Kärlek börjar alltid med bråk

Del 104

Hela natten hade jag gråtit, haft panikattacker, ältat och gråtit ännu mer. Ändå satt jag här på bussen till skolan och mådde sämre än någonsin förut. Jag kramade om papperslappen jag hade i handen, en lapp som skulle avsluta allt som någonsin funnits mellan mig och Lucas.

Lucas hade tydligen skickat ett sms till Sabina att han hoppades att jag skulle må bättre snart och att han saknade mig. Återigen, saknade, bara det att han saknade inte mig. Tänk om jag och Sanna aldrig hade bråkat över Lucas, då hade jag kanske aldrig fått reda på att han varit otrogen. Tänk om det inte bara var Sanna som han knullat under tiden vi varit tillsammans?

Jag skakade lätt på huvudet och vände blicken ut genom fönstret där hus efter hus svepte förbi. Det var ingen idé att älta mer, allt var över mellan mig och Lucas och det skulle han få veta. Det var den enda anledningen till att jag nu satt på den förbannade bussen till skolan.

När bussen saktade in samlade jag ihop mina saker och reste mig upp. Det var inte bara jag som skulle till skolan när alla trängde sig fram mot dörrarna men jag höll blicken fäst i golvet, ville inte riskera att behöva prata med någon. All min styrka låg i att sätta den ena foten framför den andra, mest för att överhuvudtaget ha en chans att överleva det som snart skulle ske.

Jag hade ingen ny mobil än så jag slapp prata med någon, men helt ärligt, helvete vad man var beroende av den. Det kliade rastlöst i kroppen att inte ha något i handen, veta om någon faktiskt ville mig något. Även om det på ett sätt var skönt att inte veta, jag ville inte riskera att få sms eller samtal av Lucas. Eller ville jag det? Jag visste vad jag ville längre.

Visst, jag skulle träffa honom i skolan, det var oundviklig, och jag var så nervös att det nästan svartnade för ögonen. Vad skulle han göra? Vad skulle han säga? Förstod han att jag visste vad han hade gjort eller skulle han låtsas som ingenting?

Tänk om jag skulle stöta på Sanna, som var lättare att undvika än Lucas, men chanserna var rätt stora och helt ärligt visste jag inte vad jag skulle göra.. Jag kunde ju inte ha ihjäl henne hur mycket jag än ville det. Kanske att jag skulle ge henne en rak jävla höger, det var i alla fall inte olagligt. Okej, det var kanske olagligt men det var väl bättre att slå någon på käften än att mörda någon?

Jag skakade på huvudet åt mina mordiska planer när jag närmade mig entrén till skolan. Jag darrade i hela kroppen så att det kändes som om benen skulle vika sig men jag hade inget val. En timme, sedan skulle jag aldrig sätta min fot i den här förbannade skolan igen. Okej, det var väl att överdriva en aning, men inte på några veckor åtminstone.

Med ett djupt andetag gick jag bort mot korridoren där mitt skåp var. Förhoppningsvis väntade Sabina redan där. Ännu en jävligt jobbig grej med att inte ha någon mobil. Sabina var ju faktiskt någon jag ville och behövde få kontakt med.

Jag försökte kika mellan allt folk som trängdes i korridoren men såg inte Sabina någonstans. Hoppas att hon inte var allt för långt borta, jag behövde henne nu mer än någonsin.

Med en suck gick jag fram till mitt skåp. Sabina hade lovat att inte säga något om filmen till någon, inte förrän det var officiellt att min pojkvän, expojkvän, var ett idiotiskt svin.

När man talar, eller i mitt fall -tänkte, om trollen kände jag att par starka armar omslutas runt min midja. Jag blundade en sekund och svalde gråten när jag kände Lucas haka borra in sig vid min hals.

"Hej sötnos, jag var rädd att du inte skulle komma idag", mumlade Lucas och drog in mig hårdare i sin famn medan han kysste mig i tinningen. Jag skulle aldrig överleva det här!