Kärlek börjar alltid med bråk

Del 03

"Vad fan gör du på tjejernas toalett? Du får inte vara här, eller har kuken äntligen trillat av?" frågade jag irriterat och vände mig mot spegeln igen.

Tänk att man inte ens kunde få slippa undan honom på toaletten, tänkte jag och drog ut nytt papper ur hållaren.

"Ajaj, det ser inte bra ut det där", sa Lucas och ställde sig bakom mig så att jag mötte hans blick i spegeln.

"Ville du något eller?" fortsatte jag utan att släppa hans blick.

"Kom igen nu, sluta vara så jävla sur!"

Sur? Seriöst, sa han precis åt mig att, sluta vara så jävla sur? Jag borrade blicken i honom innan jag slöt ögonen en kort sekund och tog ett djupt andetag, försökte samla mig, annars skulle jag inte kunna stå för konsekvenserna.

"Du tror alltså att jag är sur? Då har du inte sett mig när jag verkligen är sur, men jag är däremot jävligt irriterad! Vem fan tror du att du är som bara kommer in hit och talar om för mig hur oattraktiv jag är? Vem fan gör så? Det är för helvete ditt fel att jag ser ut som ett jävla pucko!"

Jag kunde ha svurit på att jag såg blixtar skjuta ut ur hans ögon när jag mötte hans nu mörka blick i spegeln, men han var inte arg, snarare aningen road för ett farligt leende lekte i hans mungipa. Jag harklade mig och försökte få andningen under kontroll igen, fan också, mitt lilla utbrott hade fått pulsen att rusa.

"Om det inte var något mer du ville så kan du gå nu!" sa jag kort och slängde pappret i papperskorgen.

Där fick han så han teg, tänkte jag nöjt innan jag vände mig om och hamnade ansikte mot bröstkorg, det däremot hade inte varit en del av min plan.

"Kan du flytta på dig?"

Jag lutade huvudet bakåt och mötte hans leende som var ännu farligare än vad spegelbilden hade visat.

"Vill du verkligen det?" mumlade han och böjde sig framåt så våra läppar bara var några få centimeter ifrån varandra. För nära.

Så nära att jag kunde känna hur hans andedräkt blandades med min. Jag svalde nervöst innan jag försökte mig på ett skratt. Det här var ju helt absurt!

"Tänkte du kyssa mig? Allvarligt? Räckte det inte med att få min näsa krossad, nu vill du få mig att spy också? Kom igen, flytta på dig, lektionen har säkert börjat", sa jag och knuffade till honom så han flyttade sig marginellt bakåt, i alla fall så pass mycket att jag kunde tränga mig förbi honom.

"Jag hade faktiskt tänkt be om ursäkt för igår men jag gillar nog den här arga sidan hos dig", sa han och log sitt charmigaste leende när han lutade höften mot handfatet som jag just stått vid.

"Seriöst, skulle det vara en komplimang? Och vem går på det där fåniga leendet?"

"Fler än du tror."

"Jag måste säga att jag tycker verkligen synd om dom tjejer som du lurar med din påklistrade charm bara för att få knulla."

"Så du tycker att jag är charmig? Smickrande. Men det där med att tycka synd om dom jag knullar, det behöver du inte göra för jag kan lova dig att dom njuter. Du kanske rent av skulle vilja testa?"

För en kort sekund kom jag inte på något vettigt att säga, herregud, det här samtalet hade tagit en helt annan vändning än vad jag hade varit beredd på, ett samtal jag verkligen inte ville ha med någon, absolut inte någon som Lucas. Stod han verkligen där och erbjöd mig att få ligga med honom, som om jag då skulle ha vunnit högsta vinsten?

"Ha! Skulle inte tro det", sa jag bara kort och skyndade mig ut från toaletten.

Korridoren utanför låg helt öde så jag fiskade upp mobilen ur byxfickan och såg att jag redan var tio minuter sen till lektionen. Jag småsprang bort till salen och öppnade dörren så tyst jag kunde men såklart vändes allas blickar mot mig.

"Jag har varit hos läkaren", sa jag snabbt och pekade på näsan innan jag gick bort till den lediga platsen bredvid Sabina.

"Du har inte varit hos läkaren, varför är du så sen?" viskade Sabina nyfiket när jag satte mig ner.

"Jag berättar senare", viskade jag tillbaka och började se mig omkring efter min väska.

Dörren öppnades igen och automatiskt vände jag upp blicken och fick se Lucas komma in med min väska i handen. Helvete!

"Du glömde den här", sa han och log när resten av hans idiotvänner i rummet började busvissla.

"Tyst nu! Gå och sätt dig Lucas så att vi kan fortsätta", sa läraren skarpt samtidigt som jag ryckte åt mig väskan.

Det var kanske tur att halva ansiktet redan var rött för det hettade rejält om kinderna. Jag skakade lätt på huvudet, man behövde inte vara tankeläsare för veta precis vad alla tänkte.

Jag öppnade väskan och plockade fram dom böcker vi skulle ha innan jag motigt vände upp blicken och mötte Sabinas uppspärrade ögon.

"Ta det lugnt, det är inte som det ser ut, jag förklarar senare."

"Det hoppas jag, för det ser ut som om du just har knullat med Lucas."

"Det vet du att jag aldrig skulle göra så du kan vara lugn."

"Jag har aldrig förstått varför egentligen, han är verkligen sjukt snygg och bra i sängen, ja enligt rykten förstås."

"Är du seriös? Jag förstår inte hur någon ens vill ligga med honom bara för att han ser bra ut när han beter sig som ett jävla svin efteråt."

"Hur vet du att han beter sig som ett svin efteråt? Du har ju inte legat med honom. Sluta nu vara så sur."

Det var andra gången idag som jag fått höra det, var jag verkligen sur? Jag har aldrig sett mig själv som en sur person men okej, för tillfället var jag kanske aningen lättretad. Men inte sur. Jag suckade och bläddrade fram sidan i boken där vi slutade sist.

Jag kände mig ovanligt ofokuserad under lektionen. Näsan värkte allt mer och det blev inte bättre av att alla stirrade på mig titt som tätt med hora stämplat i blicken. Inte heller blev det bättre av att Lucas satt och glodde på mig som om, ja, jag vet inte vad men vad fan ville han mig egentligen? Skämma ut mig? Grattis, han hade krossat min näsa och förstört mitt rykte inom 24 timmar, en riktigt lyckad start på veckan med andra ord.

Jag var på väg att sätta upp händerna mig över ansiktet men väste till så fort fingrarna nuddade vid svullnaden.

"Fan också", mumlade jag och tog ett djupt andetag.

"Är du okej?" viskade Sabina och lutade sig fram mot mig.

"Inte direkt, det gör ont som fan. Jag tror att jag måste gå hem."

Det var sant men inte hela sanningen. Jag ville bort därifrån, bort från allas blickar och bort från Lucas. Bara springa hem och krypa ner under täcket och stanna där tills allt blev som vanligt igen.

"Vill du att jag ska följa med dig?"

"Nej det är lugnt, jag måste nog bara vila lite", sa jag och reste mig upp.

"Vi ses säkert imorgon", fortsatte jag och samlade ihop mina böcker.

"Ring om det är något", viskade hon och gav mig ett medlidande leende.

Jag log tillbaka och nickade innan jag skyndade mig ut ur klassrummet. Jag orkade inte bry mig ifall att jag fick ogiltig frånvaro, jag hade ändå bra betyg så vad spelade det för roll om jag missade en lektion eller två?

När jag kommit ut genom entrédörren stannade jag på trappan och tog ett djupt andetag. Andas. Ja, det var precis vad jag behövde.