Kärlek börjar alltid med bråk

Del 38

"Jag är så kär!" kvittrade Sabina när vi klev in genom entrédörren till skolan på måndagsmorgonen.

Jag ville himla med ögonen. Klart att jag var glad för hennes skull men jag skulle gärna slippa få veta alla, i alla fall en hel del, detaljer om hennes och Elias förhållande.

"Visst, det är jättekul gumman men ni har varit ihop i typ två dagar, kan man verkligen vara kär då?" muttrade jag när vi gick bort mot våra skåp.

"Man blir ju ihop för att man är kär och jag har varit kär i Elias i flera veckor."

Jag öppnade mitt skåp och slöt ögonen en kort sekund. Jag var helt slut. Sedan i lördags hade jag haft så svårt att sova, en miljon tankar har snurrat i mitt huvud så att jag inte fått en blund och det irriterade mig.

Det hade inte hänt något mer i lördags, han höll min hand, fråga mig inte varför, och sedan gick han och Wiktor, knappt med ett hejdå utan bara ett kort "ses". Och det var inte ens riktat till mig utan bara allmänt.

Jag vet inte hur många gånger jag varit nära att skicka ett oskyldigt sms typ, hur är läget?, men insett att det inte skulle leda till något bra. Som sagt, det kanske bara hade varit ett infall från hans sida för han har inte heller hört av sig efter det. Kom igen, tänkte jag trött, att hålla hand under en film var inte direkt steget till altaret.

"Hallå? Hör du vad jag säger?"

Jag ryckte till och vände mig hastigt om och blinkade för att hitta fokus.

"Seriöst, står du och sover i skåpet?" frågade Sabina och brast ut i skratt.

"Lägg av, jag är sjukt trött", mumlade jag men kunde inte hejda ännu en gäspning.

"Men varför det? Vad har du gjort?"

"Inget speciellt, jag har bara sovit dåligt."

Sabina krokade min arm när vi började gå bort mot salen och vår första lektion. Även om jag försökte att inte tänka på det, på honom, så märkte jag hur jag nästan maniskt sökte efter en skymt av Lucas. Men utan resultat, inte ens Wiktor eller någon annan från gänget syntes till.

Jag skakade lätt på huvudet när vi gick in i salen. Jag måste verkligen skärpa mig, inte hålla på bete mig som om Lucas betydde något för mig, att jag trånade efter honom och som om en syn av honom skulle göra hela min dag, det var ju helt galet och inte likt mig för fem öre. Jag var inte den som trånade, speciellt inte efter någon som Lucas.

"Du behöver ligga!" sa Sabina glatt och lutade sig tillbaka i stolen. Ursäkta?

"Vafan vet du om det?"

"Men du är trött fast du inte kan sova, är sur och uppenbarligen väldigt irriterad. Allt det löser man med sex."

Hon skulle bara veta, tänkte jag när jag höjde frågande på ögonbrynen mot henne. Sex var inte lösningen på mina problem, snarare orsaken till dom, som hon så fint uttryckt sig, störande brister.

"Du vet inte vad du pratar om", mumlade jag och började bläddra i en av böckerna jag hade framför mig.

"Du, är det någon av oss som får ligga så är det jag, jävligt mycket dessutom. Lita på mig, det hjälper."

"Men snälla! Det är min jävla brorsa du ligger med, tror du verkligen att jag vill höra hur jävla bra han är på knulla? Va? Och bara för att ni två ligger som kaniner så betyder det inte att jag måste knulla för att lösa alla mina problem!"

Hoppsan, jag hade nog råkat säga det, typ skrikit det, lite för högt för det blev helt tyst i salen och Sabinas kinder var nu högröda samtidigt som hon spärrade upp ögonen.

Jag tog ett djupt andetag och slöt ögonen, det kunde inte ha blivit en sämre start på veckan, tänkte jag uppgivet.

Jag harklade mig och vände mig långsamt om mot resten av klassen som nu helt plötsligt var i tid till lektionen och stirrade på mig, även läraren hade kommit och höjde frågande på ögonbrynen längst fram i salen. Grattis till priset för den mest bortgjorda och patetiska människan i världen, tänkte jag och knep ihop läpparna.

"Tack.. Emma. Om du inte vill säga något mer så tycker jag att vi börjar lektionen", sa läraren och harklade sig, men en röd ton hade även spridit sig på hans kinder.

Jag lutade mig tillbaka i stolen med en suck. Typiskt, det var ju inte Sabinas fel att jag sovit dåligt men hon hade på något sätt lyckats trycka på exakt rätt knapp som fått mig att explodera.

"Sorry", viskade jag men hon bara skakade på huvudet och när jag sneglade på henne såg hon helt gråtfärdig ut. Fan!

Jag svalde illa till mods, jag hade självklart inte menat att såra henne. Jag var glad för hennes skull och mitt lilla utbrott hade inget med henne att göra. Fast det kunde ju inte hon veta, jag har inte berättat något för henne. Fan också, hade jag gjort det så skulle hon säkert ha förstått vad det handlade om men nu var det för sent. Skadan var redan skedd och jag kände mig som världens sämsta vän.

Jag gnuggade mig över ansiktet när mobilen vibrerade i fickan. Det här var säkert bara början av alla hån jag nu skulle få utstå, tänkte jag när jag grävde fram den ur fickan.

Från Lucas 08:32
Problem sötnos?

Jag himlade med ögonen och sneglade bort mot Lucas och gänget. Jag mötte hans roade blick när han blinkade flörtigt och log sitt charmigaste leende, bara att nu var det inte fjärilar som fladdrade i magen, det var ren och skär ilska. Självklart skulle han om någon håna mig för mitt lilla brandtal.

Till Lucas 08:33
Nope.

Från Lucas 08:33
Säkert? Det lät som ett problem som jag skulle kunna hjälpa dig med..

Till Lucas 08:34
Helt säkert, jag behöver inte knulla för att lösa alla problem som vissa andra.

Från Lucas 08:34
Älskling, allt blir bättre av sex, du om någon borde veta det.

Jag höjde på ögonbrynen och sneglade bort mot Lucas igen, tack och lov mötte jag inte hans blick för han satt bara och snurrade med mobilen i handen och larvade sig med Wiktor och Anton. Dom pratar säkert om dig -hånar dig, sa en liten irriterande röst i mitt huvud.

Till Lucas 08:36
Jag vet inte vad du pratar om.

Från Lucas 08:36
Klart att du vet, hur många orgasmer är det nu? 3?

Jag fnös tyst och la ifrån mig mobilen, låt honom håna mig. Jag har varit med om betydligt värre och det här var inte speciellt långt ifrån hur det varit innan vi legat med varandra. Kanske att vi faktiskt var tillbaka till hur det hade varit mellan oss innan vi..

Från Lucas 08:38
Ska vi slå vad om att jag kan knäcka det på en kväll? Att jag kan få dig komma med mina fingrar, tunga och kuk tills du bönar att jag ska sluta?

Tydligen var vi inte tillbaka till det som varit innan, tänkte jag när det sög till i magen. Herregud, vafan höll han på med? Jag kände hur det hettade till om kinderna och jag vågade inte snegla bort mot honom igen. Jag kunde känna hur hans blick brände utmanande på mig och jag ville inte ge honom den tillfredsställelsen att jag blev kåt av bara hans ord.

Från Lucas 08:40
Jag tar det som ett ja.