Kärlek börjar alltid med bråk

Del 12

Jag skyndade mig in på skolans toalett och slog på kranen. Vafan höll jag på med? Det måste vara min sämsta idé någonsin att försöka spela ett spel med Lucas. Hur kunde jag ens ha kommit på en så idiotiskt idé? Det var som att hälla bensin på en redan brinnande eld. Då menar jag inte att jag vill ha Lucas, det vill jag verkligen inte. Men hur ska jag kunna driva med honom när han gör mig så irriterad hela tiden?

Jag kupade händerna och fyllde dom med kallt vatten. När jag sköljt av ansiktet släppte jag ut en lång suck och slöt ögonen.

Vad ska jag göra nu? Backa? Låtsas som ingenting och gå tillbaka till, ja vadå? Ignorera honom och hoppas på att han ska lämna mig ifred?

Nej, jag skulle inte backa. Det var en kittlande tanke att driva med honom men hur långt skulle jag behöva gå? Hela lektionen hade han kollat in mig med en blick som var allt annat än vänskaplig. Vad trodde han egentligen? Att jag skulle lägga mig på rygg, sära på benen och bara, varsågod -tryck in kuken?

Jag fnös och drog lös en bit papper ur hållaren, det var något han kunde glömma! Lucas må kunna lura småettor och andra tjejer i säng men där gick fan gränsen. Jag kunde driva med honom men jag skulle fan inte ligga med honom!

Jag slängde pappret när dörren öppnades och tog ett nytt djupt andetag när jag mötte Sabinas blick i spegeln.

"Vad hände? Varför sprang du?" frågade hon och lutade sig mot handfatet bredvid mig.

"Jag sprang inte, jag bara gick väldigt fort", mumlade jag och drog fingrarna genom håret.

"Kom igen, berätta! Handlar det om Lucas?"

"Varför tror du det?"

"Vad skulle det annars vara? Det känns som om allt nuförtiden handlar om Lucas."

"Äh, lägg av, allt handlar inte om Lucas men jag vet bara inte vad jag ska göra, det är allt."

"Vadå göra? Du behöver väl inte göra något alls? Varför bryr du dig ens om att Lucas retas med dig? Jag kan lova dig att han driver precis lika mycket med dig som du vill driva med honom. Har du inte förstått det?"

"Jag vet hur Lucas är men ska jag bara stå och se på? Jag vill.. jag vet inte men kanske-"

Jag blev avbruten när dörren öppnades på nytt och ett gäng tjejer från ettan kom fnittrande in. Jag suckade och skakade lätt på huvudet innan jag vände blicken mot spegeln igen.

"Du har inget att bevisa, låt Lucas göra det han alltid gör. Han kommer att tröttna utan att du behöver göra något, jag lovar", viskade Sabina och ställde sig nära mig för att ge plats åt tjejerna.

"Helt seriöst! Kan ni tänka er, Lucas vill träffa mig! Mig! Åh, jag längtar så jag dör!" sa en av tjejerna och fnittrade.

"Han är lätt snyggast i hela skolan, jag är så avis på dig! Jag skulle göra vad som helst för att få vara med honom!" sa en annan tjej, så jävla töntigt att jag höjde ögonbrynen mot Sabina som bara himlade med ögonen.

Jag tog fram mitt lypsyl och fortsatte lyssna på samtalet, oerfarna tjejer emellan, tills jag inte kunde hålla mig längre.

"Ursäkta, jag råkade höra ert lilla samtal. Det är Lucas Nylund ni prata om, eller hur?"

"Öh, det har väl inte du med att göra?" sa den första tjejen så divigt att jag brast ut i ett skratt.

"Var det roligt eller?" fortsatte hon och tog ett kliv fram mot mig.

"Men kom igen, jag vet inte vad ni har hört om Lucas men jag kan lova er en sak, han vill inte ha någon av er så glöm det!"

"Vem fan är du då? Hans flickvän?!"

"Flickvän? Men är ni helt dumma i huvudet? Lucas har inte flickvänner, han knullar! Tyvärr har han så liten kuk att ni lär bara bli besvikna, men det är upp till er. Använd kondom bara, man vet aldrig vilken fitta han har stoppat den i", sa jag och vände mig om med ett stort flin på läpparna när jag mötte Sabinas uppspärrade ögon.

"Ska vi gå? Jag blev väldigt sugen på en kaffe", fortsatte jag och krokade min arm med Sabinas och lämnade tjejerna bakom oss som stod knäpptysta kvar.

"Herregud! Varför sa du sådär?" viskade Sabina när vi gick bort mot cafeterian.

"Sa vadå?"

"Men om Lucas såklart!"

"Äh, dom där tjejerna lever i en fantasivärld, jag gjorde dom en tjänst."

"Emma, vad handlar allt det här om egentligen? Det är inte likt dig, jag menar, vad har Lucas gjort för att du ens ska bry dig om honom?"

"Jag bryr mig inte om honom men ser du inte hur han håller på? Han knullar och krossar hjärtan på löpande band, tycker du att det är okej?"

"Vad spelar det för roll vad jag tycker, eller vad du tycker? Lucas får väl göra vad han vill?"

"Det vet jag väl, men jag gillar det inte."

"Återigen, varför bryr du dig? Ärligt nu, har du känslor för honom?" viskade hon så jag stannade tvärt.

"Vafan säger du? Det är väl klart att jag inte har känslor för honom, det vet du!"

"Jag tycker du beter dig som om du är svartsjuk."

"Svartsjuk? Men snälla, jag är inte svartsjuk! Det finns inget att vara svartsjuk över. Jag vill inte ha honom så varför skulle jag bry mig om han knullade med varenda tjej i skolan?"

"Exakt, du borde inte bry dig men tydligen bryr du dig på pass mycket för att ens orka driva med honom."

"Det har inte med det att göra."

"Kan du tala om för mig då vad det egentligen handlar om?"

"Jag vet inte, men han tror att han kan göra precis vad som helst med vem som helst utan att ens bry sig. Stör inte det dig?"

"Öh nej?"

"Men det stör mig och nu har han fått för sig att jag vill ha honom, att jag vill ligga med honom. Jag vill bara sätta honom på plats, leka med honom så som han leker med alla andra, det är allt."

"Du gör som du vill men var bara försiktig. Även om du tror att du inte bryr dig så är det lätt att falla för någon som Lucas."

"Lätt att falla för? Har du inte hört vad jag har sagt? Jag vill inte ha honom."

"Vi får väl se", mumlade hon och började gå igen.

Jag stod kvar någon sekund. Hade hon rätt? Nej! Var det bara jag som-

"Hej snygging."

Jag ryckte till och vände mig hastigt om.

"Öh, hej?" sa jag och rynkade pannan mot Lucas som lojt stod precis bakom mig med händerna i fickorna.

"Ska du till cafeterian?" frågade han och log när han la huvudet lite på sned.

"Hurså?" frågade jag kort. Inte som en del av min plan, fan!

"Söta lilla Emma, varför är du så arg hela tiden?" frågade han roat och la upp ena armen om mina axlar.

Jag kände hur jag spände hela kroppen när vi började gå bort mot Sabina som hade stannat och höjt på ögonbrynen åt synen av mig och Lucas tillsammans.

"Vill du veta en sak?" mumlade han och böjde sig ner mot mig medan vi fortsatte gå.

Jag tog ett djupt andetag och vände frågande upp blicken mot honom. Jag möttes av ett leende och en så glödhet blick att hjärtat rusade i bröstet på mig. Fan också!

"Vad?" frågade jag men det lät mer som en viskning.

"Jag har inte kunnat sluta tänka på dig heller."