Kärlek börjar alltid med bråk

Del 52

Jag vaknade upp på torsdagsmorgonen och kände mig någorlunda utvilad fast min rumpa ömmade rejält, vilket inte var helt oväntat efter allt hasande ner för backen igår. Om jag inte har lyckats bryta några ben när vi åker härifrån så lär jag vara full av blåmärken.

Med en stor gäspning kikade jag över mot Sabina som fortfarande låg och sov. Jag hade inte hört när hon kommit in igår -eller snarare i natt, tänkte jag och vände blicken upp i taket.

Middagen med Jake igår hade varit jätterolig och ju mer han pratade desto mer lyste hans engelska brytning igenom -vilket var hur charmigt som helst!

Vi åt pizza precis som vi sagt och satt kvar på restaurangen tills dom stängde. Tiden hade gått alldeles för fort och ärligt talat så var det länge sedan som jag haft så roligt.

Jag vände mig på sidan och sträckte mig efter mobilen. Det hade blivit sent igår och efter stunden med Jake så hade jag varken lust eller ork att leta reda på Lucas. Jag fick prata med honom idag, eller kanske imorgon.

Visst att jag var attraherad av Jake -väldigt attraherad. Han var både galet snygg och väldigt rolig men mina känslor för Lucas var dom samma som innan middagen igår, dom gick inte över bara för att jag ätit med någon annan. Jag var kär, så jag måste fortfarande prata med honom. Eller behövde jag verkligen det? Ja Emma, det måste du, sa den där jobbiga lilla rösten i huvudet.

Vi hade inte direkt skiljts åt som vänner -inte för att jag och Lucas någonsin skulle kunna ha klassats som vänner innan bråket, men han borde ändå få veta hur jag känner. Vi har en kemi mellan oss som inte ens han kunde ha missat.

Inte ett sms, tänkte jag och la tillbaka mobilen på nattduksbordet. Hade ingen saknat mig igår? Inte ens Sabina? Någon borde väl ha undrat vart jag tagit vägen eller tänkte dom att jag bara satt och surade på rummet? Antagligen.

Jag hade som sagt somnat innan Sabina kommit tillbaka, vilket måste ha varit efter midnatt någon gång. Jag hade kollat lite tv innan jag somnat så innan tolv hade hon inte varit inne, jag kunde inte låta bli att undra vad dom hade gjort. Hade hon varit med Elias eller hade alla varit tillsammans utan mig? Äh, det var egentligen ingenting att grubbla över, dom fick göra vad dom ville och jag fick göra vad jag ville, vi satt ju inte ihop.

Trots den långa bussresan och allt som hänt under gårdagen kände jag mig pigg. Jag tog upp mobilen igen, klockan var bara halv åtta så jag slöt ögonen och blundade, en stund till kunde jag unna mig att ligga och dra mig.

Jag såg inte jättemycket framemot ännu en dag i backen. Kanske att jag skulle vara med på den där skidskolan, jag hade ju sagt att jag skulle vara med till Jake och helt ärligt -jag behövde verkligen proffshjälp.

Sabina rörde sig under täcket så jag sneglade mot henne igen och såg hur hon gäspade och blinkade sömnigt för att hitta fokus. Skönt, nu slapp jag vara vaken ensam med mina tankar.

"Blev det sent igår?" frågade jag men fick bara en grymtning till svar. Sabina var ingen morgonmänniska så jag hade inte väntat mig så mycket mer.

Jag sträckte på mig innan jag satte mig på sängkanten, nu kunde jag inte ligga kvar längre. Hon kanske var trött men jag var hungrig. Jag gick till badrummet och tvättade av ansiktet innan jag borstade ur håret. Hade jag orkat bry mig hade jag sminkat mig men den var knappast någon annan som var vaken vid den här tiden.

Med en slarvig knut på huvudet och iklädd mina mjukiskläder tog jag mobilen och nyckelkortet och gick ut. Jag stängde dörren så tyst jag kunde och när jag vände mig om kändes korridoren som tagen ur en skräckfilm -helt tyst och öde.