Do you Remember Me? O.R

Del 13

Saras perspektiv:

Jag vaknar av att nån knackar på dörren. Jag öppnar mina sömniga ögon. Vid dörren står Felix med ett flin. Kan han aldrig sluta att flina?
"Ska du bara stå där och flina eller ville du något?" Sa jag med en suck och sätter mig upp i sängen och gäspar.
"Jag tänkt säga att det är frukost om 15 min, så ni moste börja stiga upp" sa han glatt.
Jag nickar trött.
"Det gäller även Omar" sa Felix med ett skratt och pekar på Omar.
Omar ligger fortfarande och sover, och ser jätte gullig ut.
Jag nickade mot Felix med ett leende.
Sen gick Felix och stängde dörren efter sig.
Jag kröp upp briver Omar i sängen och pussar honom på kinden.
"Omar vakna" sa jag.
Han tittar yr vaket på mig, sen blundar han igen.
"5 minuter till" säger han trött.
Jag skakar bara på huvudet.
Jag stiger upp ur sängen och drar av täcket av honom.
"Jag tänker ändå inte stiga upp" sa han lätt, och fortsatt att blunda.
Jag suckade och gick ut till badrummet.
Jag tog på mig ett par vita jeans och en svart tjock tröja, där det stod med en vit text: Never give up!
Jag borstade igenom mitt mörk bruna hår som räcker ner till bröstet.
Sen går jag ut ur badrummet och Omar ligger fortfarande kvar i sängen och sover.
Jag kröp upp till Omar och kysser honom mjukt på munen.
Han öppnar ögonen och ett leende sprids på hans annsikte.
"Omar vi ska gå och äta frukost om 5 minuter. Stig upp nu" sa jag med en valp min.
"Om jag får en till puss" sa han med ett lurigt leende.
Jag kysser honom på munen igen fast den här gången blev det en längre kyss. Efter vi har släppt kyssen drar jag upp honom från sängen.
Han går trött ut till badrummet, jag sätter mig ner på sängen och väntar.

15 minuter senare:

Omar kommer ut från badrummet först nu!
"Men hur kan det ta så länge att fixa sig?" Säger jag irriterat.
"Ehm, det tar tid att fixa det här" sa han med ett flin och pekar på sitt hår.
"Pfft, säkert kom nu vi är sena till frukosten" sa jag med ett skratt.

"Varför är ni så sena?" Frågar Oscar när vi kommer till (Resturangen) i hotellet.
"Han" säger jag lätt och pekar på Omar.
Vi sätter oss ner briver resten av killarna. Efter jag har berättat varför det tog så länge så började alla skratta.
Sen kommer Daff fram till oss.
"Okej killar ni ska uppträda om 3 timmar, så börja gör er klara. Och Sara du får vara med Kat då killarna uppträder" sa Daff och tittade på oss.
Vi alla nickade. Sen vände Daff blicken mot Kat.
"Du ser efter henne, det kommer vara över 1000 fans där" sa han allvarligt.
"Vi kan sitta i bilen tillsammans" sa Kat och tittade på mig.
Jag nickade, jag ville helst slippa alla fansen.

3 timmar senare:

Nu var vi alla påväg dit var killarna skulle uppträda. Killarna satt och hoppade upp och ner där dom satt i bilen. Jag och Kat satt bara och skrattade åt dem.
"Lugna ner er killar" sa jag med ett skratt.
Men dom verkar inte ha hört för dom bara fortsatte. Dom hållde på att nyna på olika av deras låtar. Till sist började vi komma fram.
Fansen hållde på att banka på fönstrena och försökte se in i bilen, när vi kom fram.
"Okej killar gå ut på högra sidan, där finns det vakter som håller bort fansen" sa Daff lite stressat.
Killarna nickade och började kliva ut ur bilen. Omar var den sista som gick ut ur bilen, vi kysste varann och sen försvann han av ett hav av fans.
Jag och Kat satt nu själva i bilen, Kat och jag satt och kollade ut genom fönstret för att kunna se killarna från scenen. Men det gick inte så vidare bra eftersom alla fans stod ivägen.
Då lös Kat upp i ett lurigt leende.
Jag tittade frågande på henne, hon pekade upp mot taket i bilen.
Där var det en ganska stor lucka som man kunde öppna. Jag blev genast ivrig. Vi öppnade luckan och klev upp så vi satt på tacket av bilen. Nu kunde vi se killarna jätte bra.
Dom dansade och sjöng jätte bra. Kat och jag jublade typ hella tiden.

Sen efter lite mer än 1 timme så var Konserten slut.
"TACK NORRKÖPING!" skrek killarna i mickarna.
Sen gick killarna av scenen och alla tjejer stod och skrek skit högt.
Jag fick nästan värsta tinitusen.
När killarna hoppade in i bilen gav jag dem en stor kram.
"Ni var såå Bra!" Sa jag ivrigt.
Killarna bara skratta.
"We knows" sa killarna glatt.
Omar tog min hand och kysste mig på kinden. Jag gav ett stort leende till backa.

Några dagar senare:
Turnen går super bra, vi har just varit i Malmö och uppträt. Det var helt Amezing! Nu är vi påväg mot Göteborg! Sista stället killarna ska uppträda på! Jag har aldrig varit så här lycklig förr.

Saras perspektiv, fortfarande:

Vi har just kommit fram till Göteborg!
Den här gången behöver vi inte bo i något hotell utan vi ska bo hos Omar!
Jag är lite nervös att träffa hans mamma.

Nu står vi utanför Omars hus.
Vi knackar på, och efter 2 sekunder öppnar nån dörren.
Det är en tant i 40 års åldern, hon har svart fint hår och bruna ögon.
"Heejj" säger hon glatt och sträcker ut händerna och ger en kram till alla.
Sen vänder hon blicken mot mig, och jag blir genast nervös.
"Och du moste vara Sara?" Säger hon med ett varmt leende.
Jag nickar svagt.
"Du vet inte hur mycket Omar har saknat dig. Jag är glad att ni är vänner igen, eller ja tillsammans" sa hon och kramar om mig.

Sen kliver vi in i Omars stora fina hus. Jag och Omar ska sover i hans rum, och resten av dom andra i gästrum.
Omars mamma Wilnur har alltid varit så snäll mot mig. Hon lagade jätte god mat åt oss.
Till sist blev klockan så mycket att Daff sa att vi most gå sova eftersom dom skulle uppträda imorgon.
Jag och Omar gick upp till hans rum.
Jag kröp ner briver Omar i hans säng.
"Jag älskar dig" viskade Omar i mitt öra.
"Och jag älskar dig" viskade jag till backa.
Sen slöt jag ögonen.

(Nästa dag)

Klockan 9 på morgonen steg vi upp och började göra oss klara. Eftersom killarna skulle uppträda redan 12 tiden.
Jag gick och satt mig i soffan och gick in på mobilen. Jag satt och skrollade på instagram då nån satt sig ner briver mig och lagade armarna om mina axlar. Jag tittade upp och där satt Oscar med ett söt leende.
"Jaha vad gör Enis här?" Sa jag med ett skratt.
"Kalla mig inte Enis" sa han med ett ledsen min.
"Okej förlåt, Oscar" sa jag retsamt och jag honom en kram.
"Är du nervös inför idag? Det kommer vara mest fans här i Göteborg" sa jag och tittade på Oscar.
"Inte nervös men kanske lite, men du är vår maskott iallafall" sa han med ett leende.
"Oj vad lycklig jag blir" sa jag och skrattade.

Den här gången då killarna uppträder får jag stå på sidan om scenen och se på, själv.
Jag är lite nervös men det ska nog gå bra. Det är bara typ 3000 fans här, det är väl inte så farligt, eller?
När killarna var mitt i låten Build a girl, kommer Omar och drar upp mig på scen!? Och plötsligt står jag mitt på scenen!
Killarna började sjunga refrängen:

If I could build a girl
I'd build her just like you!

Omar tog min hand och tittade på mig med ett leende.
Och när dom hade sjungit sista orden från låten, skrek Omar i mickrofonen.
"Det här är Sara! Hon är min flickvän, och jag älskar henne!" Sa han högt i micken sen kom han fram till mig och kysste mig.
Jag blev jätte röd om kinderna och samtidigt jätte glad!
När Omar hade släppt kyssen trodde vi att publiken skulle bli glada för vår skull. Men det var just tvärtom...
Fansen blev galna och började skrika och bua. Och plötsligt började fans klättra upp på scenen.
Flera vakter kom upp på scenen. Jag och Omar tog varann i händerna.
Men plötsligt...
Började flera sära på oss, jag drogs bort från Omar. Ner mot havet av fans, Omar drogs bort från scen, bort från mig.
Omar roppade efter mig och jag efter honom. Men det hjälptes inte för plötsligt såg jag honom inte mer. Jag var vilse i hav av arga fans...

Jag blev inte så nöjd med det här kapitlet😞 Förlåt att jag hoppade fram hella tiden och sånt. Ska försöka skriva en bättre kapitel nästa gång.
Byee, och Happy Valentine Day❤