Do you Remember Me? O.R

Del 53

- Sara -

"Okej, vi delar upp oss i grupper så har vi lättare chans att hitta Oscar" säger Daff.

Vi har nyss kommit till Örebro. Och nu ska vi dela upp oss i grupper och försöka hitta Oscar.

"Sara & Omar. Ogge & Felix. Kat & jag. Vi träffas exakt här igen om 3 timmar. Har alla med sig sina mobiler?" Frågar Daff och ser allvarligt på oss.
Vi alla nickar, sen går alla vi åt olika håll.

Jag och Omar går på en tom gata, helt i tystnad. Jag tror vi båda tänker på sama sak.
Men plötsligt bryter Omar tystnaden.
"Vill du berätta om drömmen?"
Jag tvekar ett tag men berättar sen allt.
"Nästan sama som förra, fast den här gången blev Oscar dödad av nån okänd person..." säger jag tyst.

Jag tittar upp på Omar eftersom han inte svarar. Han går med blicken i marken och verkar tänka.
"Vet du varför Oscar skulle rymma hit för?" Frågar jag för att byta samtals ämne.
"Han har en vän här tror jag..." mumlar han.
"Känner du honom eller?" Frågar jag nyfiket.
".... ja typ" svarar han.

"Men vet du var han bor då??"
Han tvekar ett tag med svaret.
"Jag tror jag vet.. men vi kan inte gå ditt" säger han allvarligt.
"Men va varför?! Tänk om han är där då??" Säger jag irriterat.
"Därför att jag inte är vän med honom mer!" Svarar han enkelt.

"Säg var han bor, Omar!!" Säger jag och stannar tvärt på gatan.
"Nej, det är inte säkert" säger Omar irriterat och ser på mig.
"Vadå 'inte säkert' han är väl inte kriminell heller" säger jag och lägger armana i kors.
Omar ser på mig utan att svara.
"Vänta... är han det?" Frågar jag tveksamt.
"Det skulle man kunna säga. Han gör inte direkt lagliga grejer" säger Omar.
"Men då moste vi absolut dit! Tänk om nåt har hänt Oscar!" Säger jag
Omar suckar och verkar tänka en stund.
"Visst kom då" säger han och börja gå ner för gatan. Jag springer ikap briver honom och flättar ihop våra händer. Han tittar förvånat på mig men ler sen.

Efter ett tag står vi framför ett vit höghus. Vi går in genom ingången.
"Jag tror han bor på den sjätte våningen" säger Omar och börjar gå upp för alla trappor. Och jag springer snabbt efter.

När vi är på den sjätte våningen finns det bara 2 olika dörrar att välja på. Ena dörren står det: Välkommen till Familjen Andersson. Och så är det en stor glad sol på dörren också.
Så den är det nog inte....

Den andra dörren är helt tom, det står inget på den. Så jag gissar att det är där han bor. Vi knackar försiktigt på dörren. Ingen öppnar... vi knackar igen, åter igen ingen som öppnar.
"Ähh han är väl ändå inte där" suckar Omar och börjar gå ner för trappan.

Jag tvekar ett tag vid dörren. Jag tar försiktigt tag i handtaget och drar ner det, och dörren går upp..
"Omar dörren är inte låst!" Ropar jag ner för trapp huset.
Och straxt står Omar briver mig igen. Vi går försiktigt in i lägenheten.
"Hallå..?" Ropar Omar in i lägenheten.
Ingen svarar, ingen är då hemma.

Vi går tyst in i lägenheten, i köket är det tomt, i vardagsrummet är det tomt, på toan är det tomt. Ingen Oscar syns till...
"Han är inte här" suckar Omar dyystert.
Jag kollar mig omkring med blicken i lägenheten.
"Har vi kollat där ine än?" Frågar jag och pekar mot en dörr.
Omar skakar på huvudet, och genast får vi båda hopp inom oss.

Vi går snabbt fram till dörren och rycker i handtaget. Men det är låst...
Jag bankar på dörren och ropar hallå.
Jag och Omar står tysta och lyssnar på ett svar.

Endast tystnad hörs.. jag ropar ett hallå och knackar hårt på dörren igen. Den här gången hörs ett svag mummel inifrån.
"Oscar är det du??!" Ropar jag hoppfult.
Bara ett mumel får vi till svar.
"Hur ska vi ta oss in? Dörren är ju låst" frågar jag och tittar på Omar.
"Om Oscar är där inne ska vi också in" säger han och börjar sen ta med våld och försöker slå upp dörren.

Han slänger sig mot dörren flera gången och till sist åker dörren upp med en smäll. Vi rusar in i rummet, det första jag ser är gammal möglig madrass vid ett hörn av rummet, och en stol mitt i rummet. Jag letar med blicken och sen ser jag en person ihop sjunken vid ett hörn av rummet. Han är helt blå slagen och andas tungt.
Det är... Oscar!

Omar är snabbast och är först fram vid Oscar, men jag är snabbt efter.
"Herregud Oscar! Hur mår du? Hör du mig?!" Säger jag oroligt.
Oscar mumlar nåt ohörbart och försöker stiga upp. Men Omar drar ner honom igen.
"Fan Oscar du kan inte ställa dig upp när du knapt kan sitta rakt" säger Omar allvarligt.
"Vatten..." mumlar Oscar. Omar är snabbt upp och springer iväg mot köket.

"Vem har gjort det här?" Säger jag oroligt och tittar på Oscar.
"Luke..."mumlar han fram.
Jag börjar studera Oscars skador, och han har verkligen fått hårda slag. Han har fått en ordentlig blå tira runt vänstra ögat också. Jag suckar och stryker Oscar över skinden.
"Förlåt för allt" säger han tyst.
"Vi glömmer det nu. Det viktigaste är att du blir bra" säger jag och ler svagt. Oscar nickar sakta.

Omar kommer tillbacka in med ett glas vatten. Oscar dricker upp allt på 1 sekund. Han hade tydligen inte fått mat eller vatten på 2 dygn...
Oscar berättar allt för oss. Att han hade tänkt bo hos Luke ett tag, att han trodde att Luke var hans vän men däremot inte alls va det. Han hade hållt Oscar fången i det rummet i närmare 1 vecka, och slagit Oscar varenda dag. Och sen berättade han om den där dealen....

"Kan nån berätta vad den där dealen handlar om??" Säger jag irriterat. Omar tittar genast bort medan Oscar tittar tveksamt på mig.
"Omar du moste berätta nån gång" säger Oscar och petar i Omars axel.
Omar tittar upp och ska just öppna munen för att säga nåt, men avbryts av ett högt ljud från hallen.

Vi alla tre fryser till is. Vi sitter knäpp tysta och bara lyssnar. Men in i rummet kommer Luke... och har en pistol i högra handen..
Han flinar ett elakt flin mot oss.
"Det här blir roligare än vad jag hade trott" skrattar han.