Kärlek börjar alltid med bråk

Del 09

"Jag kan inte fatta att du hällde vatten över Lucas, jag trodde att jag skulle dö av skratt!" sa Sabina och stängde sitt skåp.

"Alltså, jag vet inte vad som flög i mig. Det var kanske jävligt dumt gjort men det brann för mig, fast lite roligt var det faktiskt."

"Han lär nog inte vara på dig något mer iallafall, han såg jävligt arg ut."

"Det var rätt åt honom, så man kan alltid hoppas", mumlade jag när vi gick ut genom skolans entré.

"Ska du hem direkt?" fortsatte jag när vi gick bort mot cyklarna.

"Jo, jag måste det, syrran fyller ju år idag."

"Ja, just det, men vi ses imorgon då."

När vi sagt hejdå vände jag mig om och gick tvärs över den nu nästan helt tomma skolgården.

"Emma!"

Åh, vad ville han nu då?, tänkte jag och slöt ögonen medans jag fortsatte gå.

"Emma! Vänta!"

"Vad vill du?" ropade jag när jag vände mig om och såg att Elias småsprang mot mig.

"Vafan är det frågan om?"

"Vad menar du?" frågade jag och höjde på ögonbrynen.

"Hallå? Alla dessa rykten! Vad håller du på med egentligen? Har du knullat med Lucas eller? Jag sa ju åt dig att ge fan i det!"

"Men snälla, varför bryr du dig? Förresten så har väl inte du med det att göra?"

"Du är min syster, klart som fan att jag bryr mig! Jag känner Lucas, det är ingen bra kille för dig."

"Är du seriös? Du är ju för helvete bästa kompis med honom, hör du inte hur korkat det låter?"

"Lova mig det Emma, vem som helst men inte Lucas."

"Vafan har han sagt till dig egentligen?"

"Inget! Han vägrade svara när jag frågade honom om ni hade legat med varandra men han förnekade det inte heller."

"Herregud, jag tänker inte ha den här diskussion med dig! Han är som sagt din kompis!" sa jag kort och vände mig om.

"Lova mig det Emma, håll dig borta från honom!" ropade han efter mig men jag bara vinkade bort det.

Vafan var det med Elias egentligen? Sedan han fått veta det där om att Lucas hade kastat en boll i ansiktet på mig så har han betett sig som en överbeskyddande storebror. Jag kunde inte riktigt förstå varför, han hade aldrig tidigare brytt sig om vem jag träffat. Var det bara för att det var just Lucas som var inblandad och att han var den största orsaken till att det nu cirkulerade rykten om oss? Kom igen, jag kunde själv räkna ut att Lucas inte var någon bra kille för mig, inte för någon annan heller för den delen.

Trodde Elias att jag var så blåögd att jag inte såg igenom Lucas fasad? Eller att jag helt hade missat att han var skolans största fuckboy? Så vad var han så orolig för egentligen, att jag skulle ligga med Lucas och få en dödlig könssjukdom?

Det var en sak att knulla och en helt annan sak att få känslor för någon, i mitt fall så skulle inget av det hända med Lucas. Ibland kunde jag faktiskt undra vad alla såg hos honom, han var en idiot, självupptagen idiot, som trodde att han var guds gåva till kvinnor. Snälla, vem tyckte ens att det var attraktivt att bete sig så?

Han såg bra ut, absolut, jag var väl inte helt blind och visst att det kanske kunde vara lockande att han hade den där farliga badboystilen över sig men mer än det? Ingenting, han hade ingenting som skulle kunna få en tjej att faktiskt bli intresserad av honom. Ja, förutom att få ligga med honom, tänkte jag och skakade lätt på huvudet. Det var det enda han var bra på, uppenbarligen, så som han betade av tjejer så måste han väl vara bra på det antar jag.

Så vad var Elias egentligen orolig över? Att jag skulle ligga med Lucas och vadå, få känslor för honom? Men kom igen, allvarligt? Han om någon kände mig bättre än alla andra så då borde han väl veta att det aldrig skulle hända. Var han rädd att Lucas skulle såra mig? Att låta sig bli sårad av Lucas var lika korkat som att sätta sig och pissa bland brännässlor, redan innan man satt sig så visste man att det var helt idiotiskt.

Jag var så försjunken i tankar att precis när jag kommit fram till busshållplatsen såg jag att bussen anlände. Ibland ska man ha lite tur, tänkte jag och plockade fram mitt busskort.

Jag satte mig på ett av sätena i den nästan fulla bussen och pluggade in hörlurarna i öronen. Jag blundade lätt och lät musiken fylla mig, var det något som jag tyckte om så var det att bara få försvinna bort i musiken.

Jag ryckte till när musiken bröts av att det plingade till i mobilen. Jag rynkade pannan när jag öppnade smset.

Från Lucas 15:46
Det är nästan lite gulligt med ditt katt och råtta-spel sötnos, jag vet att du vill ha mig.

Katt och råtta-spel? Var det de som han trodde att jag höll på med? Att jag lekte med honom för att fånga hans intresse?

Till Lucas 15:48
Du har väldigt höga tankar om dig själv, jag är inte intresserad!

Från Lucas 15:48
Så du är fortfarande leksugen? Jag gillar det.

Till Lucas 15:49
Ingen lek, jag vill inte ha dig! 

Från Lucas 15:50
Klart att du vill, alla vill ha mig.

Till Lucas 15:51
Ha! Lägg ner för fan och lämna mig ifred.

Från Lucas 15:53
Det går inte, när jag ser något jag vill ha så slutar jag inte förrän jag har fått det, lika bra att du ger upp.

Till Lucas 15:53
Vem fan går på det där snacket?

Från Lucas 15:54
Alla utom du.

Jag tog ett djupt andetag och suckade, vafan höll han på med egentligen? Han var inte intresserad av mig och jag var definitivt inte intresserad av honom. Så, han om någon borde väl springa runt efter småettorna som inte hade lärt sig än att akta sig för såna som Lucas och hans gäng.

Från Lucas 16:02
Kan det vara så att du sitter och drömmer om mig? Det är en lockande tanke eftersom du missade din hållplats.

Jag kände hur hjärtat stannade i bröstet när jag spärrade upp ögonen och såg mig diskret omkring utan att få syn på honom. Hur i helvete visste han att jag var på bussen? När jag tittade ut genom fönstret såg jag även att jag faktiskt hade missat min station. Fan också! Jag sträckte mig fram och tryckte på stoppknappen. Hur fan kunde jag ha missat hållplatsen?

Irriterad på mig själv ställde jag mig upp när bussen började saktade in och gick fram mot dörrarna.

Jag ryckte till när jag kände hur någon ställde sig precis bakom mig när trängseln blev allt tätare, alldeles för nära, tänkte jag och svalde obehaget av att vara instängd.

När dörrarna öppnades skyndade jag mig ut och tog ett djupt andetag.

"Vi ses Emma", mumlade någon bakom mig så jag vände mig snabbt om men det enda jag såg var Lucas rygg när han gick åt andra hållet, visslande på någon självbelåten och väldigt irriterande melodi.