Do you Remember Me? O.R

Del 52

- Oscar -

Det är kallt och mörkt i rummet. Det ända som finns här ine är en äcklig gammal madrass och en stol. Jag skulle rymma härifrån om inte jag skulle varit inlåst... jag kan inte fatta att han gjorde så här mot mig?! Jag kom till Örebro för att få bo hos honom. Och det här är det han gör! Låser in mig på nåt fans gammalt rum.

Jag suckar och glider ner för väggen jag var lutad mot. Magen värkar av hunger och halsen törstas ihjäl. Jag gnider mig i ögonen eftersom jag inte har sovt en blund alls, sen jag kom hit.

Plötsligt öppnas dörren och in kommer han! Jag reser mig upp från golvet.
"Fan släpp ut mig!" Säger jag argt.
"Pfft, skulle inte tro det. Omar höll inte sin deal, och nu tar du straffet" svarar han enkelt.
"Men jag trodde fan att den dealen var över. Hur desperata är ni?!" Frågar jag irriterat.
"Tillräckligt, och du kommer nog stanna här ett tag. Och när jag menar med ett 'tag' så menar jag länge" säger han med ett flin.

"Jaha vad hade du tänkt göra med mig då?" Fnyser jag.
"Ja du... jag har Oscar Enestad, killen som är medlem i sveriges största pojk band.. så jag tänkte utnytja tiden" ler han.
"Vad fan menar du..?" Mumlar jag.
Han skrattar bara diskret och tar ett par steg närmre.
Efter att han har skrattat klart och står bara 1 meter från mig ler han.
"Ja det märker du nog"

Jag tittar oförstående på honom. Men förstår sen direkt efter. Han slår sin knyt näve i min mage, så att all luft far ur mig. Jag far ner på knäna på det äckliga golvet och kipar efter luft.
Men jag hinner inte vila länge innan han sparkar mig rätt i rev benet. Jag kvider till av smärta. Han slår flera gånger i mitt ansikte med sin knogar. Han sparkar mig hårt i ryggen, så att jag faller liggandes ner på golvet.

Jag hör hur han skrattar.
"Förstår du nu?"
Han sparkar mig ordentligt i revbenet  innan han går bort mot dörren.
"Och bara så du vet, det här var inte den sista gången" flinar han och stänger sen dörren efter sig.

Jag försöker resa mig upp från golvet men det tar för ont. Jag känner smaken av blod i munen. Jävla liv! Tänker jag och spottar ut all blod i mun. Jag lyckas sätta mig i en sittande ställning. Jag vet att jag kommer få riktig rejäla blåmärken av alla slag han gett mig..

Jag suckar och drar handen igenom det rufsiga och smutsiga håret. Bara nån kan ta mig härifrån... från det här helvetes stället...

Kort kapitel, i know. Men har jätte mycket prov och förhör just nu i skolan, och jag har inte så bra betyg just nu... men ska försöka lägga upp ett nytt kapitel snart.

Kram💗