Kärlek börjar alltid med bråk

Del 54

När jag fått på mig skidkläderna kändes det som om jag skulle dö av svett medan jag stod i den lilla hallen i vårat rum och väntade på att Sabina skulle bli färdig. Fan vad seg hon var just idag då, tänkte jag och lutade mig otåligt mot dörren.

Klockan närmade sig halv tio så jag hade inte bråttom, inte egentligen, men jag ville komma iväg för att inte riskera att komma försent till skidlektionen.

Jake hade sagt att jag skulle möta honom vid tio men med min usla skidförmåga visste man aldrig hur lång tid det skulle ta att komma ner till skiduthyrningen. Jag hade inte riktig koll på hur man bromsade så ner skulle jag komma, men hur långt ner? Skiduthyrningen låg halvvägs till själva liftarna. Den tanken fick mig att skratta till, det skulle sannerligen vara en syn om jag susade förbi Jake och kvaddade igen.

"Har du roligt?" frågade Sabina när hon kom ut i hallen.

"Fick en inre syn av mig köra störtlopp förbi Jake på uthyrningen och sedan kvadda vid liftarna igen eftersom jag inte kan bromsa."

"Äh, visst att du ramlade första gången men kom igen, även den bästa kan ramla."

"Det vet jag väl, men det är ändå en rolig tanke och ett solklart tecken på att jag behöver proffshjälp, jag är för fan en fara för allmänheten", sa jag och skrattade till igen.

"Du är inte en fara för någon, fara för dig själv kanske men inte för allmänheten", mumlade Sabina så jag höjde frågande på ögonbrynen när hon la ner sin mobil i jackfickan.

"Vad menar du med det? Fara för mig själv?"

"Inget speciellt, eller kanske att du är kär i Lucas men att du ändå ska träffa Jake."

"Jag ska inte träffa Jake, han ska lära mig åka skidor eftersom det är hans jobb."

"Du, han lär ungar att åka skidor. Jag tror inte man sätter vuxna i en barngrupp. Vilket betyder att han vill träffa dig."

"Hur kan du veta det? Jag är säkert på att det kommer vara andra vuxna med i gruppen, åtminstone ungdomar över femton år."

"Det lär ju visa sig. Kom nu så går vi, jag håller på att svettas ihjäl."

Jag fnös när jag öppnade dörren. Hon höll på svettas ihjäl? Det var hon som hade segat så var det någon som höll på att svettas ihjäl så var det jag. Men hade hon rätt? Jag visste ingenting om hur saker fungerade på skidanläggningar. Grupperna borde väl vara anpassade efter förmåga och inte ålder? Eller?

Fundersamt stod jag tyst i hissen men sneglade på Sabina som tittade ner i sin mobil och log. Säkert hade Elias skickat något gulligt sms, vilket fick mig att vilja spy. Det var så äckligt när bilder av dom två tillsammans flimrade förbi framför mina ögon. Skulle jag någonsin vänja mig?

Hissen stannade mjukt nere i entrén och jag fick en plötslig känsla av klaustrofobi, jag behövde luft. Visst att det säkert var ett jättegulligt sms som hon fått men det påminde så mycket om vad jag önskade -med Lucas. Tänk om han kunde skicka ett gulligt sms som fick mig att le sådär. Förbannade avundsjuka, tänkte jag och skyndade mig ut genom entrédörren.

Jag kunde inte få det där med Lucas om jag inte pratade med honom, påminde jag mig själv om när jag gick fram till skidstället där vi hade lämnat skidorna igår. Fast chansen var ganska stor att jag aldrig skulle få det där med Lucas, tänkte jag irriterat och ryckte åt mig mina skidor -tydligen så hårt att det var nära att jag välte alltihop.

Lugn, tänkte jag och slöt ögonen medan jag tog ett djupt andetag. Ingen idé att tänka om och kanske, jag måste prata med honom. Vill han inte ha mig, ja då behövde jag inte älta mer även om jag förmodligen skulle dö på kuppen.