Do you Remember Me? O.R

Del 46

- Sara -

Jag vaknar av att nån knackar på dörren.
"Sara?" Hör jag Wilnurs röst säga.
"Mhm?" Säger jag trött och sätter mig upp i min säng.
"Varför har du låst dörren för?" Frågar hon på andra sidan av dörren.

Jag gäspar och tar mig upp från sängen, och går fram till dörren och låser upp.
"Förlåt jag ville bara vara själv igår" sa jag ursäktande och öppnar dörren.
"Men Sara!? Har du gråtit?" Säger Wilnur och tittar in i mina ögon.

Fan jag är säkert röd sprängd i ögonen av allt gråtas från inatt..
"Ehm.." mumlar jag och tittar ner i golvet.
"Men Sara.. om du är ledsen kan du alltid prata med mig. Jag vill inte att du ska va ledsen" säger Wilnur och strycker min kind.
Plötsligt kommer alla tårar tillbacka, jag faller in i hennes famn och snyftar.
Hon strycker mig mjukt över håret.

Efter att jag har lugnat mig, släpper jag kramen och ger Wilnur ett tacksamt leende.
"Tack.." säger jag tyst.
"Komihåg att jag alltid finns här för dig, du kan alltid prata med mig" säger hon och ler.
"Och förresten klockan är snart 12 på morgonen, vi åker om 1 timme till sjukhuset för att hälsa på Omar" säger Wilnur innan hon går ner för trappa.

Jag suckar och går in i rummet igen. Vad ska jag säga till Omar? Jag kan inte låsas som inget har hänt. Fan varför moste Oscar kyssa mig!? Allt hade just ordnat sig och så får jag bara fler problem.

Jag går till min garderob och tar fram en vit t-shirt och svarta shorts och vita strumpor, och nya underkläder.
När jag har satt på allt borstar jag igenom mitt långa bruna hår. Sen sminkar jag mig snabbt.

Innan jag går ner så tar jag en sista blick i spegeln. Fy fan vad ful jag är..
Jag har alltid tyckt att jag är ful, för många fräknar, för stor näsa.. precis allt är fult på mig.
Hur kan man ens gilla mig?

Jag suckar och öppnar dörren och kliver ut ur mitt rum. När jag har stängt dörren och är påväg mot trappan, öppnas Oscars dörr!

Ut kommer Oscar och verkar vara helt borta. När han får syn på mig stelnar han till. Han vicker direkt blicken mot golvet.
"Förlåt Sara, för det igår.."
"Jag var full och.." mer hann han inte säga innan jag avbröt honom.
"Jag vill inte höra, och du moste nog ta en dusch innan du går ner, för du luktar alkohol.." säger jag.
Oscar tittar skamset ner i golvet igen.

Jag går ner för trappan och går ut till köket. Där sitter alla och äter frukost.
Alla verkar tystna när jag sätter mig vid bordet.
Jag försöker inte att bry mig och tar istället ett glas och fyller den med mjölk.

Efter ett tag börjar dom vuxna prata om nåt. Jag vänder upp blicken och möter Ogges blick.
Han ger mig en blick som betyder: Är-du-ok?

Jag nickar och tvingar på ett litet leende. Men Ogge verkar inte vara övertygad. Sen fortsatt jag att äta frukost.

Efter ett tag kommer Oscar ner för trappan, ny duschad som tur.
Han sätter sig mittemot mig och undvicker allas blickar.

När vi är på sjukhuset, och får gå in och träffa Omar, så vet inte jag vad jag ska göra. Alla skuld känslor kommer in i mig, och det känns som att jag ska sprängas av alla dom.

Felix skuttar glatt in i Omars rum och ger en bamse kram till Omar.
Jag vill också ge en sån kram till Omar, men inom mig känns det som att jag inte förkänar nån..

Efter att vi alla har gett en kram till Omar och sagt hej, ska dom vuxna gå ner till cafet i sjukhuset och köpa nåt småt att äta åt oss.

Jag sitter på högra sidan av Omars säng och stirrar ner i golvet. All skuld känslor håller på att ta över inom mig.
"Hur mår du?" Frågar Omar och tittar lite oroligt på mig.

Jag ställer mig upp och skakar på huvudet.
"Förlåt..." säger jag.
Sen känner jag tårana pressas fram och jag springer ut från Omar rum.
Ut från byggnaden..

- Omar -
Där sitter Sara briver mig, hon är så vacker. Jag älskar henne så enormt mycket, hon har så fint leende. Men idag har hon inte nästan alls haft ett leende på läpparna.. hon verkar vara lite blek?
"Hur mår du?" Frågar jag och tittar oroligt på Sara. Hon är blek i ansiktet och stirrar ner i golvet.
Hon har bettet sig konstigt ända sedan hon kom? Jag börjar bli lite orolig..

Plötsligt ställer hon sig upp.
"Förlåt.." säger hon tyst.
Jag ser hur tårar har börjat bildas i hennes ögon, och sen springer hon ut ur rummet.
"SARA?!" Ropar jag efter henne.

Jag tittar oförstående på dem andra.
"Kan nån ta och berätta vad som händer här!?" Frågar jag irriterat.
"Ehm.. jag går efter Sara" mumlar Oscar och reser på sig.
"Nej jag går, du stannar här och får berätta allt för Omar" säger Felix strängt åt Oscar.

Oscar sätter sig sakta ner igen och vänder blicken bort från mig. Felix börjar springa ut från rummet för att leta efter Sara.

Jag vänder blicken mot Oscar, har han gjort nåt?
Eftersom Oscar inte säger nåt vänder jag mig mot Ogge.
"Kan nån berätta vad jag har missat!" Säger jag irriterat.
Ogge tittar på Oscar.
"Oscar du moste berätta"

Oscar tar sakta upp blicken från golvet och vänder den mot mig.
"Jag.. jag kysste henne.." mumlar han.

Äntligen ett till kapitel😄 sorry för dålig uppdatering. Men har mycket just nu. Nästa kapitel kommer imorgon, Byee😘