Do you Remember Me? O.R

Del 37

Saras perspektiv:

Jag är vid sjukhuset nu. När Pontus hade dyckit efter Omar så hade han sagt att det var jätte grunt där.
Omar hade hoppat från 6 meters klippa och slagit i huvudet i båtten av sjön för att det var så grunt där, och han hade blivit helt medvetslös. Hans hjärta hade stannat när han var medvetslös under vattnet. Men när Pontus bärde upp honom ur vattnet så gjorde jag mun mot mun metoden, och han började som tur andas igen, men... han vaknade inte..

Nu sitter jag och Pontus och väntar utanför Omars rum på sjukhuset. Det är en massa läkare där ine och försöker få hans hjärta att gå ordentligt. Hans hjärtslag just nu är väldigt lågt..
Sanna & Nellie stannade kvar på stranden medan jag och Pontus åkte med Omar till sjukhuset med ambulansen. Sanna & Nellie skulle ringa Wilnur och sen komma till sjukhuset sen.

Jag satt på min stol och skakade av orolighet. Pontus satt helt tyst briver mig och såg ganska blek ut.
"Tror du han klarar sig?" Frågar jag oroligt.
"Såklart han gör" säger Pontus och försöker låta uppmuntrande. Men jag hör på hans röst att han är lika orolig som jag.

Då hör jag några komma springande i korridoren. Jag vänder mitt huvud där ljudet kommer ifrån.
Där kommer Wilnur, Sanna och Nellie springande.
Jag reser mig upp. Jag kastar mig i Wilnurs famn och där kommer dom första tårarna.
Wilnur kramar om mig hårt innan hon släpper taget.
"Var är han?" Frågar hon stressat.
"Han är där inne, men ingen får gå in ditt" sa Pontus och pekade mot rummet Omar var i.
Hon nickar lågt och lutar sig mot en vägg. Det är en lång tystnad mellan oss alla.
"Jag ringde killarna.. Dom är här om 2 timmar" sa hon tyst.
Jag nickade.
Vi alla satt där i korridoren och bara väntade, länge.

Jag ryckte till av att nån puttade i mig.
Jag satt mig snabbt upp i stolen jag satt i. Det var Sanna som puttade i mig, en läkare hade kommit. Läkaren stodd just nu och pratade med Wilnur.
"Jag kommer snart" sa Wilnur till oss och gick iväg med läkaren för att prata. Jag suckade tyst och rätade till mig på stolen jag satt på.

"SARA?!" Ropade en röst över hella korridoren. Jag vände mig hastigt om för att se vem det var?
Där stod killarna! Oscar Felix och Ogge.
Jag kastade mig upp ur stolen och sprang mot dem. Vi alla fyra kramade i en grupp kram.
"Vafan har hänt med Omar!?" Frågar Felix Förvirat.
Efter jag har berättat allt, stodd killarna bara tysta.
"Men mår han bättre?" Frågar Ogge tyst.
"Ingen vet hur han mår. Ingen släpper in oss" suckade jag.
Killarna nickade sakta.
Vi går tillbacka till där dom andra väntar Pontus Nellie & Sanna.
Killarna hälsar på dem och dom verkar redan känna varann.

Jag sätter mig ner på golvet den här gången och lutar huvudet mot väggen.
Oscar sätter sig ner briver mig.
"Allt kommer ordna sig" sa han och kramade om min hand.
Jag nickade lågt.
Då kommer Wilnur tillbacka. Men nått är inte rätt? Hon är helt rödsprängd i ögonen av tårar.
"Vad har hänt??" Frågar jag oroligt och reser mig upp från golvet.
Wilnur skakar bara på huvudet.
"Läkaren sa... att Omar hjärta slår fortfarande lågt, han har inte heller vaknat än. Och..." sa hon tyst men avbröt sig själv.
"Och vad?!" Frågar Oscar spänt och reser sig också upp från golvet.
Wilnur fick änu mer tårar i ögonen.
"Och det är 50% på att han överlever" fick hon fram och började gråta.
Jag stodd bara tyst.
Kommer jag mista en till? Och inte vem som helst.. Den jag älskar mest!

"Det är inte sant.. Du ljuger" sa jag och tittade upp på Wilnur.
Wilnur fortsatt att gråta och skakade på huvudet.
"DET ÄR INTE SANT! HAN KOMMER ÖVERLEVA!" Skrek jag och tårarna forsade ner för kinderna.
Oscar höll om mig, men jag försökte bara att slippa bort och springa till Omar. Men det var meningslöst, Oscar var dubelt så stark som mig och fortsatt att hålla om mig.
Till sist bröt jag ihop i hans famn och började stor gråta.
Även jag kände att Oscar också grät tyst.
"Jag vill inte mista fler.." sa jag tyst bland alla tårar.
"Jag vet" mumlade Oscar och kramade om mig hårdare.

Jag vet inte vad jag skulle göra om jag mister Omar..