Kärlek börjar alltid med bråk

Del 81

Äntligen!, tänkte jag och andades ut. Äntligen hade alla ätit klart, då var det bara för mig och Lucas att resa oss upp och gå. Det var i alla fall vad jag hade trott..

"Sista kvällen, vad vill ni göra?" frågade Wiktor och svepte med blicken över oss som satt runt bordet.

"Jag tycker att vi hänger i eran stuga", sa Sanna så jag sneglade upp på Lucas. Snälla säg nej!

"Emma, kan jag få prata med dig?" frågade Sabina så jag höjde på ögonbrynen.

"Visst", sa jag och reste mig upp.

Undrar vad Sabina vill, tänkte jag medan vi gick tysta bort till en av soffgrupperna som stod en bit bort från själva restaurangen. Visst att vi inte setts så mycket under dom här dagarna men det var inte mitt fel. Hon och Elias hade suttit som plåster på varandra.. Men vad kunde det annars vara?

"Vad ville du prata om?" frågade jag och lutade mig mot ena soffryggen.

"Jo jag tänkte.. eller vi pratade, jag och Elias alltså, om att vi vill sova i vårt hotellrum i natt", sa hon och vände blicken ut genom det stora panoramafönstret.

"Öh va?"

"Ja, jag tänkte nu när du och Lucas inte har ett hemligt förhållande längre så kan ju ni ta det rum i stugan som jag och Elias har haft. Wiktor och Anton har det andra rummet så ni får ändå sova ensamma."

Fan! Jag hade inte ens tänkt så långt. Klart att Sabina skulle få ha vårt rum lika mycket som jag men fan också, det kändes inte jättekul att tillbringa sista natten i stugan med Wiktor och Anton vägg i vägg. Men vad hade jag för val? Jag hade sovit i vårt rum varje natt så då var det väl hennes tur att sova där.. Men helvete vad det tog emot.

"Ehm, jag antar det", mumlade jag och rätade på mig.

"Så det är okej?"

"Ja, det är ju ditt rum lika mycket som mitt."

"Tack, jag trodde du skulle bli skitsur", sa hon och kramade om mig.

Skitsur? Ja, det var kanske att överdriva en aning men jag var inte glad. Fast det var ju inte Sabinas fel. Jag kunde förstå henne, klart att hon ville vara ensam med Elias. Lika mycket som jag ville vara ensam med Lucas, tänkte jag och tog ett djupt andetag.

"Jag är inte sur, jag förstår dig", sa jag men hörde själv hur ansträngd min röst lät.

"Så bra, men det blir en tidig morgon imorgon så vi hinner packa allt. Jag hörde att bussen skulle rulla vid tio så vi måste hinna lämna tillbaka skidorna och checka ut innan det."

Det var väl min räddning, jag behövde inte vara i stugan speciellt länge. Kvällen och de få timmarna på morgonen skulle jag nog överleva. Förhoppningsvis..

Vi gick tillbaka till dom andra under tystnad och när jag satte mig på stolen igen la Lucas upp armen om mitt ryggstöd.

"Allt okej?" viskade han så jag ryckte på axlarna.

"Du och jag får spendera natten i stugan", viskade jag och sneglade bort mot Sabina och Elias.

"I stugan? Varför det?"

"För att Sabina och Elias ska ha hotellrummet", sa jag kort och vände blicken mot Lucas.

"Mmhm, det lär bli intressant", mumlade han och tog ett djupt andetag.

"Äh, det är ju bara några få timmar. Vi åker ju imorgon och det är mycket som ska fixas innan bussen rullar så.."

"Ja, det blir som det blir", sa han och rätade på sig. Med andra ord, inget mer ligga på den här resan.