Do you Remember Me? O.R

Del 8

Saras perspektiv:

"Gumman, vakna"
Jag öppnade sakta ögonen, där stode mamma med ett morgon trött leende.
"God morgon, vad är klockan?" sa jag trött.
"07.30 du har en halv timme på dig" sa hon och gick ut ur rummet.
Jag suckade och reste mig ur sängen, och hasade mig iväg mot toaletten.
Jag tvättade annsiket, sen gick jag till backa till mitt rum.
Idag fick det bli svarta thigta jeans & en vit t-shirt. Jag boratade igenom mitt toviga hår, sen sminkade jag mig snabbt med mascara, och eyeliner.
Sen sprang jag ner för trapporna ut i köket.
"Ska du ha frukost?" Frågade mamma trött.
"Nej jag är inte hungrig" sa jag glatt.
Just när jag skulle gå mot hallen stoppade mamma mig.
"Jag ville bara säga att jag är glad att du & Omar är vänner igen. Du verkar må mycket bättre när du är med honom" sa hon med ett leende.
"Han är inte min vän längre" sa jag glatt.
Mamma tittade oförstående på mig.
"Han är min pojkvän" sa jag ivrigt & glatt.
Mamma bara skrattade och gav mig en kram. Sen sprang jag ut mot hallen och tog på mina vita coverse och svarta leder jackan.
Sen ropade jag hejdå och började springa mot skolan.

Jag kom just i tid till matten.
Jag satt mig längst back som vanligt.
Var är Omar? Jag har inte sett honom på hella morgonen?
Just då öppnas dörren och Omar kommer in.
"Förlåt att jag är sen" sa han och gick snabbt och satt sig briver mig.
Läraren muttrade något men sen fortsatte han med timmen.
Jag tog tyst upp mobilen.

-----------------------------------------------------------
08.35
Sara:
Varför var du sen?

Omar tog försiktigt upp mobilen sen skrev han till backa.

08.37
Omar:
En sak med bandet. Har en sak att berätta. Vi ska till studion efter skolan där berättar jag :) <3

Jag titade frågande på sms jag just fick. Vad memar han? Vad ska han berätta?

08.39
Sara:
Säg nu!?

08.41
Omar:
Jag säger efter skolan vid studion. Det är bara att vänta älsk;*

08.43
Sara:
Men åhh.. Lova att berätta då efter skolan?

08.44
Omar:
Lovar:*

08.45
Sara:
Bra:*

-----------------------------------------------------------

Skol dagen gick långsamt. Omar vägrade att berätta. Jag höll på att sprängas av nyfikenhet.

Jag & Omar är påväg för att äta lunch.
När vi kom in i matsalen stirrade alla på oss. Vad stirrar dom på!?
Då kommer jag på varför dom stirrar, jag och Omar håller varann i händerna. Jag tittar upp på Omar.
Han har ett leende på läpparna och ger mig en blick som betyder: strunta-i-dem.
Vi går och tar mat och säter oss vid ett bord. Folk som sitter nära vårt bord viskar med varann och slänger blickar mot oss. Men vi låssas som inget.
"Var är Felix föresten?" Frågade jag.
"Han är i studion. Saker att planera du vet" sa han med ett flin.
"Har han med att göra det du ska berätta om sen vid studion?" Frågade jag.
"Kanske man vet aldrig" sa han med en pedofil min.
"Åhh jag spricker av nyfickenhet!" Skrattar jag.
Efter ett tag går Omar för att han ska på toaletten. Så jag sitter själv vid vårt bord, Kul.
När jag just har ätit klart hör jag en tjej bakom mig.
"Hur fan kan han välja henne?" Viskar hon högt bakom mig till en av hennes vänner.
"Ja? Det finns tjejer som är mycket snyggare än henne. Hon är säkert fattig som går runt med såna kläder"
Sa hennes kompis till backa.
Nej Sara! Skappa inga problem här nu! Låssas som att du inte hör dem.
Jag tog ett djupt andetag och fortsatte att äta.
"Har du hört att hennes pappa lämnade henne & hennes mamma när hon typ var 1 år? Han gjorde rätt val, vem fan orkar stå ut med en sån idiot?" Sa hon bakom mig.

Jag flög upp ur stolen så att den smäldes i golvet, alla stirrade tyst på mig men jag struntade i det.
Jag vände mig om där två blondiner satt.
"Vad fan sa ni!?" Sa jag argt.
"Du hörde själv" sa ena tjejen med ett elakt flin.
"Ta till backa det!" Sa jag enu argare.
"Nej, aldrig din hora" sa dom och började skratta.
Jag slog ena tjejen på käften. Tjejen jag slog höll för ena kinden, och andra tjejen reste sig upp.
"Din jävel, vad tänker du med?!" Sa hon bitchigt.
Jag sa inget satt bara armarna i kors.
Plötsligt slår hon mig med knyt näven rack i ansiktet på mig.
Jag kved till, jag kände hur det började rinna blod ur näsan men jag orkade inte bry mig.
"Rätt åt dig, Och om jag vore du så lämna Omar han förkännar nån bättre än dig" sa den andra tjejen som jag hade slagit.

Då kommer plötsligt Omar till backa, och ställer sig mellan mig & blondinerna.
"Vafan har hänt?" Frågade han med en arg/chokad ton.
"Hon slog mig" fejk snyftade ena blondinen.
"Kanske för att ni kallade mig fattig och snakade skit om mig & min pappa!" Sa jag argt.
"Du ljuger!" ropade dom till backa.
"ÅÅHHH!" Suckade jag argt och började gå ut ur matsalen.

Jag gick in i västra korridoren och svängde in till höger, där kom jag in till alla gammla toaletter. Nästan ingen brukar vara här, så jag gick in i en av toaletterna och låste dörren.
Jag satt ner på toalett sitsen och drog upp knäna till hakan.
Då brast jag ut i tårar.

Omars perspektiv:

"ÅÅHHH!" suckade Sara argt och gick snabbt ut ur matsalen. Jag skulle precis följa efter henne innan nån stoppade mig.
"Låt henne vara, hon är knäpp som slår andra" sa en av blondinerna som jag tror heter Nadja.
"Jaha men vem hade slagit henne då?!" Sa jag argt och drog åt mig armen och började gå ut ur matsalen.
Flera blickar brändes i ryggen på mig.

15 minuter senare:

Jag har letat typ över allt utan att hitta henne! Hon kanske är vid dom gamla toaletterna..? Jag sprang genom korridoren dit. När jag försiktigt öppnade dörren hör jag höga snyftnigar. Jag gick tyst in. För att försäkra mig om att det är Sara så kollar jag under väggen så att jag kan se in. Jepp det är hon, jag stiger upp och knackar på dörren.
"Sara kan du öppna?" Frågar jag.
Snyftningarna minskar lite efter nån minut öppnar hon försiktigt dörren.
Jag går in och låser efter mig.
När jag vänder mig om mot henne så är hennes ögon röda av allt gråtande och hennes mascara har runnit så hon är helt svart på kinderna, men trotts det är hon fortfarande söt.
Jag sitter ner på huk briver henne.
"Kan du berätta vad Dom där tjejerna sa till dig?" Sa jag och tog hennes hand.
Hon nickade sakta.

Efter hon har berättat allt så tvättar hon asiktet och köljer bort all mascara som har kletats ut på kinderna.
"Min pappa lämnade mig när jag var ungefär 1 år gammal. Jag har aldrig träffat honom sedan dess. Och jag vill helst inte prata om honom.." sa hon tyst.
Jag nickade och kramade om henne.
"Jag älskar dig" viskade jag när jag kramde henne.
"Jag älskar dig med" viskade hon tillbacka.

Saras perspektiv:
Efter skolan:

Jag & Omar har just kommit till studion. Som tur var inga foooers där, säkert är dom i skolan.
När vi kom in i studion tog vi av oss våra skor och gick in i dans salen.
Där stod killarna och prata med Daff och Kat.
När killarna säg oss lyste dom upp i ett ivrigt leende.
"Jaha kan du berätta nu?" Frågade jag Omar.
Killarna och han började skratta.
"Men säg då..?" Sa jag ivrigt/suckande.

Ni får veta i nästa kapitel vad dom ska berätta Haha😝😂
//Jennifer//