Do you Remember Me? O.R

Del 43

Saras perspektiv:

Oscar rycker på axlarna och stirrar ner i golvet.
"Jag visste inte vad jag skulle säga.." mumlar han.
"Nähä jag visste inte vad jag skulle säga. Han dog nästan och du visste inte vad du skulle säga?!" Säger Ogge med en arg ton.
Oscar vänder upp blicken mot mig.
Jag står bara med en tyst besviken blick. Felix tar min hand i sin och drar iväg med mig, Ogge hänger snabbt på.
"Äh kom nu, han kan lika bra stå där kvar och kämmas" muttrar Felix.
Och jag följer lydigt med, jag hade heller ingen lust att stanna kvar med Oscar. Jag gav honom en till chans men han förstörde den chansen.

Jag och killarna hoppade in i bilen.
"Vart har ni Oscar?" Frågar Kat och vänder sig back mot oss från fram sättet.
Jag rycker på axlarna och tittar ut genom fönstret.

Efter ett par minuter kommer Oscar in i bilen. Han skyllde på några fans som ville ha autograf men jag vet mycket väl att han ljög.

På hem resan försökte han flera gånger få kontakt med mig, men jag vände bara bort blicken.
Jag fattar inte vad det är med honom! Omar blev ju skit ledsen när han inte ens sa ett ordentligt hej! Fan vad jag är besviken på honom!

När vi klev in i hallen allihopa sa Wilnur att hon skulle laga mat till oss alla.
Jag nickade och tog av skorna och gick ut mot vardagsrummet. Jag slängde mig på soffan och tog fram mobilen.

15.21
Omar❤😘
Hej, hur mår du? <3

Jag tryckte på skicka och satt och väntade på att Omar skulle svara, men tyvär kom det inget sms.

Jag suckar och lägger bort mobilen.
"Vad suckar du åt?"
Jag vänder upp blicken och där står Felix med ett flin på läpparna.
Jag ler tillbacka och skakar på huvudet.

Jag är glad att Felix mår bättre nu, han är fortfarande lite ledsen över Lovisad Break up. Men jag hoppas han mår bättre snart.

Han sätter sig ner briver mig och lagar armen om mig.
"Jaha hår mår lilla Sara då?" Frågar han och flinar.
"Fine thanks, and you?" Flinar jag tillbacka.
"Jag mår bra. Förresten har du sett Ogge?" Frågar han.
Jag skakar på huvudet.
Vi sitter tysta en stund.

"Varför betedde Oscar sig sådär vid sjukhuset?" Frågade han.
"Jag vet inte.. han betedd sig också konstigt igår" sa jag och tittade upp på Felix.
Han tittade oförstående på mig.

Efter att jag har berättat det som jag hade upplevt igår kväll, var Felix sur över.
"Vad fan är det med honom?! Han & Omar är typ bästa vänner, och nu plötsligt beter han sig som att han inte bryr sig om honom" säger Felix upprört.

Just då kommer Ogge in i rummet och sätter sig ner briver oss.
"Jaha, vad snackar ni om då?" Frågar han och tittar på oss.

Ogge verkar inte heller fatta varför Oscar beter sig så här?

"MATEN ÄR KLAR!" Ropar Wilnur från köket. Jag & killarna hoppar snabbt upp ur soffan och går till köket. Vi sätter oss ner vid bordet.

Just när vi har satt oss till rätta vid bordet kommer Oscar in i köket.
Han har blicken i golvet och sätter sig briver mig.
Jag känner mig lite obekväm med sitoationen, och hade blicken i bordet.

"Jaha var det kul att träffa Omar igen då?" Frågar Wilnur och lät glad.
Jag ler mot henne och nickar.
Detsamma gör killarna förutom Oscar som fortfarande sitter tyst.
"Varför är du så tyst Oscar?" Frågar Daff som sitter mitemot oss.
Jag vänder lite med blicken mot honom.

Han sväljer hårt och ska just svara innan Felix svarar istället.
"Han kämms bara.." sa Felix och stirrar ner i sin taldrik.
Oscar vänder snabbt blicken mot honom och spänner käkarna.
"Det gör jag inte" mumlar Oscar mot Felix.
"Nähä, men du verkar inte bry dig ett skit i Omar. Du sa inte ens hej åt honom, och han var nästan död dagen innan." Sa Felix mot Oscar.
Oscar vänder snabbt bort blicken från Felix. Och vänder den till mig, och ger mig en hjälpande blick.

Jag svalde hårt och skakade på huvudet. Den här gången tänker jag inte hjälpa honom, han förkänar det.
Jag reser mig upp från bordet och går bort mot hallen.
Jag tar snabbt på mig mina skor och går ut. Jag hör bort från köket hur dom ropar efter mig.

Men jag struntar i det, jag behöver vara själv ett tag.
När jag har börjat gå ut mot gatan hör jag hur nån springer efter mig.
Jag vänder mig om och Kat kommer springande mot mig.
"Vart ska du Sara? Klockan är snart 7?" Säger hon.
"Jag behöver bara få lite luft. Jag kommer snart hem igen" sa jag med ett litet leende.
Kat nickar och ger mig en snabb kram och börjar gå tillbacka.

Jag går just nu i Göteborg, helt ensam.
Jag älskar och hatar den här staden på sama gång.
Jag suckar och en vind pust blåser förbi mig.
Jag huttrar till eftersom jag bara är i en t-shirt och shorts, och solen har börjat gå ner.

Jag går en bit tills jag ser en grön bänk längre fram som är tom.
Jag går bort mot den och sätter mig.

Jag sitter en stund och bara tänker, på allt som händer just nu.
Jag drar upp mobilen från fickan och kollar i hopp om att Omar har skickat nåt.
Men inget har han skickat.
Jag läger tillbacka mobilen i fickan med en besvikelse.

Just nu vill jag bara vara med honom, och ingen annan. Jag suckar och tittar bort mot gatan.

Där kommer en gestalt gåendes mot mig. Jag grips genast av panik inom mig, men jag bestämer för att behålla lugnet.

När gestalten kommer fram till mig tittar jag chokat på personen.
"Oscar...??" Säger jag förvirat.