han ler bara och låsas också som inget.
Vad är det dom döljer? Ähh komigen Sara! Du inbillar dig bara, ok?
Låt det bara vara. Allt kommer ordna sig. Försök inte bry dig.
Tänkte jag lugnt.

Jag ler mot Omar och sätter mig ner briver honom. Sen börjar vi äta frukost.
"Så vad ska ni göra idag då?" Frågar Wilnur glatt.
Hur kan hon vara så glad och positiv hela tiden? Jag skulle också villa vara det..
Tänker jag men ler tillbacka och rycker på axlarna.
"Kanske vi drar ner till stranden, vi har ju ändå sommarlov" sa Omar och ler mot mig.
Jag nickar ivrigt och trycker snabbt i mig det sista, jag hade ätit till frukost.
Wilnur & Omar skrattar bara åt mig när jag äter så snabbt jag kan.
Jag tror jag kommer trivas bra här, tänkte jag.

Nu var jag och Omar påväg till stranden.
Vi går hand i hand ner för gatan.
Vi går ganska tyst eller ja, Omar mumlar på nån låt?
Jag tror det är: Sax.
Jag börjar skratta lågt.
Omar slutar genast att sjunga och tittar ner på mig.
"Vad?" Frågar han oförstående.
"Nej nej, du sjunger bara så fint" sa jag och ler mot honom.
Han ler och kysser mig lätt på pannan.
Genast känns det som fjärilar i magen.

När vi är vid stranden är det inte så många där. Typ 7 stycken eftersom klockan är 11 på morgonen.
Vi läger ner våra handduckar på sanden. Jag tar av mig mina kläder så att jag bara har på mig min rosa, vita bikini.
Omar drar av sig sin t- shirt så att han är helt topples med bara sina bad byxor.
Och min blick landar så klart på hans mag rutor.
"Gillar du det?" Frågar Omar och flinar.
Jag blev genast röd om kinderna och låsas som inget.
"Vah? Vadå?" Frågar jag oskyldigt.
"Försök inte" skrattar han.
"Okej, okej jag gillar väl det" sa jag och ler.
"Trodde väl det" sa han och skrattar.
Han kommer fram till mig och kysser mig på munen mjukt.
När jag vill kyssa mer så drar han bort sina läppar. Jag tittar frågande på honom, men han ler bara lurigt.
"Om du vill ha mer moste du komma ut i vattnet" sa han och flinar.
Han vet hur mycket jag hatar att simma i kalt vatten.
Jag skrattar bara lätt.
"Så desperat är jag tyvär inte"
Sen ler jag lätt mot honom och lägger mig ner på min handduk.

"Så du dissar mig nu?" Hör jag hur Omar säger och sätter sig ner på huk briver mig.
"Det kan man säga, ja" sa jag enkelt och ler.
Han svarar inte så jag öppnar ögonen som jag hade slutit när jag hade luggit ner på min handduk.
Och igen! Så var Omar bara 1 millimeter från mitt ansikte.
Jag gav ifrån mig ett litet skrik.
"Sluta göra sådär Omar, en dag skrämmer du ihjäl mig" sa jag och andas ut.
"Så går det Babe när man dissar mig" sa han och skrattar sitt underbara skratt.
Jag ler bara.
"Kan jag iallafall få en kyss?" Frågar jag bedjande.
"Sure my love" sa han glatt.
Eftersom han satte på huk briver mig så lutade jag mig lite uppåt och han lite nedåt mot mig.
Sen möttes vi i en perfekt kyss.

Nu har vi varit på stranden i över 3 timmar. Omar har gått iväg för att köpa glass åt oss. Men det tar ett tag eftersom det är så mycket fans runt honom.
Jag tittar irriterat ut över vattnet.
Jag blir lite avondsjuk när alla fans ska trängas runt honom och vill vara nära honom. Men jag försöker inte bry mig, och det funkar.
När jag tittar ut över vattnet hör jag några steg bakom mig.
Jag vänder mig om och ler för jag tror att det är Omar.
Men det var det inte alls....
Det var.. David!

Fan det här slutar inte bra..