Kärlek börjar alltid med bråk

Del 92

"Kom igen Emma! Svep!" ropade folk runtomkring mig så jag höjde shotsglaset mot munnen och med en snabb rörelse hade jag svalt den brännande vätskan.

"Fy fan!" tjöt jag och hostade till.

Det brände långt ner i halsen och jag kände hur det snurrade i huvudet men det enda jag kunde göra var att skratta. Visst, jag var full som fan men jag hade riktigt jävla roligt. Eller? Jag tror i alla fall att jag har roligt.

Efter min och Lucas misslyckade knullstund hade jag hällt i mig mer alkohol än jag tänkt och det hade gått så långt att jag inte brydde mig längre.

Lite handlade det kanske om att Sanna suttit och provocerat mig hela kvällen. Hon hade väl inte sagt mer dumheter än vanligt men bara att behöva vara i närheten av henne.. Alltså, jag tålde henne fan inte. Lika lite som jag tålde sprit.

"En till, Emma!" ropade Wiktor och räckte mig en ny shot.

"Hon har fått nog, drick själv för fan!" skrek Lucas men det hördes knappt genom den höga musiken men Wiktor bara skrattade.

Jag sneglade på Lucas, som antagligen hade helt rätt, innan jag tog glaset från Wiktor och svepte i mig innehållet. Vad det nu än var, jag hade ingen aning. Det var definitivt sista, tänkte jag och kände att ögonlocken blev allt tyngre samtidigt som det snurrade till i huvudet, värre än innan. Fan, jag måste bort härifrån.

"Nu.. nu går jag", sluddrade jag och försökte resa mig upp.

"Nej för helvete! Gå inte, vi har ju svinkul!" ropade en kille jag aldrig sett tidigare. Bara det var ett tecken på att det var dags att gå.

När jag väl stod på benen var jag nära att ramla ner i soffan igen. Helvete också, definitivt för full. Jag vinglade till några gånger innan en stark arm greppade tag om min midja.

"Kom", sa Lucas och tog ett fast grepp om mig vilket jag var tacksam över för jag kände knappt mina ben.

"Var.. Sabina?"

"Hon gick med Elias för en timme sedan", sa han och ledde mig ut till hallen.

"Va? Vilken jävla bitch! Lämnade hon mig ensam fast hon visste att jag var för full?" sa jag med ett skratt.

"Inte ensam sötnos", fortsatte han och hjälpte mig på med jackan.

"Nej, du är ju kvar här med mig", fnittrade jag och hickade till.

"Det stämmer, jag hade tänkt att vi skulle dra hem till mig men det är närmare till dig och du har du typ inga kläder på dig."

"Mm, du gillar det, eller hur?" mumlade jag retfullt.

"Vilket då?"

"Klänningen såklart!" utbrast jag och klängde mig fast vid Lucas arm när vi kom ut i kylan.

Herrejävlar vad kallt det var och då var jag ändå riktigt full och hade knappt någon känsel kvar i kroppen.

"Den är jävligt sexig", mumlade han och la upp armen om mina axlar istället. Vänta, va? Just det, klänningen.

"Du.. Du är jävligt sexig", sluddrade jag med ett skratt och vinglade till.

"Jag har nog aldrig sett dig så full", sa han och jag kunde se hur han skakade på huvudet.

"Kanske inte, det är inte direkt så att vi har haft koll på varandra."

"Kanske inte", mumlade han, som om han inte ville att jag skulle höra honom. Öh, okej Mr Mystisk?