Kärlek börjar alltid med bråk

Del 16

"Kan jag verkligen ha på mig det här?" frågade jag och vred mig lite olustigt framför spegeln.

"Såklart att du kan, du är helt galet snygg", svarade Sabina när hon ställde sig bredvid mig i en lika snäv, kort och galet avslöjande klänning.

Jag mötte hennes blick och rynkade skeptiskt på ögonbrynen. Visst, klänningen var riktigt snygg men den var jävligt kort. Riktigt jävla kort. Men den skulle definitivt fylla sin funktion i spelet, det var då ett som var säkert.

"Vi ser typ ut som två horor", sa jag och fnös när jag vände blicken mot min spegelbild.

"Nej det gör vi inte, visst att dom är lite utmanande men kom igen, det är fest och vi ser ut som om vi ska på nattklubb."

"Fast det ska vi ju inte", mumlade jag och sträckte mig efter necessären med allt smink som jag hade tagit med mig.

Vi hade bestämt att vi skulle göra oss i ordning hemma hos Sabina utifall att brorsan skulle ha varit hemma innan festen. Jag skulle bli väldigt förvånad om inte Elias skulle gå på festen men jag ville inte riskera att bli upptäckt med en klänning lika liten som en disktrasa.

"Sluta nu vara så negativ, du vet lika bra som jag att typ alla har liknande klänningar när det är fest."

"Jag har aldrig haft en så här kort klänning."

"Desto bättre. Då kommer alla få en chock när dom ser dig, framförallt Lucas."

"Ja, du har kanske rätt", mumlade jag medans jag målade på ytterligare ett lager mascara.

"Det är klart att jag har. Vi fixar det sista nu sedan drar vi", fortsatte hon och lämnade mig fortfarande ståendes framför spegeln med ett orosmoln i magen.

När håret, sminket och klänningen var på plats svepte jag det sista av cidern som jag hade kvar och snurrade ett varv framför spegeln. Trots min något negativa inställning måste jag medge att jag såg riktigt jävligt bra ut. Vanligtvis på fester brukade jag bara klä mig i svarta snäva jeans och ett linne. Så det här var något helt nytt och ju mer jag granskade mig själv i spegeln, desto mer kände jag hur orosmolnet skingrade sig och magen fylldes av en svärm fjärilar. Det skulle bli riktigt roligt det här, vad som än hände.

"Vi är så jävla snygga", sa jag och fnittrade till när jag vände mig om mot Sabina som tömde det sista ut sin flaska.

"Det kan du ge dig fan på, nu ska vi festa!"

Med kvävda skratt lämnade vi Sabinas rum och smög ut genom ytterdörren så tyst vi bara kunde. Klänningen var som sagt riktigt kort och fast jag hade en jacka på mig så kunde jag inte låta bli att huttra av kylan som trängde sig igenom.

Vi kom fram till busshållplatsen precis i tid när bussen anlände. Det var lördagskväll så självklart var bussen packad med folk. Men det gjorde inget. Jag kände mig alldeles varm inombords fast kylan fortfarande fick mig att darra. Det var som om all världens adrenalin pumpade i blodet ju längre bort vi åkte. Wiktor hade smsat adressen till Lucas, vilket jag aldrig skulle erkänna att jag redan visste. Jag hade aldrig varit hos Lucas men kom igen, det var min brorsas kompis så det var väl inte så konstigt om jag faktiskt visste var han bodde. Att jag hade kollat upp det var en helt annan sak.

"Är du taggad?" viskade Sabina och plockade diskret upp en ny cider ur sin väska.

"Absolut, nu vill jag bara komma fram. Men du får fan hjälpa mig, jag vet inte riktigt vad jag ska göra än men tänk om Lucas slänger ut oss?"

"Hjälpa dig med vad och varför skulle han slänga ut oss? Vi är tjejer, tjejer är alltid välkomna."

"Hm, alla utom jag kanske men det lär ju visa sig."

"Jag skulle nog tro att du är extra välkommen", mumlade hon och skrattade till innan hon tog en klunk och räckte över flaskan till mig.

"Men vad ska jag hjälpa dig med egentligen? Jag är ju där, men vad kan jag göra liksom?"

"Du kan hålla Elias sysselsatt. Annars lär han förstöra allt."

"Elias? Allvarligt?"

"Ja, jag vet att det är min brorsa och det är mycket begärt men kan du offra dig för min skull? Bara ikväll?"

"Visst", mumlade hon och jag såg hur en röd ton spred sig på hennes kinder. Där ser man.

"Gillar du Elias?" frågade jag roat.

"Va? Nej!" flämtade hon och blev ännu rödare om kinderna.

"Okej, jag hoppas att det inte är för mycket begärt då. Jag vet att han är en idiot men annars kommer det aldrig att fungera. Även om man inte tror det så är han jävligt överbeskyddande, speciellt när det gäller Lucas. Fråga mig inte varför."

"Det löser sig", sa hon kort och vände blicken ut genom fönstret vilket fick mig att brista ut i skratt.

När bussen saktade in gick vi fram och ställde oss vid dörrarna. Jag drog jackan tätare om kroppen och beredde mig på kylan som skulle möta oss när dörrarna öppnades.

Vi gick med snabba steg längs den mörka gatan. Eller så snabbt som det var möjligt i våra höga skor men efter en stund kunde vi höra musik som ekade bland husen. Även utan Wiktors beskrivning hade det nog inte varit så svårt att hitta dit.

När vi var framme och gick upp längs med den breda uppfarten kände jag återigen hur fjärilarna fladdrade i magen. Det kanske inte skulle hände något speciellt men nu var jag här, i mitt livs sexigaste klänning och kunde jag inte få Lucas att bli svartsjuk, ja då var det över för gott. Vilket faktiskt var det jag ville ha ut av allt det här.

Väl inne i hallen hängde vi av oss jackorna och jag tog mig en titt i spegeln. Jag drog lite i kanten på klänningen, helvete vad kort den var, och andades in ett djupt andetag. Jag skulle fixa det här.

Jag följde efter Sabina ut till köket och såg mig nyfiket omkring. Lucas kök, tänkte jag och log. Han hade det fint hemma om man bortsåg från alla ölburkar och spritflaskor. Varför det förvånade mig har jag ingen aning om, men som sagt, jag kände ju inte Lucas.

Sabina öppnade och räckte över en ny cider till mig. Vi hade fått tag i några cider var men det fick räcka. På fester som dessa blev man alltid bjuden och jag hade väl inte tänkt bli aspackad. Full absolut, men inte dricka så pass mycket att jag riskerade att däcka så som Sabina hade gjort förra helgen.

Jag tog en klunk men var nära att sätta i halsen när jag omfamnades bakifrån i ett starkt grepp.

"Helvete vilken sexig klänning", mumlade han nära mitt öra så jag flämtade till.

"Wiktor!" sa jag något chockat och vände mig om i hans famn.

"Kul att du kom, så att vi kan umgås menar jag", sa han roat och blickade flörtigt så jag kände hur det hettade till om kinderna.

Umgås och umgås, jag hörde på tonen i hans röst vad han menade med att umgås. Men var det inte precis det som jag hade velat? Eller det som Sabina hade tänk när hon skickat smset till just Wiktor av alla människor. Han var precis likadan som Lucas när det kom till tjejer så ja, det var väl exakt det som Sabina hade tänk sig.

Jag flämtade till på nytt när han drog in mig i sin famn, så nära att jag kunde känna varje millimeter av hans hårda kropp.

"Jag vet vad du håller på med", viskade han i mitt öra så att det darrade i knäna och jag blev alldeles torr i munnen.

Helvete, tänkte jag och slöt ögonen en kort sekund.