Saras perspektiv:
Jag vaknade av att sängen var tom.
Jag sätter mig upp i sängen.
Var är Omar?
Jag tar mig upp ur sängen och går med tunga steg ner för trappan.
När jag kommer ner sitter Omar i soffan och ser på tv.
Han ler ett vänligt leende mot mig, jag ler svagt tillbacka. Jag går och sätter mig briver honom. Han läger armarna om mig.
"Var är alla andra..?" Frågar jag och tittar in i hans ögon.
"Dom packar, dom ska resa hem till stockholm igen" sa han med ett svagt leende men ändå lite ledset.
Jag nickar sakta.
"Vi åker också till stockholm för att hämta dina grejer hit. Och så ska du gå på begravningen där.." sa han försiktigt.
Jag andas djupt och blundar.
Jag nickar, jag öppnar ögonen igen och tittar på Omar.
"Kan du följa med mig på begravningen..?" Frågade jag tyst.
Han nickar och kramar om mig.
"Jag älskar dig" viskade han i kramen.
"Jag älskar dig med" viskade jag tillbacka.
När vi har släppt kramen kommer killarna ner för trappan.
Dom tittar på oss och sen säger dom.
"Vi har packat klart, vi åker om 1 timme" sa dom.
Jag och Omar nickar.
"Vi följer med till stockholm också ett tag. Sara moste hämta ett par grejer och så ska vi gå på begravning" Sa Omar till killarna.
"Varför ska Sara hämta sina grejer?" Frågar Oscar chokat.
"Hon ska flytta hit till mig" sa Omar lugnt.
Ogge & Felix nickar men Oscar står och stirrar ner i golvet.
"Sara följer med mig varje gång jag åker upp till stockholm" sa Omar också.
Oscar tittade upp igen från golvet, han nickar och ett svagt leende dyker upp på hans läppar.
Jag ler tillbacka. Sen går jag och fixar till mig, innan vi ska till stockholm.Nu sitter vi i bilen påväg upp till stockholm. Det är ganska tyst i bilen, ingen säger nåt.
Jag sitter mellan Omar & Oscar.
Omar har somnat och lutar lite mot mig. Felix har också somnat, och Ogge sitter fast klistrad vid mobilen.
Jag tittar mot Oscars håll, han stirrar ut genom fönstret och suckar.
"Är det något?" Frågar jag tyst för att inte väcka Omar eller Felix.
Oscar tittar på mig ett tag, men sen skakar han bara på huvudet.Oscars perspektiv:
Jag vill inte att Sara ska flytta ner till Göteborg. Jag kommer se henne mycket mindre. Hon vet inte hur mycket hon betyder för mig.
Jag suckar och tittar ut genom fönstret.
"Är det något?" Frågar nån.
Jag vänder mig om, och briver mig sitter Sara och tittar undrande på mig.
Jag tittar på henne en stund. Hon har så fina blå ögon och hennes långa mörka hår är helt underbart.Till sist skakar jag på huvudet.
"Är du säker?" Frågade hon oroligt.
Jag vill inte att hon ska veta, att jag inte vill att hon ska flytta ner till Göteborg till Omar. Så jag tvingar på mig ett leende och skakar på huvudet.Saras perspektiv:
"Är du säker?" Frågar jag en anning oroligt.
Han ler och skakar på huvudet.
Men jag ser att hans leende inte är äkta.
Men ändå så ler jag tillbacka och smeker han försiktigt på kinden.Sen vänder jag mig om mot Omar igen. Han sover fortfarande, han är så gullig. Jag vill inte väcka honom så jag lutar mitt huvud mot hans bröst och blundar. Sen efter en stund somnar jag i en varm trygg famn.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
"Sara vakna" hör jag en röst som jag mycket väl känner igen.
Jag öppnar ögonen, och där är världens vackratse annsikte.
"Vi är framme" säger Omar med ett leende.
Jag nickar och sätter mig ordentligt upp efter som jag sovde med huvudet mot Omars bröst.Jag sträcker på mig när jag hoppar ur bilen. Daff har kört upp till min uppfart så jag och Omar hoppar ur bilen och säger Hejdå.
När vi kliver in i mitt hus känns allt så tomt.
Jag och Omar går in till mitt rum.
Allt ser ut som vanligt. Jag går fram till min säng och sätter mig ner.
Omar sätter sig ner briver mig.
"Jag saknar henne så mycket" sa jag lågt och en liten tår rinner ner för min vänstra kind.
"Jag vet" sa Omar och kramade om mig.
Fler tårar rann ner för kinderna.Efter vi hade suttit där ett tag så torkade jag bort tårarna.
Sen började vi paka mina grejer.~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Efter ca 2 timmar var vi påväg till Omars lägenhet, som han brukar bo i när han är i stockholm.
Jag släpper alla väskor som jag har i händerna på golvet i den lilla hallen.
Jag hade typ 5 olika väskor som jag hade dragit med från mitt gamla hem.
Omar hade själv 5 av mina andra väskor.
"Asså shit, kunde du inte bara tagit 1 stor väska?" Sa han när han hade släppt mina väskor i hallen.
"Oj.. Det tänkte jag inte på" sa jag skrattande.
Han bara himlade med ögonen och ett leende dök upp på hans läpparna.
Vi gick ut till köket efter att ha lämnat väskorna i hallen.
"Är du hungrig?" Frågade Omar.
Jag nickar, jag har inte ätit sen efter morgonen och nu är klockan 8.
Omar öppnade kylskåpet.
"Oj jag glömde att jag inte hade mat hemma" sa han och skrattade lågt och kliade sig i nacken.
"Men Omar!" Skrattade jag.
Jag skakade bara på huvudet och tog hans hand.
Han tittade frågande på mig.
"Men vi moste väl gå och handla?" Sa jag med ett flin.
"Jaha, ja" sa han och blev lite röd om kinderna.
Jag skrattade bara lågt och drog iväg med honom mot hallen.
Vi tog våra skor och hoppade över alla mina väskor som låg på golvet.
Sen låste vi dörren och sprang ner för alla 4 trappor.
Sen kom vi ut på gatan, och började gå hand i hand mot ICA.~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
När vi kom in i ICA så sprang Omar direkt mot Godiset. Jag suckade och gick efter honom.
När jag kom fram till godis hyllan, så står Omar där och har hella famnen full med godis.
"Men herregud Omar, inte kan vi köp allt det där godiset" sa jag och satte armarna i kors och skrattade.
"Snälla Sara, det är ju ändå Lördag" sa han med en valp min.
Jag suckade och höll upp händerna.
"Visst visst, men du betalar" sa jag med ett flin.
Han nickar och ler.Jag börjar gå mot grönsakerna medan Omar står kvar vid godiset.
Jag tar ett par äpplen och bananer.
Sen börjar jag gå tillbacka mot Godiset där Omar är.
Just när jag ska vända runt hörnet för att komma till godiset så ser jag...
Omar som står och kysser med en annan tjej!
Det börjar bildas tårar i ögonen, jag släpper allt jag har i händerna och springer ut ur ICA.Omars perspektiv:
Sara gick iväg för att hämta grönsaker, men jag stannade kvar vid godiset. När jag och står och väljer godis känner jag när nån knackar på min rygg.
Jag vänder mig hastigt om, där står en okänd tjej med blont hår och väldigt mycket smink...
"Ehm hej...?" Säger jag.
"Hej, jag är Lisa kan jag få ta en bild med dig??" Frågade hon ivrigt.
"Jag skulle gärna men jag är lite upptagen" sa jag för jag har inte riktigt tid.
"Snällaaa Omar" ber hon.
"Okej då, men det moste gå snabbt" sa jag och lagade godiset i korgen.
Hon tar fram sin mobil, jag lutar mig briver henne.
När hon har tagit ett par foton, så säger jag att jag inte har tid för fler.
"Du Omar..?" Säger Lisa och tar ett steg närmre.
Jag backar lite, och tittar frågande på henne.
"Det är en sak jag vill ge dig" sa hon med ett flin.
Jag fattar inte vad hon menar, men plötsligt trycker hon sina läppar mot mina! Just då hör jag en duns.
Jag drar mig snabbt ifrån henne.
Jag vänder mig om och ser hur Sara springer iväg, jag vänder mig om igen.
"Vafan! Jag är upptagen, och det vet du!" säger jag argt.(Obs: Alla i hela sverige vet att Omar & Sara är ett par. Bara så ni vet)
"Men jag vet att du gillade det" sa hon med ett äckligt flin.
"Jag gillade fan inte det!" Sa jag argt och började springa efter Sara.
Jag springer ut ur ICA, då ser jag en tjej längre bort som sitter på en bänk.
Jag springer direkt dit.
Sara har händerna för annsiktet och man hör höga snyftnigar.
"Sara!" Ropar jag.
Hon tittar upp, hennes ögon är helt sönder gråtna.
"GÅ OMAR JAG VILL ALDRIG MER SE DIG" sa hon argt/ledset.Saras perspektiv:
"GÅ OMAR JAG VILL ALDRIG MER SE DIG" sa jag argt och tårar rinner ner för ögonen.
"Hon kysste mig! Jag kysste inte tillbacka jag lovar. Jag skulle aldrig vara otrogen" sa Han och tårar börjar rinna ner för ögonen.Kommer Sara tro på honom ?😱😱
Vad kommer hända!?
Nästa kapitel kommer kanske ikväll eller imorgon😘
//jennifer//
YOU ARE READING
Do you Remember Me? O.R
FanfictionVad händer när man träffar sin gammla barndoms vän, som man inte har sett på 2 år? Och vad händer när mer en bara vänskap kommer emellan dem? Det kommer bli STORA problem. // Inte den bästa boken jag har skrivit, eftersom den var den första jag skre...