Kärlek börjar alltid med bråk

Del 26

"Vi ses senare", mumlade Sabina och kramade om mig snabbt innan hon fortsatte till omklädningsrummet.

Jag himlade med ögonen när jag möttes av andras roade blickar när dom räckte över sina klubbor åt mig. Som om detta inte vore straff nog?

När alla klubborna var insamlade och salen tom vände jag mig om och höjde frågande på ögonbrynen.

"Vad gör du?" frågade jag kort åt Lucas som bara stod lutad mot ena väggen med armarna i kors.

"Väntar på att du ska bli klar så att vi kan gå till förrådet", svarade han med ett roat flin på läpparna.

"Vad du än tror ska hända i förrådet så måste jag göra dig besviken. Vi ska städa -så fort som möjligt, så att vi slipper varandra."

"Lilla Emma, arg som vanligt", mumlade han när jag gick fram emot honom -dragandes på tunnan med klubborna. Tack för ingen hjälp alls!

Som om han hade läst mina tankar mötte han mig och tog tunnan, blinkade flörtigt och lämnade kvar mig i salen med förvåning, eller snarare förundran. Jag skakade lätt på huvudet och följde efter honom med snabba steg bort till förrådet.

"Så, hur vill du göra det här?" frågade han när jag stannade i dörröppningen. Jag kunde inte hjälpa att jag tänkte på det dubbla budskapet i den frågan.

"Vad menar du?"

"Om jag ska ta en sida och du den andra eller om vi ska hjälpas åt, sida vid sida", sa han och blinkade flörtigt igen med ett ännu större flin på läpparna.

"Öh, vi tar varsin sida. Det går fortast så", svarade jag och vände bort blicken när det hettade till om kinderna.

"Jag brukar inte vara den som gillar när det går fort", sa han med en så lockande skarp ton att jag visste att han inte pratade om städning.

"Kanske inte -vad vet jag. Men du kan inte alltid få som du vill och jag vill komma härifrån så fort som möjligt så vi tar varsin sida", sa jag så övertygande jag kunde fast det pirrade i hela kroppen.

När Lucas skrattade till gick jag bort till den första hyllan med en miljon olika koner som låg huller om buller. Det hade inte varit ett skämt om att det här förrådet behövde städas, tänkte jag och lyfte ner konorna metodiskt och började sortera dom efter färg och storlek.

Jag sneglade åt sidan och såg att Lucas hade satt sig på en korg med bollar och tittade intensivt på mig.

"Varför städar du inte?" frågade jag med en fnysning.

"Det är mycket roligare att se dig städa."

"Men snälla, börja städa så att vi kommer härifrån någon gång!" sa jag frustrerat och ryckte åt mig en kon högst upp på hyllen.

Jag ville inte skylla på att jag var rätt kort, vilket i och för sig var sant, men kanske att om jag hade varit snäppet längre så kunde jag ha förutsett att det inte bara var en kon som skulle falla om jag tog ner precis den som jag hade valt. Typiskt! Jag skrek till och satte händerna för huvudet när allt rasade ner över mig.

"Emma? Är du okej?" frågade Lucas som snabbt var framme och sköt undan allt bråte som nu låg i en hög runt omkring mig.

"Ja, herregud, det är ingen fara", sa jag men kände mig rätt skakis. Om det var för att Lucas stod mitt emot mig med sina händer placerade på mina axlar eller att jag just hade fått en massa saker över mig lät jag vara osagt.

"Det där kunde ha gått riktigt illa", sa han med en irritation som förvånade mig.

"Det är lugnt", mumlade jag men vågade inte vända upp blicken för att möta hans. Plötsligt kändes allt för intimt, precis det som inte skulle hända.