Kärlek börjar alltid med bråk

Del 29

Jag tog upp flaskan som Lucas nyss hade använt och tvättade ur håret ännu en gång. Det var inte bara i protest för att försöka tvätta bort minnet av honom. Det skulle aldrig gå hur mycket jag än gnuggade. Men jag skulle inte ångra mig och jag skulle absolut inte känna mig sårad. Vi hade haft sex. Punkt. Varken mer eller mindre.

Jag sköljde av mig en sista gång innan jag gick med något skakiga ben fram till handduken. Åter igen kunde jag inte vara mer glad över att jag var helt ensam i det stora omklädningsrummet. Det gav mig en chans att samla mig. Även om ingen, än så länge, visste vad som hade hänt mellan mig och Lucas så kändes det som om en enda blick skulle kunna avslöja mig. Vilket var helt absurt. Jag skulle inte berätta det för någon och jag hoppades att han inte heller skulle göra det. Men man visste aldrig..

Även om han skulle berätta så kunde jag ju bara neka alltihop. Det fanns inga bevis för att det faktiskt hade hänt och eftersom alla visste att jag hatade Lucas så skulle nog ingen riktigt tro på honom. Det var i alla fall en bra sak..

Jag kramade ur håret och satte på mig mina kläder. Under andra omständigheter skulle jag säkert ha lagt tid på att sminka mig men jag hade redan varit borta länge nog. Fast lektionen efter idrotten hade säker redan tagit slut så jag hade väl egentligen ingen stress men ändå. Förhoppningsvis hade Mats förklarat hans straffarbete för den andra läraren så att jag inte skulle få ogiltig frånvaro.

Snabbt knölade jag ner idrottskläderna i väskan och såg mig omkring en sista gång så att jag inte hade glömt något. Jag sneglade in mot duschen och genast for en het känsla genom kroppen. Idrottslektioner skulle aldrig bli detsamma igen, tänkte jag och skakade lätt på huvudet.

Jag småsprang över skolgården, helvete vad kallt det var. Jag skyndade mig in genom entrédörren och stannade tvärt för att ta ett djupt andetag. Hoppas att jag inte skulle stöta på Lucas något mer idag. Vi hade inga fler lektioner så med lite tur så skulle jag klara mig.

Med lugna steg gick jag bort till mitt skåp för att hämta min andra väska. Korridoren var nästan helt tom så kanske Sabina redan hade hunnit gå hem, tänkte jag när jag öppnade skåpet.

"Där är du ju! Var har du varit?"

Jag tittade förvånat bakom skåpdörren och såg Sabina komma gående, tillsammans med min bror. Mmhm..

"Öh, städat förrådet", mumlade jag när dom var framme hos mig.

"Jag hörde att du fick straffarbete", sa Elias roat och jag såg hur en röd nyans spred sig på Sabinas kinder.

"Jasså, det hörde du minsann."

"Vad kan du ha gjort för att få Mats att brinna av?" fortsatte han och lutade sig mot skåpen när jag stängde dörren.

"Det var inte mitt fel!" sa jag högt och höjde hakan.

"Inte? Men det var ändå du som fick städa. Ajaj syrran, inte bra för betyget."

"Idiot", muttrade jag och sneglade på Sabina som såg frågande på mig.

"Jaha, vad gör ni då?" frågade jag för att byta samtalsämne även om det sista jag ville höra var vad dom kunde tänkas göra. Typ varandra. Usch!

"Inget, väntat på dig bara", sa Sabina och blev ännu rödare i ansiktet.

"Okej, jag är ju här nu så-", började jag men avbröts av ett högt skratt.