Do you Remember Me? O.R

Del 25

Saras perspektiv:

Jag ser hur handtaget går ner. Och plötsligt står Omar i dörr öpningen.
Vi står och stirrar på varann ett tag, men sen vicker jag bort blicken.
"Ehm.. vill du komma in?" Frågar han tyst.
Jag nickar sakta.
Jag kliver in i hans lägenhet och tar av mig mina skor, hela tiden känner jag hur hans blick bränner mig i ryggen.
Vi går in i hans sovrum och sätter oss i hans säng.
"Vad ville du prata om..?" Frågar jag efter en lång tystnad.
Han vrider på sig lite och stirrar ner i golvet.
"Jag ville bara säga förlåt. Det var min idé att överaska dig, jag trodde att du skulle bli glad. Det var inte meningen att det skulle bli såhär" sägar han sorgset och vänder blicken mot mig.
"Det är inte ditt fel. Men det är en stor grej att åka på turne över typ hela sverige. Och allt som hände i Göteborg, så är jag inte så säker på att jag vill följa med" sa jag och svalde hårt för att inte blrja gråta.
Varför fan moste jag alltid vara såhär!?

"Hur är det Sara?" Frågar Omar och tittar in i mina ögon.
Jag sitter tyst en stund, det kommer låta patetiskt om jag berättar för honom. Men till slut bestämer jag mig för att berätta..
"Jag vill följa med på turnen, men jag är rädd för alla fans. Det låter säkert patetiskt, ja jag vet men jag är så jävla rädd! Jag har blivit nedslagen av fans, jag har blivit på trampad, jag har fått en massa skit. Jag vet inte hur länge jag står ut med det" sa jag och tårar börjar rinna ner för ögonen.
Omar sitter chokad, jag bara skakar på huvudet och reser mig upp från sängen.
"Förlåt, men jag orkar inte mer. Jag bara orkar inte mer..." säger jag med gråten i halsen. Sen springer jag ut ur Omars lägenhet, jag struntade i skorna. Jag sprang bort från allt. Jag orkar inte mer, jag bryr inte mig vart jag tar vägen. Jag vill bara bort från allt, exakt allt..

Förlåt för ett kort kapitel men jag har inte tid just nu med ett längre kapitel :( Ett nytt och bättre kapitel imorgon ;)
Bye😘 //jennifer//