Do you Remember Me? O.R

Del 24

Saras perspektiv:

Omar har inte synts till på hela dan. Nu är jag påväg till lunchen, för att träffa Oscar & dom andra.
När jag kliver in i matsalen ser jag dom sitte vid ett runt bord längre bort.

"Hejj" säger jag och sätter mig ner briver dem.
Dom nickar mot mig som ett hej.
Det är ganska tyst mellan oss, Felix & Ogge tänker säkert på det som hände igår..
"Vet ni var Omar är? Jag har inte sett honom på hella dan" sa jag och tittade på dem.
Oscar & Felix skakar bara på huvudet.
Jag vänder mig mot Ogges håll, han stirrar ner i bordet.
"Vet du Ogge...?" Frågar jag och kollar snett på honom.
Han lyfter upp blicken mot mig.
"Han är hemma hos mig. Men han vill ha lite tid för sig själv" sa Ogge med en allvarlig blick. Jag nickar sakta.
"Men hur mår han?" Frågar jag efter ett tag.
"Han är ganska deppig. Han tror att du inte vill följa med på turnen på grund av honom" sa Ogge tyst.
"DET ÄR INTE SANT" ropade jag utan att tänka efter.
Alla i matsalen stirrade på mig.
Jag stirrade snabbt ner i bordet och blev röd i ansiktet.
Efter alla har slutat stirra fortsatte Ogge.
"Nej jag vet att det inte är sant, men Omar tror det iallafall" sa Ogge med en ledsen blick.
"Men kan inte jag få tala med honom??" Frågade jag.
Ogge skakar på huvudet.
"Som jag sa han vill vara för sig själv ett tag nu. Han vill inte att ni ska veta att han är hos mig" sa Ogge och kollade på oss.
Vi alla nickar.
"Men jag ska försöka prata med honom" sa han också.
Ett svagt leende dök upp på min mun.
Men jag kunde inte sluta att tänka på Omar..

Ogges perspektiv:

"JAG ÄR HEMMA" ropade jag, när jag klev in i hallen.
Ingen svarade, mamma & pappa är på jobbet det vet jag. Men Omar?
Hans skor är iallafall i hallen. Jag går tyst upp för trapporna till övre våningen. Jag trycker försiktigt ner handtaget till mitt rum. Där ine ligger Omar i min säng och sover.
Jag sätter mig försiktigt ner briver honom.
Han öppnar ögon och tittar upp på mig.
"Har du redan slutat skolan?" Säger han med en trött röst.
"Jag slutade tidigare idag. Men Omar du kan inte leka sjuk och sitta hemma och deppa" sa Jag mjukt.
"Men jag vill inte träffa Sara. Hon är säkert arg på mig" sa han sorgset.
"Nej det är hon inte. Hon väntade hella dagen idag i skolan, på att du skulle komma dit" sa Jag.
"Är det sant?!" Sa Omar och satt sig snabbt upp i en sittande stälning.
Jag nickar.
"Men var gör det för skillnad, hon vill ändå inte följa med på turnen och allt är på grund av mig.." suckar han.
"Men Omar! Sluta vara så negativ. Jag berättade idag för henne att du trodde att det är ditt fel. Och skrek genast att det inte är ditt fel" sa jag och försökte låta gladare på rösten.
Omar såg lite chokad ut.
"Ni borde faktiskt prata med varann. Oscar berättade att hon är orolig för dig" sa jag.
"Jag ska ringa henne. Tack Ogge" sa Omar och gav mig en kram.
"Allt för min lille bror" skämtade jag och kramade till backa.
Omar har alltid varit typ en lille bror för mig. Och det är jag verkligen glad för.
"Ska vi beställa pizza?" Frågade jag eftersom jag visste att Omar älskar pizza.
"JAA!" Ropade han som en 3-åring.
Jag skrattade bara och gick ut ur rummet för att hämta mobilen.
Och såklart kom Lmar skuttandes efter.
Jag tog upp mobilen och började beställa pizza.

Saras perspektiv:

"Vad ska du ha?" Frågar Oscar när vi kommer in till cafet.
"En Muffins och Fanta" sa jag glatt och gick iväg med Felix till ett ledigt bord medan Oscar beställde.
Vi satte oss ner vid ett ledigt bord nära ett fönster.
Jag tog direkt Felix vita keps och satte den på mitt huvud.
"Heeyy" skrattade Felix.
"Jag gillar den här kepsen" skrattade jag.
(Bild där uppe)
"Märker det" sa han och skrattade.
"Men okej du får den" sa han med ett flin.
"Vah? Skämtar du?" Frågar jag och stirrar på honom.
Jag har sett en sån här keps förr och dom är verkligen dyra, därför har jag aldrig köpt en sån.
Felix nickar med ett leende.
"TACK FELIX" sa jag lyckligt och kramade om honom.
"Allt för dig" skrattade han och kramade om mig också.
Då kommer Oscar fram till oss med det vi hade beställt.
"Stör jag" flinar Oscar.
Vi skakar på huvudet.

Vi börjar äta av det vi har beställt.
Plötsligt ringer min mobil, jag fiskar upp mobilen från min jeans ficka.
Omar Står det, Jag bara stirrar på kärmen.
"Tänker du svara?" Frågar Oscar och flinar.
Han lutar sig mot mig för att se vem som ringer.
Genast slutar han flina och tittar på mig.
"Du borde nog svara" säger han och stirrar in i mina ögon. Jag nickar sakta.
Jag trycker på gröna luren och sätter mobilen mot örat.

"Hej.." säger jag tyst.

"Öhm hej.. jag undrar om vi kan prata?" mumlar Omar.

"Vi pratar ju nu..?" Säger jag oförstående.

"Nej jag menar face2face" sa Omar lågt.

"Ahaa, ehm går det klockan 5 hos dig?" Frågar jag tyst.

Det dröjer innan han svarar.

"Öh ja, jo visst. Vi ses hos mig klockan 5 då hejdå" sa han snabbt och laggade på.

Jag stirrar bara på mobilen.
"Vad sa han?" Frågar Felix ivrigt som också hade hört att det var Omar jag talade med.
"Vi skulle ses honom vid 5 tiden. Sen lagade han bara på..?" Sa jag och tittade undrande på dem.
Killarna fattade noll lika mycket som jag.

"Men klockan är halv 5 nu, du borde börja gå dit snart" sa Felix.
Jag nickar.
"Jag kan köra dig" sa Oscar snabbt.
"Jaha dumpar du mig nu?" Frågar Felix surt och lägger armarna i kors.
"Felix, det tar max 15 minuter att gå hem till dig, härifrån." Skrattade Oscar.
Felix ryckte på axlarna och flinade.
Jag gav en kram till Felix och sen körde Oscar mig hem till Omar.

"Klarar du dig nu?" Frågar Oscar osäkert, när jag hade hoppat av moppen.
"Ja Oscar, jag klarar mig. Men vi ses imorgon" sa jag med ett leende
Han nickar och kysser mig på pannan.
Sen kör han iväg. Jag står ett tag och ler lite.
Sen börjar jag gå mot Omars lägenhet.

Jag springer upp för alla trappor tills jag står utanför hans dörr.
Jag tar ett djupt andetag, sen knackar jag på dörren.