Do you Remember Me? O.R

Del 57

- Sara -

Jag sitter fastbunden vid en stol. Omar är också fastbunden vid en annan stol, fast just framför mig. Omar har inte vaknat än efter att dom slog honom medvetslös.

"Omar?" Viskar jag.
Han gnyr tyst och skruvar lite på sig, och öppnar sakta ögonen. När han märker att han är fastbunden hoppar han till och försöker bryta sig loss.
"Omar lugna dig, det hjälper inte" säger jag med en lugn röst.
Han slappnar av en anning, och jämrar sig lite.
"Hur mår du?" Frågar jag oroligt.
"Känns som jag har världens migren.. hur mår du??!" Frågar han och ser på mig.
"Har mått bättre" säger jag och ler svagt, Omar besvarar leende.
Just när han särar på läpparna för att säga nåt, kliver David och Luke in i rummet.

"Jaså drömprinsen har vaknat ser jag?" Flinar David mot Omar. Omar ger honom en blixtrande blick och börjar streta i mot repet som håller honom fast bunden.
"Lugn lugn, innan du får gå så bjuder vi på en liten show" hånler Luke och går ut från rummet för att hämta nåt.
Jag bitter mig hårt i läppen och känner tårana bränna i ögon vrån.
"Vadå för fans show!?" Morrar Omar.
"Haha, kanske inte du vet vad detta inebär men det gör Sara mycket väl" skrattar David hånfult och ger mig en blick.
Omar tittar frågande på mig. Jag tittar bara på honom med tårar i ögonen.
"Sara vad menar han??" Frågar Omar förrvirat och ger mig en tröstande blick.
Jag kan inte svara eftersom jag är full av gråt, så jag vänder bara bort blicken.
"Jaha om Sara inte kan berätta, så får du bara vänta och se" flinar David och lägger armarna i kors.

Och efter bara några sekunder kommer Luke in med en väska?
"Och vad i helvete har du i den?!" Frågar Omar och tittar argt på Luke.
Luke svarar bara med ett tort skratt. Han lägger ner väskan på golvet som ger ifrån sig ett litet skramel, han drar sakta upp dragskedjan på väskan. Han stoppar in handen i väskan och drar upp den igen och håller i ett par knivar...
"Jaha, hade ni tänkt tortera mig? Gör det bara, men släpp Sara!!" Ropar Omar argt.
David och Luke skrattar ironiskt mot Omar.

"Omar nu ska inte du försöka spela hjälten här. Du visste vad du gick in på när du blev en i gänget, och om man brytter mot våra regler inebär det konsekvenser. Du gjorde inte det vi var överens över i vår deal, så nu får du ta straffet" flinar David och tar en stor vass kniv i sin hand.
Omar fattar noll och ger David en frågande blick.
"Vad menar du...??" Frågar Omar oförstående.
"Du ska få titta på när vi sakta gör så att din flickvän förblödder" flinar David och drar sin finger topp över den vassa kniven.

Omar slutar andas och stirrar ut i det tomma intet. När han fattar vad David nyss sa, börjar han streta i mot som en galning och försöker ta sig loss.
Luke går snabbt fram till Omar och trycker ner honom i stolen igen. Omars ögon är glansiga och han tittar hjälplöst mot mig.
Jag mimar ett: Det är okej

Medan Luke håller ett stadigt grepp om Omars axlar så börjar David komma långsamt fram mot mig med en stor vass kniv...
Flera tårar rinner långsamt ner för mina kinder. Omar ropar att dom ska släppa honom, att han ska döda dem om dom rör mig. Men dom bryr sig inte om honom..
David står nu precis framför mig med den stora vassa kniven.
"Du vet Sara.. jag vill egentligen inte göra det här men.. jag har inget val" flinar han och stirrar rakt på mig.
Och innan jag vet ordet av det så känner jag en stor smärta i högra armen...

- Felix -

När vi kliver in i huset stannar mitt hjärta. Det första jag såg var att Omar och Sara var fastbundna vid två stolar, men sen såg jag att Omar hade rödsprängda ögon och sen såg jag Sara... hon var helt blodig. Två killa står briver dem och håller i en kniv.

Ogge och Oscar springer snabbt fram till dom okända killarna och slår ner dem. Jag springer snabbt fram till Sara som är helt blodig och av svimmad. Hon har ett skär sår vid högra armen men ett enu större skär sår vid magen...
"KAN NÅN SLÄPPA MIG LÅSS!!"ropar Omar med sprucken röst.
Oscar går snabbt fram till Omar och drar bort repet omkring honom. Det första Omar gör när han är låss, är att springa fram till Sara.
Jag ser när Ogge drar upp sin mobil från hans jack ficka, och inom kort hör jag hur han pratar med larm centralen...

Jag sitter briver Sara och Omar på andra sidan. Omar kramar om Saras hand och gråter hysteriskt.
"Snälla Sara... lämna mig inte... du kommer klara dig..." mumlar han tyst till henne, även fast hon inte kan höra.
"Ambulansen är här snart" säger Ogge tyst och sätter bort mobilen.
Jag nickar kort och vänder tillbaka blicken till Sara & Omar. Ett par tårar letar sig ner för min kind.. Omar sitter och gråter av smärta briver Sara, och Sara sitter bara helt medvetslös och helt blodig..

All sorgsenhet jag nyss hade inom mig var snabbt bortblåst, istället tog hatet över. Jag reser mig snabbt upp från golvet och vänder mig om. Där sitter dom främamde killarna som hade skadat Sara, som hade fått Omar att lida.
Jag rusar mot dem och slår den första killen rakt i ansiktet. Killen blir så chokad att han faller ner på golvet med en duns. Den andra killen kommer mot mig och är redo att slås, även fast han är en halv meter längre än mig är jag så arg så att jag lyckas slå ner honom också. Just när jag tänker slå dem igen känner jag hur två hårda grepp runt mina armar. Jag vänder mig argt om och ser Ogge och Oscar som håller i mig.
"Lugna dig Felix!" Säger Ogge och tar ett hårdare grepp om min arm.
"FAN HELLER! Dom ska få efter allt vad dom har gjort!!" Ropar jag och försöker slippa loss.
Just när jag tänker ta i ordentligt, hör vi hur Omar ropar på oss.

Jag slutar direkt och vi andra vänder oss om. Omar tittar på oss med sina rödsprängda ögon.
"Hon har nästan ingen puls..." yttrar han och en tår rinner ner för hans kind.

Förlåt så himla mycket men jag har haft så mycket prov dom senaste veckorna, och därför har jag inte kunnat uppdatera på länge😦😦 Iallafall så var det här näst sista kapitlet😉 Sista kapitlet kommer snart, lovar😘😘 Hejdå👋

Kram