Do you Remember Me? O.R

Del 35

Saras perspektiv:

Direkt när jag kliver in i hallen kommer Omar in rusande i mig.
"Jag ville också följa med" sa han och lagade armarna i kors och försökte se sur ut.
"Hej på dig med, och om man inte vill vakna så händer det så" skrattade jag och pussade honom på kinden sen gick jag förbi honom upp till mitt rum.
Omar sprang snabbt efter mig när jag gick upp till mitt rum.

"Så vad köpte du?" Frågade han nyfiket.
"Jag visste inte att killar var intreserade av kläder" sa jag och flinade.
"Men den 'här' killen kanske är det" sa han och flinade tillbacka.
Jag skrattade och skakade på huvudet.
Jag hade inte köpt så mycket kläder ändå så.
"Okej vänta här" sa jag glatt och gick in i mitt eget badrum för att byta om.

Jag hade köpt en vit t-shirt och en randig tröja och en läder jacka.
Och ett par mörk blåa jeans.

När jag kom ut ur badrummet satt Omar på min säng och väntade.
När han såg mig och mina nya kläder så började han le och reste sig upp från min säng.
"Det ser skit snyggt ut på dig" sa han och kom närmre mig.
Jag börjar också le.
Han böjde sig fram och viskade i mitt öra:
"Min snygga tjej"
Jag gav honom ett stort leende, och efter bara några sekunder krachade våra läppar mot varann.
Jag hoppade upp i hans famn och virade mina ben runt hans midja, och han höll om mina höfter.
Efter en stund började vi hångla.
Allt kändes så perfekt just nu.
Efter ett tag slutade vi att hångla för att kipa efter luft.
Jag hoppade försiktigt ner från hans famn men stodde fortfarande tätt in till honom.
"Ska vi se på film?" Frågade han och tittade ner på mig och ler.
Jag nickar och vi tar varann i händerna och går ner för trapporna ut mot vardagsrummet.

Vi hade huset för oss själva, för Wilnur hade dans lektioner.
Vi popade popcorn och tog fram läsk.
Såklart valde Omar en skräck film.
Men jag är inte lika rädd för skräck filmer mer, och det är jag glad för.
Jag satte mig i Omar famn och lutade mitt huvud mot hans bröst. Han lagade armen om mig, och sen startade filmen.

Jag vaknade av att Omar bärde mig upp för trappan.
"Jag kan gå själv" sa jag trött.
"Jag vet" sa han gav mig ett leende.
Han bedadde ner mig i min säng och pussade mig på pannan.
"Godnatt" viskade han.
"Godnatt" mumlade jag tillbacka.
Jag blundade och hörde hur dörren stängdes till mitt rum.
Sen somnade jag.

Jag sprang och sprang men jag kom ingen stans.
Jag slutade att springa och tittade mig omkring. Då såg jag mamma...? Längre bort. Jag sprang fram till henne. Jag började gråta glädje tårar.
"Hej gumman" sa mamma och gav mig ett varmt leende.
"Jag har saknat dig så himla mycket" sa jag bland alla glädje tårar.
Jag var 2 meter från henne och skulle gå fram till henne och krama om henne.
Men just då såg jag en man stiga fram bakom henne, pappa?
Han hade en stor kniv i handen och höjde den mot mamma.
Innan jag hann säga något hög han kniven i sidan av mammas mage.
Hon sjönk ner på golvet, och en stor blod pöl hade bildats runt henne.
Jag började stor gråta och skrika!
Men plötsligt var jag på en helt annan plats och mamma & pappa var borta.
Jag var vid killarnas studio i stockholm?
Jag gick ut till dans salen.
Där stodd Omar och David!? Jag tittade chokat på dem. Först då, såg jag Oscar Felix och Ogge ligga döda på golvet.
Enu en gång började jag stor gråta.
Jag tittade upp på Omar & David.
Omar hade tårar i ögonen medan David bara flinade.
"VEM GJORDE DET HÄR!" skrek jag och tårarna forsade ner för kinderna.
David bara skrattade. David vände sig sen mot Omar och började slå honom ordentligt.
Jag började springa mot dem för att hjälpa Omar, men det var liksom en osynlig vägg som höll mig ifrån killarna. Jag skrek och grät och bankade på den osynliga väggen.
Och till sist rörde Omar inte på sig längre. Han var blodig överallt och helt blek. David vände mot mig och hånlog. Han började komma sakta fram mot mig.
"Du förstår Sara, du kan inte lita på alla i världen. Alla vill inte gott mot dig" viskade han mot mig.
"Vad betyder det" hulkade jag fram bland alla tårar.
"Det kommer du snart förstå" viskade han.
Sen började han slå mig hårt.

Jag vaknade av att jag skrek högt.
Omar och Wilnur kom springande in i mitt rum. Omar satt sig snabbt briver mig och kramade om mig och försökte lugna mig.
"Vad har hänt?" Frågar Wilnur oroligt.
Jag slutade att skrika och märkte att allt bara var en dröm.
"Det var en mardrömm" sa jag och tårar rann ner för kinderna.
Omar ströck lugnande mig över håret.
"Vill du berätta vad den handla om?" Frågade Omar lugnt.
Jag svalde hårt innan jag svarade.
"Jag drömmde att alla jag älskade dog framför ögonen på mig" snyftade jag framm.
Wilnur kom och satt sig ner briver mig, och tog min hand i sin.
"Det var bara en dröm, det var inte påriktigt" sa hon snällt och strök mig över handen. Jag nickade sakta. Allt hade kännts så verkligt..
"Omar kan stanna hos dig" sa Wilnur och steg upp från sängen.
Omar nickade instämmande.
Sen sa Wilnur godnatt åt oss och stängde dörren.

Omar fortsatte att stryka mig mjukt över håret.
"Jag drömde att jag miste dig framför ögonen" sa jag och fler tårar rann.
"Det kommer aldrig hända påriktigt, jag kommer alltid stanna hos dig. Vad än som händer" sa han och vagade mig i hans famn.
Jag kramade hårt om honom.

Efter ett tag hade Omar lugnat ner mig. Han stannade den natten hos mig. Jag kände mig trygg i hans närvaro.
Som tur drömde jag inte fler mardrömmar den natten. Men jag vet att den inte kommer vara den sista...