Kärlek börjar alltid med bråk

Del 10

"Emma? Är det du hjärtat?"

Det var det första jag hörde när jag klev in genom ytterdörren. Jag sparkade av mig skorna och slängde väskan i hörnet som jag alltid gjorde innan jag gick ut till köket.

"Hej mamma", sa jag mjukt och la armarna om hennes midja där hon stod och rörde i en kastrull.

"Hur är det med näsan? Jag tycker att det ser bättre ut nu."

"Det känns knappt längre och blåmärket har ju börjat försvinna så snart är jag väl som mig själv igen", sa jag och gick bort och satte mig vid köksbordet.

"Har du pratat något med Elias idag?"

"Inte direkt, jag såg honom i skolan tidigare."

"Ja det hoppas jag, jag tänkte om du visste om han skulle komma hem ikväll?"

"Ingen aning", mumlade jag och började bläddra i en av tidningarna som låg på bordet.

"Är det något som bekymrar dig? Jag tycker att du har varit lite nere den senaste tiden."

"Va? Öh nej, inget speciellt."

"Okej, lova att berätta för mig om det är något."

"Visst", muttrade jag men höjde på ögonbrynen när jag mötte hennes oroade blick.

"Jag lovar!" fortsatte jag irriterat och reste mig upp från stolen.

Det var verkligen inget speciellt som bekymrade mig. Visst att jag kanske hade varit på sämre humör men det berodde bara på att näsan hade gjort ont, inget annat. Ingen annan. Okej, jag störde mig på Lucas, vafan höll han på med egentligen? Kunde han inte bara lämna mig ifred? Det fanns hundra andra tjejer som han kunde irritera så varför valde han just mig?

"Jag ställer maten i kylen så det är bara att värma senare, okej?" ropade mamma efter mig när jag skyndade upp för trappan.

Onödigt hårt smällde jag igen dörren till mitt rum och kastade mig raklång över sängen. Vem fan trodde han att han var? Lucas den allsmäktige? Kunde han på riktigt inte förstå att inte alla här i världen ville ha honom? Ja, han var hur snygg som helst men...

Va? Nej!, tänkte jag och satte mig tvärt upp i sängen. Höll mina tankar på att spela mig ett spratt? Lucas var inte alls hur snygg som helst, han var irriterande och jobbig, inget annat!

Jag la mig ner igen och stirrade upp i taket. Kom igen Emma, tänkte jag och suckade. Jag skulle inte falla ner i det där mörka hålet där såna som Lucas var hur snygga som helst. Jag kunde sträcka mig till att han såg bra ut, för det gjorde han, men det fick räcka. Att falla in i gapet på en sådan som honom skulle bara sluta i katastrof så varför utsätta sig för det?

Men vad skulle jag göra för att han skulle förstå att jag inte ville ha honom? Att jag inte tänkte ligga med honom? Var svaret så enkelt att om jag låg med honom så skulle han lämna mig ifred? Det var väl så det fungera för honom men samtidigt skulle jag förlora all min värdighet.

Kanske skulle jag börja dejta någon i hans närhet typ som Wiktor eller Anton? Dom var hans närmsta vänner, visst, dom var lika dumma i huvudet som Lucas men dom höll fan inte på att driva mig till vansinne. Kanske att jag skulle ligga med någon av dom så att Lucas skulle fatta att jag inte var intresserad av honom.

Åter igen, genom att göra det så skulle jag förlora min värdighet. Var verkligen den enda lösningen på mitt problem att jag skulle behöva ligga med någon annan än Lucas? Okej, visst, jag gillade sex, herregud, vem gjorde inte det? Men någonstans inom mig ville jag ändå kunna känna en attraktion eller ha någon typ av känsla för personen som jag tänkte ligga med, inte bara göra det för saken skull.

Jag hade haft ett one-night-stand efter någon fest men hur bra hade det varit? Sämsta sexet ever! Visst, killen hade haft kuk som en tandpetare och varit så full att han knappt fått upp den men ändå, hade jag känt någon som helst attraktion för honom så hade det kanske inte spelat någon roll. Kanske.

Katt och råtta-spel, tänkte jag och grimaserade. Visst att det kunde vara spännande att retas lite, att få en kille att tråna efter en, att längta så pass mycket tills pungen höll på sprängas. Visst var det lite kul, absolut, om man nu ville ha den uppmärksamheten och faktiskt var intresserad av den personen. Då skulle ju båda vinna den leken i slutändan, eller?

Kanske jag skulle köpa mig en dildo eller sluta med sex helt och hållet? Det var ändå rätt länge sedan jag faktiskt hade legat med någon. Fast jag ville inte sluta med sex, jag gillade det för mycket så då vore det kanske inte en så dum idé att köpa en dildo. Sedan kunde jag säga att jag hade träffat någon, kanske till och med att jag hade blivit tillsammans med någon, det skulle väl få Lucas att inse att jag inte längre var på marknaden.

Fast det skulle väl vara toppen av förnedring? Köpa en dildo och låtsas att jag har pojkvän. Fy fan så tragiskt! Nej! Jag skulle helt enkelt bara säga till Lucas att jag inte var intresserad.

Eller kanske att jag skulle.., tänkte jag och tog upp mobilen för att bläddra igenom vår sms-konversation.

Ja, eller så körde jag det spelet som han tyckte så mycket om. Jag skulle få honom att tro att jag ville ha honom, sukta efter honom samtidigt som jag skulle spela svårfångad. Jag skulle klänga på honom och dra mig undan tills han ledsnade så pass mycket att han själv skulle dra sig undan. Killar som Lucas hatade klängiga och krävande tjejer, dom ville alltid ha allt på sina villkor. Men gav jag mig in i det spelet så ja, då visste man inte vad konsekvenserna kunde bli, jag hade aldrig gjort något sånt här tidigare.

Jag tog ett djupt andetag och blundade, jag måste erkänna att det faktiskt skulle vara lite roligt att retas med honom. Hur irriterande han än var så segern jag hade känt efter det som hände senast på festen, det gjorde det nästan värt det att ge sig in i spelet.

Just nu stod det 2-2 mellan oss, men jag skulle vinna den matchen, vad det än skulle kosta mig.

Jag tog upp mobilen men tvekade en aning innan jag tryckte fram Lucas sms. Jag skulle göra det, tänkte jag och tog ett nytt djupt andetag.

Till Lucas 17:04
Jag kan inte sluta tänka på en sak.

Jag la ner mobilen igen och stirrade upp i taket. Kanske att jag precis hade korsat den gräns som jag så innerligt hatade, att vara som dom tjejerna som kröp för såna som Lucas och hans gäng, i tron om att såna killar faktiskt brydde sig om dom men i själva verket bara såg dom som leksaker.

Men det var bara ett spel, det var inte på riktigt, jag skulle aldrig falla för någon som Lucas.

När det plingade till i mobilen kände jag hur det pirrade till i magen.

Från Lucas 17:07
Tänka på vad sötnos?

Jag kunde inte hålla tillbaka ett skratt. Åh Lucas, det skulle nästan bli för enkelt, tänkte jag och log.

Till Lucas 17:09
På dig.