Do you Remember Me? O.R

Del 30

Saras perspektiv:

Just nu sitter jag och packar.
Ikväll går tåget hem till Göteborg.
Fyfan vad jag kommer sakna killarna.

När jag har packat den sista väskan klart kommer Omar in i rummet.
"Har du packat klart?" Frågar Omar med ett svagt leende.
Jag nickar och besvarar leendet.
"Vi skulle träffa killarna vid studion, och sen har vi en överaskning till dig" sa han med ett lurigt leende.
"Vadå för överaskning?" Frågar jag undrande.
"Det får du veta senare, men kom nu klockan är snart 11" sa han glatt.
Jag suckar & ler och sen reser jag mig upp från golvet.

När vi kommer till studion är det såklart en massa fans där.
Omar märker att jag blir nervös så han tar mig i handen och ler.
Jag blir lite lugnare och sen går vi tillsammans mot studion.
Fansen börjar genast att ropa och skrika när dom ser Omar.
Alla frågar efter autografer eller om han kan ta en bild med dem. Men Omar säger bara.
"Sorry jag har inte tid nu. Senare jag lovar"
Sen trängdes vi förbi alla fans och gick in i studion.

När vi kommer in i dans salen sitter redan killarna där i soffan.
"Hejj" säger jag glatt.
Killarna säger glatt hej tillbacka.
Jag sätter mig ner i soffan mellan Ogge & Oscar.
"Såå.. kan nån av er berätta vad det är för överaskning ni har till mig?" Frågar jag nyficket.
Killarna skakar på huvudet och flinar.
"Ge mig en ledtråd" sa jag ivrigt.
"Du kommer gilla det" sa Ogge med ett flin.
"Vad är det för ledtråd, isåfall världens sämsta" sa jag surt.
Du brister alla ut i skratt.
Jag försöker vara sur med det var inte så lätt, så efter ett tag börjar även jag skratta.
Efter vi har skrattat klart kommer Daff in i rummet.
"Bilen är här, så skynda er" sa Daff glatt.
Jag tittade undrande på alla?
"Haha kom nu bara Sara" skrattade Omar och lagade armen om min axel.
Sen gick vi ut bak vägen och där utanför stod en bil och väntade på oss?
Vi klev in i bilen och jag hamnade mellan Omar och Felix.
"Här lägg den för dina ögon" sa Felix och räckte mig en bandana.
"Varför..?" Frågade jag tveksamt.
"Men annars ser du vad det är och då är det ingen överaskning" sa Felix med ett leende.
Jag suckar tyst och lagar på mig bandanan.

Efter 10 minuters åk färd i bilen stannade vi.
"Var är vi?" Frågade jag eftersom jag hade bandanan för ögonen.
"Du ska få se, ta tag i min och Oscars hand" sa Omar.
Jag tog i deras händer och sen klev vi ur bilen.
Jag hörde ett par skrik och jubel.
"Var är vi? Jag börjar allvarligt bli rädd nu" sa jag medan jag höll Omar och Oscar i handen.
"Oroa dig inte" sa Ogge som antagligen stod briver mig.
Vi gick lite framåt och sen sa Omar.
"Okej nu får du ta dig av bandanan"
Jag tog tveksamt av mig den, jag blundade medan jag gjorde det.
Sen öppnade jag sakta ögonen.
Vi var på... Grönalund!
Jag började genast le som en idiot.
"På vår sista dag ska vi tillbringa hella dagen på grönan" sa killarna glatt.
Jag kramade om alla dem så lycklig var jag.
"Det här kommer bli så himla kul!" Halv skrek jag.

När vi kom in till Grönalund kom en massa fans fram till oss.
Killarna tog några bilder med dem, men sen sa dom att dom inte hade tid för fler.
"Okej, vad vill lilla Sara åka i?" Sa Felix ivrigt.
Jag tittade mig omkring och till sist blev det Twister.

När vi satt oss ner i berg och dalbanan hamnade jag briver Felix.
"Är du spänd?" Frågar Felix och försökte verka tuff.
"Lite kanske, du då?" Frågar jag.
"Pfff.. jag är aldrig rädd" sa han stolt.
"Om du säger det så" sa jag och flina.
När vi började åka var det skit kul.
Jag skrek och hade armarna i luften.
Och Felix som sa att han var tuff, han skrek själv också.

När vi hade åkt klart sprang vi alla snabbt till dom andra maskinerna.
Hella dagen var kul, tills vi skulle åka i sista maskinen.. i fritt fal!
Jag har aldrig tyckt om höjder direkt..
Alla av killarna har redan sprungit iväg till den. Och nu stodd jag själv här.
Ska jag åka i den eller inte?
Fan jag skiter i det!
Jag sätter mig ner på en bänk som är drygt 50m från fritt fal.
Killarna står säkert redan och köar, jag kan lika bra sitta här och vänta.
Då plötsligt ser jag killarna komma springandes till backa.
Dom springer fram till mig.
"Sara varför kommer inte du?" Frågar Omar.
"Jag vill inte åka i fritt fal, jag gillar inte höjder" suckade jag.
"Men jo, det blir kul. Jag slår vad om att du kommer gilla det" sa Felix med en ivrig ton.
Jag skakar på huvudet och tittar ner i marken.
"Hon moste inte" hörde jag Omar säga till dem andra.
"Vi går och åker, vänta här på oss" sa Omar med ett leende.
Jag nickar och ler svagt.
Omar strycker mig.över kinden sen springer han snabbt iväg med dem andra mot fritt fal.

Fan Sara du klarar det här! Vad kan ens hända? Nä just det inget.
Jag springer beslutsamt iväg mot fritt fal.
När jag kommer fram till kön ser jag killarna en bitt fram.
"Killar!" Ropar jag.
Dom vänder sig om och tittar på mig.
Dom börjar genast le och vinkar att jag ska komma till dem.
Det är en familj som står före mig och jag tränger mig försiktigt förbi dem.
Dom blänger på mig men jag försöker att inte låsas om dem.
När jag kommer fram till killarna ler dom.
"Jag visste att hon skulle våga" sa Felix och kramade om min axel.
"Såklart hon vågar, hon är världens modigaste tjej" sa Ogge stöttande.
Jag ler mot dem som tack.

Och plötsligt är vi längst fram i kön.
Vakten säger att det är vår tur att spänna fast oss vid sätterna.
Genast börjar paniken växa inom mig.
Jag hamnade briver Oscar & Omar.
Vakten spände fast oss.
Och efter ett tag börjar vi sakta röra oss uppåt.
Fy fan jag kommer ångra det här!

Vad kommer hända?!😵😵
Nästa kapitel imorgon😜😘
Bye /jennifer/