Do you Remember Me? O.R

Del 48

- Sara -

Nu har det gått några dagar sen sist. Och jag & Omar har löst allt mellan oss. Oscar hade tydligen bara stuckit hem till stockholm efter det som hade hänt på sjukhuset. Eller ja, vi gissade att han stack hem till stockholm för hans grejer var inte hemma hos oss när vi kom tilbaka.
Och han svarar varken på våra sms eller samtal. Så vi har valt oss att ta lite avstånd från Oscar ett tag..
Felix & Ogge är fortfarande kvar i Göteborg♡ Och imorgon kommer Omar att bli utskriven från sjukhuset!!!!!

"Vad tänker du på?" Frågar Omar och avbryter mina tankar. Jag tittar på honom och ler.
"Jag tänker bara på hur kul det blir när du blir utskriven imorgon"

Omar gav mig ett glatt leende och tog min hand i sin och kysste dem.
Jag skrattade tyst.

Efter ett tag sa Omar.
"Jag tror nog du borde gå nu. Klockan är snart 5 och du har varit här på sjukhuset hela dan"
Jag nickar och reser mig upp från stolen som är briver Omars säng.
"Vi kommer och hämtar dig imorgon klockan 12.00" sa jag och gav honom ett ivrigt leende. Och han besvarar med ett lika ivrigt leende.
Vi kysser varann ett tag innan jag går.

När jag kommer ut från sjukhuset är himmlen grå och mörk. En kall vind pust drar förbi, och jag hutrar till. Även fast det är bara juli känns det som att det är september.
Jag går ner mot buss hållplatsen, och sätter mig på bänken och väntar.

När bussen kommer kliver jag på och betalar. Jag slänger blicken över sätterna, och märker att nästan alla platser är upptagna.

Jag börjar gå längs bussen och letar med blicken efter en ynka ledig plats.
Efter en stund ser jag en ledig plats bredvid en blond tjej som är i min ålder. Jag går försiktigt fram till henne och lediga platsen.

"Är det ledigt?" Frågar jag tyst och pekar på platsen briver henne.
Hon rycker till och vänder blicken mot mig från fönstret.
"Förlåt vad sa du??" Frågar hon förvirat.
"Jag frågade om det var ledigt?" Sa jag tyst igen.
Hon nickar och ler svagt.
Jag glider ner på det lediga sättet och ler tacksamt.

Vi sitter tysta ett tag. Jag är oftast blyg inför nya människor. Efter ett tag frågar den blonda tjejen.
"Vad heter du?"
"Sara, och du?"
"Hannah" sa hon glatt.

Vi blev faktiskt jätte bra vänner med varann. Vi hade redan bestämt att vi skulle träffas. Vi hade bytt numer med varann.

(Fakta om Hannah)

Ålder: 17 år
Ögon: Gröna
Hår: Blond
Bor: Göteborg
Längd: 165 cm

"Jag ska av här, men ska vi ses nån dag?" Frågar jag glatt och reser på mig från min plats.
"Jag ringer dig nån dag den här veckan, så kan vi ses" sa hon glatt.
Jag nickar och säger hejdå, innan jag kliver av bussen.
Tydligen visste hon inte att jag var ihop med Omar? Men hon var heller inte riktigt ett fan av The Fooo. Men jag valde ändå att vänta med att berätta allt.

När jag kliver in i hallen kommer Felix direkt springande och frågade hur Omar mådde. Han hade själv inte kunnat komma med eftersom han hade varit sjuk dom senaste dagarna.
"Han mådde bara bra" sa jag glatt.

Plötsligt pep min mobil till. Jag drog upp den från jeans fickan och såg att Hannah hade skickat ett Hej åt mig.
Jag började le och skrev tillbaka.

Felix som fortfarande stodd kvar tittade undrande på mig.
"Vem skriver du med??"

Frågar han en anning nyfiket.
"Jag träffade en chysst tjej på bussen, och vi har tänkt att ses" sa jag glatt utan att släppa blicken från mobilen.

Felix blev genast intresserad och började ställa frågor.
"Vad heter hon? Hur ser hon ut?"
Jag skrattade åt Felix ivrighet.
Han har varit ganska deppig efter att Lovisa hade gjort slut..

"Hon heter Hannah"
Och efter att jag har berättat hur hon ser ut, verkar Felix ivrig med att träffa henne.
"Hon moste jag träffa" säger han och ler.
"Och du bara så du vet, hon är ingen foooer. Så kanske inte så lätt att få henne på fall" sa jag retsamt.
Felix räcker ut tungan och flinar.
Jag skrattar bara och går upp till mitt rum.

Jag ligger i min säng på mobilen och håller på att chatta med både Omar och Hannah.
Men avbryts av att nån knackar på dörren.
"Kom in!" Ropar jag.

Ogge kliver in i rummet. Jag tittar upp och ler, och det samma gör Ogge.
"Jo du moste komma ner, Daff vill berätta nåt" sa Ogge.
"Okeej...?" Säger jag och reser mig upp från sängen.

Tillsammans går jag och Ogge ner till dom andra. När jag kommer ner ser jag att alla sitter i soffan och väntar på oss.

Jag och Ogge sätter oss ner i soffan och vänder blicken mot Daff.
"Är det nåt eller?" Frågar jag osäkert.
Daff visar ingen reaktion men börjar sen förklara.
"Vi alla vet att Oscar åkte hem till stockholm av nån konstig anledning. Men idag så ringde Oscars mamma mig. Hon frågade om Oscar var här, eftersom han inte har hört av sig på flera dagar."

Vi alla tittade oförstående på Daff.
"Vänta.. menar du att Oscar aldrig for hem till stockholm..?" Frågar Kat efter ett tag.
Daff nickar.
"Han åkte aldrig till stockholm. Han är inte i Göteborg.. Han är försvunnen" sa Daff tyst.

"Vadä försvunnen!? Man kan väl fan inte bara försvinna?!" Säger Felix argt och reser sig snabbt ur soffan.
"Lugna dig Felix, jag vet att alla är i chok just nu men försök lugna dig" säger Daff lugnt.

"Lugna mig?! Fan, min bästa vän är ju försvunnen!" Säger Felix argt och börjar gå runt i rummet.

Själv sitter jag i soffan och kan knappt fatta att Oscar är försvunnen? Varför gjorde han så här?? Var är han?? Mår han bra??
Mina tankar flög runt i huvudet på mig.

Resten av kvällen var inte alls lika rolig. Alla var bara tysta och ingen sa nåt. Vi hade försökt få tag i Oscar genom att ringa. Men inget svar..