Do you Remember Me? O.R

Del 6

Saras perspektiv:

Skolan har just slutat, just nu sittar jag och väntar på Omar. Vi skulle träffas efter skolan. Jag blev varm inom mig när jag tänkte på honom. Jag satt ner på en bänk och väntade. Jag slöt ögonen och njöt av allt just nu, allt är så perfekt. Plötsligt lagade nån sina händer framför mitt ansikte.
"Gissa vem?" Sa en beckant röst.
Jag tog ner händerna och vände mig om.
Där stod Omar med ett leende på läpparna.
"Varför tog det sån tid?" Sa jag med ett litet skratt.
"Varför tog det sån tid? Det tog typ 5 minuter" sa han med ett flin & laggade händerna i kors.
"Ähh kom nu" sa jag & himlade med ögonen & drog med honom mot moppen.
"Varför var du inte förr nå ofta i skolan?" Frågade jag när vi var på väg mot moppen.
"Jag reste till USA och jag var på en massa turneer, men nu har det lugnat ner sig lite"
"Jag såg typ aldrig dig i skolan förr" sa jag.
"Men jag var nog ibland i skolan? Hur kunde du inte se mig??" Frågande han.
"Öhm kanske för det alltid va en massa fans runt dig" sa jag med ett lågt skratt.
"Ja, just det" sa han & kliade sig i nacken.
Vi var framme vid moppen, jag tog på mig den vita hjälmen och hoppade upp bakom honom på moppen.
Sen körde vi iväg från skolan.

Vi körde in på min gård, och jag hoppade av moppen.
"Vill du stanna?" Frågade jag.
"Är det okej?"
"Såklart" sa jag glatt.
Då lyste han upp i ett leende.
När vi klev in i mitt hus var mamma fortfarande hemma. Hon såg ganska stressad ut.
"Hej, Sara jag moste jobba nattkift igen. Klarar du dig?" Frågade hon stressat.
"Öhm... visst" sa jag.
Mamma nickade snabbt.
"Okej bra, jag most gå nu men jag är hemma imorgon bitti. Ring om det är nåt. Hejdå älskar dig" sa hon hastigt och kramade om mig och gick.

"Hon var stressad" sa Omar plötsligt efter tystnaden.
"Det är hon oftast. Hon brukar aldrig nästan vara hemma" suckade jag & började gå in i köket.
"Vilö du ha nåt?" Ropade jag från köket.
"Nej tack" ropade han till backa.
Jag tog ett äppel och gick till backa till hallen där jag trodde Omar var.
Men ingen var i hallen? Han har inte gått för hans skor är kvar i hallen.
Ingen i vardags rummet, ingen i badrummet. Jag gick upp till övrevånningen. Jag kickade in i mitt rum, där i min säng satt Omar på sin mobil och spelade.
Jag suckade och gick in i rummet.
Han satt helt fast klistrad vid sin mobil.
"Omar är du säker på at du inte vill ha nåt?" Frågade jag igen när jag hade satt mig i sängen.
"Neejjj.. Nejjj..." sa han och tittade fortfarande ner i mobilen.
"Vad ska vi göra?" Frågade jag.
"Mhmm." Sa han bara.
"Omar du lyssnar inte ens" suckade jag.
Nu lyfte han blicken från mobilen.
"Vah? Vad sa du?"
"Men åhhh" suckade jag.
"Vad är klockan?" Frågade Omar plötsligt.
"Halv fyra tror jag" sa jag ointresserat.
Han flög upp ur sängen.
"VA! JAG SKA UPPTRÄDA PÅ PLATTAN OM 30 MINUTER!!" Ropade han och sprang ner mot hallen.
Men åhh jag sprang ner för trapporna efter honom.
"Varför är det alltid så att du missar tiden?" Sa jag och flinade.
"Kom igen Sara snabba på nu" sa han medan han höll på med skorna.
"Va? Jag ska inte med?!" Sa jag frågande.
"Ehm joo det ska du. Ta på dig skorna nu så sticker vi" sa han och nu flinade han.
"Det kommer vara tusen gånger fler foooers där än va det var utanför studion" sa jag lite rädd.
"Och därför ska du vara med mig och dom andra där, och när jag uppträder får du vara med Daff & Kat" sa han och drog med mig ut mot moppen.
"Lovar du?" Frågade jag och stannade.
"Jag lovar" sa han med ett lugnt leende.
Sen körde vi iväg mot plattan.

När vi kom fram dit stod redan alla andra och väntade på oss.
Och Daff såg inte så glad ut.
"Omar du kan inte komma 5 minuter före ni ska börja uppträda, fattar du vä!?" Sa han argt.
"Förlåt, jag glömde bort tiden" mumlade Omar.
"Som vanligt, men laga er färdiga ni ska uppträda om 5" sa han & gick iväg.
När Daff hade gått såg Oscar, Felix, och Ogge på mig. Sen flinade dom och sprang till mig och gav en stor kram.
Jag skrattade bara & kramade till backa.
"Är ni nervösa?" Frågade jag när vi hade släppt kramen.
"Sälan" sa Felix & fösökte se tuff ut.
"Om du säger det, så okej" skrattade jag.

Då kom Kat springande mot oss.
"Killar ni ska uppträda om 3 minuter, kom nu" sa hon hastigt.
"Kan vi få en lycko kram före vi ska uppträda?" Frågade Oscar och tittade med en valpmin på mig.
Jag skrattade bara och nickade.
Jag gav först en kram till Oscar, sen Ogge, och sen Felix.
Killarna hade börjat gå iväg dit bort dom skulle uppträda.
Jag vände mig om och där stod Omar fortfarande kvar.
"Ska inte jag få nån lycko kram?" Sa han och försökte se sårad ut.
Jag sprang fram till honom och gav honom en stor kram.
Sen gick vi hand i hand mot resten av dom andra.
När vi kom fram till killarna & Kat så visslade Felix.
"Wow vad söta ni ser ut tillsammans" skrattade han.
Jag började rodna.
"Haha läg av" sa Omar med ett flin.

"Okej killar lycka till" sa Kat.
Sen sprang kilarna ut på platan, Omar gav mig ett leende innan han sprang ut på plattan.
"Kom Sara, vi går hit" sa Kat glatt & tog min hand och drog iväg mig närmare mot plattan.

Efter första låten Build a girl, så var det redan över 100 fooers där och skrikte. Och snart kom det bara mer & mer fooers snart var det över 500 foooers där. Jag var ändå ganska lugn för jag stod briver Kat & Daff.
Och killarna var verkligen bra!
Just nu levde jag mitt dröm liv.