Kärlek börjar alltid med bråk

Del 50

Det kändes som om jag föll fast liften tog oss högre och högre upp i luften. Hans heta tunga i min mun, hans händer -hårt greppande om mina armar. Jag visste att vi inte skulle kunna ramla ur liften men just i denna stund kändes det som om jag var alldeles för nära kanten.

Lucas kysste mig lätt några gånger innan han gnuggade sin näsa lätt mot min. Vi var båda kalla men det gjorde inget. Blodet i kroppen brann och den svala luften kylde ner oss en aning, och tur var väl det.

"Varför gjorde du sådär?" viskade jag osäkert.

"Vad tror du?"

"Ingen aning", mumlade jag, och det var sant, jag hade verkligen ingen som helst aning om varför han hade kysst mig sådär.

"Jag har hört att man kan undvika rädslor genom att sysselsätta hjärnan med något annat, typ som en kyss. Jag tror det var så iallafall, så jag tänkte att om jag kysser dig så skulle du inte tänka på att du är höjdrädd."

Okej? Visst att jag inte hade tänkt på höjden fastän vi nu befann oss avsevärt högt upp. Så han hade väl rätt i att kyssen var distraherande men kyssen hade fått en miljon andra tankar att snurra i huvudet. Men hade han bara kysst mig för den saken? För att distrahera? Gick han runt och kysste alla möjliga tjejer så fort någon var rädd för något? Knappast, jag överanslyserade allt som vanligt.

"Öh, tack antar jag", mumlade jag och vände blicken ner mot mina skidspetsar, vilket jag inte skulle ha gjort för direkt hisnade det till i magen så jag knep ihop ögonen.

"Fungerade det?" frågade han med ett skratt.

"För stunden kanske, jag hoppas att det bara känns såhär nu för att jag är ovan, annars kommer jag hålla mig till barnbacken resten av resan."

"Det kommer att gå bra, jag hjälper dig -med höjdrädslan alltså", sa han roat så jag sneglade på honom och kunde se på hans leende vad han menade. Att hångla varje gång vi åkte i liften kanske inte var en så dum idé trots allt -eller så var det precis det de var.

"Jag vet inte om det är någon bra idé att vi fortsätter dela lift efter det som hände på bussen", sa jag och harklade mig.

"Vad menar du? Att vi somnade?"

"Öh ja? Du såg ju själv vilka blickar vi fick, jag orkar inte med något bråk."

"Äh, vafan är det att bry sig om? Elias knullar ju din bästa vän så varför skulle inte hans bästa vän få knulla dig?"

Hans ord fick mig bokstavligen att rycka till, tack och lov att vi var högt uppe i luften där ingen kunde höra oss -en bra sak men den här helvetesfärden.

"Jag tror inte riktigt han ser det på det sättet, dessutom är han och Sabina förälskade och tillsammans. Det är en helt annan sak än att bara knulla."

"Är det verkligen det? Visst att dom håller på med varandra hela tiden men i det stora hela så knullar dom som vilka andra som helst."

"Men snälla, jag vill inte prata om att min brorsa knullar med min bästa vän. Jag har nog många äckliga bilder i huvudet och vill gärna slippa få fler."

"Visst, vad ska vi prata om då? Att du och jag ska knulla?" sa han med ett skratt så jag flämtade till.

"Är du seriös? Vi ska inte ligga med varandra någon fler gång."

"Varför inte det?" frågade han kort. Öh? Kunde han seriöst inte lista ut det?

"Därför att det bara skapar problem. Elias skulle mörda dig och Sanna skulle mörda mig om dom fick reda på det."

"Varför skulle Sanna mörda dig? Hon har väl inget med det här att göra?"

"Inte? Har du inte fattat att hon är galet kär i dig?"

Jag höjde frågande på ögonen när Lucas brast ut i skratt.

"Var det roligt eller?" muttrade jag.

"Ja faktiskt, snälla lilla Emma. Både du och jag vet att jag aldrig kommer att ligga med henne, än mindre få några känslor för henne så vad spelar det för roll om hon är kär i mig? Jag är inte intresserad."

"För henne spelar det roll, jag är hennes vän och hur kan du vara så säker på det? Hon är en tjej, det kan du väl inte ha missat?"

"Bara för att hon är en tjej så betyder det ju inte att jag kommer att ligga med henne."

"Inte? Det tycks inte ha hindrat dig förut", mumlade jag. Fan, hur länge skulle vi behöva sitta i den här förbannade liften?

"Är du svartsjuk?" frågade han allvarligt och vände sig mer mot mig så våra skidor slogs ihop.

"Nej! Jag förstår bara inte varför du aldrig skulle ligga med Sanna, hon är snygg och vill inget annat än att ligga med dig!"

Så fort orden hade lämnat mina läppar ångrade jag mig, jag skulle verkligen inte ha sagt sådär. Dels för att min ilska hade tagit över men mest för att det var svartsjukan som talade. Jag stod verkligen inte ut med tanken på Lucas och Sanna tillsammans.

"Öh, jag är inte intresserad av att ligga med henne men om det nu är så viktigt för dig så visst, som du säger -hon är mer än villig så det är ett enkelt knull", sa han hårt och vände sig bort från mig. Helvete! Det här hade blivit fel på så många sätt.

"Lucas-"

"Vet du, jag förstår mig inte på dig. Vi har haft grymt bra sex och nu helt plötsligt vill du inte ligga längre utan vill att jag ska knulla med en av dina bästa vänner? Du är fan dummare än jag trodde", avbröt han argt och rättade till skidorna.

Innan jag hunnit svara, eller kanske förklara, åkte han av liften och snabbt insåg jag att vi var högst upp. Herregud, hur skulle jag göra nu för att inte skämma ut mig till max? Jag hasade mig fram på kanten, jag hade typ fem sekunder innan jag skulle hamna i skyddsnätet.

Med ett litet skutt fick skidorna kontakt med snön och jag gled iväg åt helt fel håll. Jag skulle verkligen ha hållit mig till barnbacken, tänkte jag och var nära att brista ut i gråt. Inte för att jag var på fel sida liften, det fanns en backe där med, men hur mitt och Lucas samtal hade slutat.

Jag hade naturligtvis inte menat att jag ville att han skulle ligga med Sanna och om han nu gjorde det, bara för att han var arg så skulle mitt hjärta gå sönder. Jag hade trott efter kyssen att vi på något sätt hade hittat tillbaka till varandra efter det som hade hänt på bussen. Jag hade till och med tänkt be om ursäkt för det jag hade sagt. Även om det var sant så var det taskigt. Och så dum som jag var så hade jag låtit svartsjukan gå ut över mina känslor och sagt något ännu dummare.

Jag stod på toppen och torkade mig om kinderna, det var inte så här jag hade tänk att första åket skulle gå till. Jag hade till och med börjat fantisera om att jag och Lucas skulle åka tillsammans ner. Han var duktig och jag var en levande katastrof på två ben. Istället stod jag nu helt ensam, Sabina och Elias hade säkert redan hunnit åka ner en gång. Sanna och Alva ville jag inte träffa -detsamma gällde Wiktor och Anton, var dom nu än befann sig.

Den enda jag hade kunnat åka med var Lucas som nu också var borta. Fan! Alltid denna jävla karma som lyckades drabba mig. Var det mitt eget fel? Ja, den här gången var det faktiskt det. Om jag bara hade kunnat hålla igen käften så hade jag åkt med Lucas nu, den enda personen jag ville åka med.

Ilskan bubblade upp i kroppen igen, jag kunde ju inte så här uppe på berget och grina. Det skulle definitivt inte hjälpa mig att komma ner. Jag hade åkt upp och som jag sagt till Sabina -ner kommer man ju alltid.

Det var bara att hoppas att jag skulle ha alla ben i behåll, sedan skulle jag ta mig tillbaka till hotellet och spola upp ett varmt bad. Det var precis vad jag behövde, ett varmt bad och somna i tron om att morgondagen skulle bli en nystart på alla sätt.