Kärlek börjar alltid med bråk

Del 72

Jag kände Lucas heta andetag mot min kind, han blundade fortfarande. Pulsen slog så hårt i mitt bröst att det var allt jag hörde, undrar vad han tänker på. Skulle han säga något?

"Emma, jag-"

Han avbröts och jag ryckte till när jag kände en stark arm om mina axlar. Typiskt. Vad hade Lucas tänkt säga? Jag öppnade munnen men blev avbruten innan jag hunnit säga något.

"Inte ska ni bråka nu, kom igen! Vi har fest för fan!" sa Wiktor och drog mig bort från Lucas.

Wiktor var många saker men just nu ville jag kalla honom för något som skulle få tungan att trilla av. Varför hade han kommit av avbrutit oss? Varför?! Han borde ju ha sett att vi gjorde allt annat än att bråka. Hade Lucas tänkt kyssa mig? Hade han tänkt säga att han var kär i mig? Fan ta Wiktor!

Jag skakade av mig Wiktors arm och satte mig i ena soffan med en suck. Kanske att det var lika bra av vi blivit avbrutna, tänkte jag när jag mötte Sannas blängande min. Mord var inget jag var intresserad av, speciellt inte när jag var måltavlan. Hade Sanna kunnat hade hon nog klöst ögonen ur mig och slängt mig i en snöhög.

Sabina satte sig bredvid mig med ett flin på läpparna så jag rynkade pannan mot henne och tog en klunk av den grumliga drinken som var allt annat än god. Men jag skulle bli full, det var då ett som var säkert. Hon var säkert mer än nöjd med sig själv, visst att hon kanske hade haft rätt men om vi inte blivit avbrutna..

Min blick drogs automatiskt till andra soffan där Lucas sjönk ner och såg allt annat än nöjd ut. Då var vi två.

Det blev inte bättre av att Sanna satte sig mer eller mindre i knät på honom. Jag fick bita ihop käkarna och vända bort blicken för att inte kasta mig över henne och skrika att Lucas var min.

"Tror du inte att det vore en bra idé att berätta för alla om er två nu?" viskade Sabina och nickade bort mot Lucas och Sanna.

"Kanske, men inte än, det skulle bara bli kaos", mumlade jag, det tog all min styrka att inte vända blicken mot Lucas.

Men jag litade på honom, han skulle inte göra något med Sanna. Att hon satt i hans knä var irriterande nog men rätt oskyldigt så det var inte värt att starta ett världskrig. Inte nu. Jag tog ytterligare en stor klunk, att bli full skulle i alla fall få mig att slappna av. Lite grann åtminstone.

"Kaos eller inte, Sanna kommer göra allt för att få Lucas i säng och det vet du", fortsatte Sabina.

"Hon kommer inte lyckas", sa jag kort och tömde drinken. Helvete så äcklig den var!

"Det där är rätta takterna, snyggt Emma! Kom så fixar jag en ny drink", sa Wiktor glatt och ryckte glaset ur min hand.

"Jag kan blanda själv!" sa jag och reste mig snabbt upp, jösses, redan nu snurrade det i huvudet. Av en drink! Men det var bara skönt.

Jag följde efter Wiktor ut till det lilla köket där ännu fler flaskor stod uppradade.

"Hur fan har ni fått tag i allt det här?" frågade jag och lutade mig mot diskbänken.

"Äh, det var lättare att smuggla med spritflaskor än en platta bärs", sa Wiktor och skrattade till när han hällde upp sprit i mitt glas.

Jag höjde på ögonbrynen. Inte konstigt att den förra drinken hade smakat som rävgift, Wiktors mått för en bra drink verkade vara hälften sprit och hälften dricka.