Do you Remember Me? O.R

Del 36

Saras perspektiv:

Jag vaknar av en känsla att nån stirrar på mig. Jag öppnar ögon och där sitter Omar och ser på mig.
"Vad gör du?" Frågar jag ochSkrattar tyst.
"Du är så söt när du sover" sa han och ler.
Jag börjar le ett stort leende.
Men plötsligt ändras Omars leende till en allvarlig min.
"Vad är det?" Frågar jag osäkert och sätter mig upp i sängen.
"Drömmde du något mer inatt?" Frågade han.
Jag tänkte efter och skakar på huvudet.
Han nickar sakta.
"Hurså?" Frågar jag.
"Du pratar i sömnen.." mumlar han.
Jag sitter tyst en stund, okej jag pratade i sömnen när jag var typ 7. Men nu? jag är ju 17?
"Vad sa jag då?" Frågade jag tveksamt.
"Du mumlade ganska mycket men, du sa en del om din mamma och mig & killarna" sa han tyst.
"Vad sa jag om er då?" Frågade jag igen.
"Du sa att du var rädd för att mista mig och killarna och din mamma, du pratade typ om minnen" sa han och kollade allvarligt på mig.
Jag satt bara tyst och stirrade ner i mitt täcke.
"Har det hänt förr? Att du har mardrömmar och pratar i sömnen?"
Frågar han och lagar sin hand på min axel.
"När jag var mindre... men jag har gjort inget av det på typ 8 år" sa jag osäkert.
"Det kanske bara var en engångs grej" sa Omar med ett upmuntrande leende.
Jag nickar sakta.
"Vad är klockan?" Frågar jag och försöker glömma bort det vi just snacka om.
"10 tror jag" sa han och ryckte på axlarna.

2 timmmar senare:

"Det är såå varmt!" Suckar jag och viftar med handen för ansiktet.
"Ska vi dra och simma?" Frågar Omar och flinar.
Jag nickar ivrigt.
Jag springer upp till mitt rum för att packa till stranden.
Jag drar av mig min röda t-shirt & vita shorts och lägger på mig min bikini, sen drar jag på igen mina kläder.
Jag packar ner min handduk i min svarta väska och sen springer jag ner till köket.
"Ojj, vad du har bråttom" skrattar Wilnur när jag kommer inrusande i köket.
"Förlåt, jag och Omar ska till stranden. Och jag moste snabbt äta nåt" skrattar jag.
Jag plockar snabbt åt mig två äpplen och sa sen hejdå till Wilnur och gick sen till hallen.

Där står Omar klar och väntar.
"Här" säger jag glatt och kastar ena äpplet till Omar.
"Tack" flinar han tillbacka.
Sen satt jag snabbt på mig mina vans skor och sen gick vi.

När vi kom till stranden satt jag såklart på Omars rygg och skrattade.
Och halva stranden stirrade konstigt på oss, men vi brydde oss inte.
"Omar är det du?" Hörde vi en röst bakom oss.
Jag hoppade snabbt ner från Omars rygg och vi båda vände oss om.
Där stodd en mörk blond kille med ett varmt leende.
"Men Tja Pontus" sa Omar glatt och gjorde en brohugh med honom.
"Pontus, det här är Sara min tjej. Och Sara det här är Pontus min gamla vän" sa Omar och presenterade oss för varann.
Pontus och Jag sa hej till varandra, vi blev genast bra vänner. Han påminer mig lite om Omar faktiskt, lika glad och rolig.
"Nellie & Sanna är också här" sa Pontus glatt.
Han sprang snabbt iväg efter dem.
"Och vem är Nellie & Sanna?" Frågar jag ler.
"Andra vänner härifrån" sa han glatt.
Sen kom Pontus tillbacka med två tjejer i hälarna.
Båda tjejerna hoppade i famnen på Omar och var jätte glad för att träffa honom.
När dom hade kramats klart så presenterade tjejerna för mig.
Den första tjejen var blond med gröna ögon och var jätte söt, hon var visst Nellie.
Andra tjejen hade ljust brunt hår och grå blåa ögon, och det var Sanna.
Dom båda var jätte snälla, dom hade ganska samma stil som mig dessutom.
"Så ni är ihop va?" Sa Sanna och flinade.
Innan jag hann svara så sa Omar.
"Jepp, 'min' flickvän" sa han stolt och lagade armen om mig.
Jag börjar le.
"Jaha, ska vi dra och bada? Jag smälter här" stönade Pontus.
"Stackarn, det är bäst att vi skyndar oss" skrattade Nellie.
Sen hoppade Nellie upp på Pontus rygg och så sprang dom ut mot vattnet.
"Vad dom better sig underligt" flinar Omar när jag och han & Sanna börjar gå i lugn takt ner mot vattnet.
"Dom är tydligen på G" skrattar Sanna.
"Vah? Sen när" frågar Omar chokat.
"Dom har varit så ganska länge" sa hon och ryckte på axlarna.
"Det moste jag ha misat" skrattade Omar.
Sen sprang vi också ut till vattnet.
"FyFan vad kallt" huttrade jag när jag kom upp till ytan efter att dykt i.
"Du som tjattade att det var varmt" skrattade Omar.
"Ska vi dra till klipporna?" Frågade Pontus.
Jag vände mig bort mot klipporna.
Dom var ganska höga.
"Är inte det jätte djupt där?" Frågar jag tveksamt.
"Ähh inte är det så djupt där" skrattade Omar tillbacka.
"Visst då" suckade jag.
Tjejerna nickade också.

När vi kom till klipporna var det ganska halt eftersom det hade regnat under natten.
"Aj Fan!" Muttrade Pontus när han halkade och föll på baken.
"Fail" skrattade Nellie och Sanna i kör.
"Ähh håll tyst" sa Pontus enkelt.
"Var hoppar man ifrån?" Frågade jag.
"Var som helst, men det är bäst därifrån" sa Nellie och pekade bort mot en stor klippa.
Vi alla börjar gå försiktigt dit för att inte halka.

När vi kom dit så skulle såklart Omar & Pontus visa sig tuffa och hoppa först.
Omar gjorde en backflip och landade perfekt i vattnet, Pontus gjorde lika också och landade lika perfekt.
"Ska inte ni hoppa?!" Ropade dem ned ifrån vattnet och tittade upp på oss som fortfarande stodd på klippan.
"Jaja" ropade vi.
Först hoppade Sanna, sen Nellie och sist jag.

Jag for djupt under vattnet och simmade snabbt upp till ytan igen.
Jag andades ut och dom andra bara skratta.
"Du for visst djupt" skrattade dem.
Jag nickade och flinade.
Plötsligt tystnade Omar och tittade sig omkring. Sen viskade han nått till Pontus.
Vi tjejer tittade undrande på dem.
"Ska vi dra ditt bort?" Frågade Killarna och ler och pekar bort mot en jätte stor klippa.
"Det är ju inte nåt djupt där och det är en hög klippa" sa Sanna tveksamt.
"Jag vet var det är djupt där" Sa Omar lugnt.
Vi andra tvekade men sen nickade vi.
Vi började simma iväg mot den höga klippan.
Omar hjälpte mig att komma upp på klipporna. Och sen gick vi hand i hand tillsammans med dom andra iväg mot den höga klippan.

"Vem hoppar först?" Frågar Pontus.
När ingen svara så steg Omar fram.
"Det blir visst jag då" sa han och flinade.
Omar började gå fram mot klippans kant.
Jag sprang snabbt fram till honom och tog hans hand, han kollar frågande på mig.
"Lova att vara försiktig" sa jag lite oroligt.
För jag visste att det är inte lika djupt här som på alla andra ställen.
"Oroa dig inte, jag är försiktig" sa han lugnt och strök mig mjukt över kinden.
Jag nicka och backade bort från kanten och ställde mig briver dem andra.
Han gav oss en sista blick innan han hoppade från kanten.
Vi andra sprang snabbt fram till kanten av klippan och såg hur han åkt ner i vattnet.

Över 20 sekunder har gått?
"Var är han?" Frågar hag oroligt.
"Jag ser honom inte" sa Nellie oroligt också.
1 minut har gått.
"Fan, Fan!" Sa Pontus och började klättra ner från klippan.
Vi andra klättrade snabbt efter honom ner från klippan.
När vi kom ner såg vi att Pontus dök i vattnet.

Vi satt oroligt vid kanten av vattnet.
Efter några sekunder kom Pontus upp.
"Fan det är grunt här!" Sa han och kipade efter luft och dök i igen.
Jag satt och skakade av oro.
"Han klarar sig" sa Sanna och satt sig briver mig och höll om mig.
30 sekunder har gått.. Och ingen Omar eller Pontus syntes till.

Då såg vi några bubblor som började bildas i vattnet. Då kom Pontus upp med Omar i sina armar. Jag pustar lättat ut. Men nått var inte rätt?
Omar var helt blek i ansiktet och med sluttna ögon.
Pontus hade panik i ögonen, sen sa han:
"Han... Han Andas inte"