Kärlek börjar alltid med bråk

Del 65

Med ett leende på läpparna sträckte jag på mig medan jag sakta öppnade ögonen. Jag blinkade några gånger innan jag vände mig om och.. fann sängen tom.

Häftigt satte jag mig upp så det svartnade framför ögonen. Jag gnuggade mig över pannan och försökte tänka klart. Hade Lucas gått? Utan att säga ett ord?

Var allt bara en idiotisk dröm? Hade jag inbillat mig alltihopa eller..

"Vad tänker du på?"

Jag ryckte till och vände blicken mot hallen där Lucas stod med ett leende på läpparna, lutandes med ena axeln mot väggen.

"Jag trodde du hade gått", mumlade jag fram och kände hur det hettade om kinderna.

"Varför skulle jag ha gjort det?" frågade han och lär uppriktigt förvånad så jag rodnade ännu mer.

Jag måste sluta tänka på Lucas som den jag trott att han var. Han skulle inte lämna mig, han vill ha mig.

Inte bara det att jag trodde att Lucas hade lämnat rummet utan ett ord, han stod nu helt naken framför mig och det enda jag kunde göra var att stirra på honom. Han var så snygg att jag antagligen dreglade eller gav ifrån mig något annat pinsamt ljud för allt jag hörde var hans roade skratt.

"Jo, förresten.. Godmorgon snygging", sa han och blinkade flörtigt medan han tog ett steg mot sängen.

"Mm, godmorgon", mumlade jag men kunde inte släppa blicken från hans perfekta kropp.

"Ser du något du gillar?"

Jag blinkade några gånger och vände bort blicken. Detta var bara för pinsamt, till och med för att vara jag, och det blev inte bättre av att höra hans skratt.

"Jag är glad att du gillar det, varsågod, ta för dig", sa han roat och höll ut armarna så jag kunde inte hjälpa att brista ut i skratt.

"Nog för att du är jävligt snygg men-"

Jag avbröts av att kortlåset på ytterdörren klickade till och kände paniken skölja över mig när jag slöt ögonen. Fan också!

"Är du vaken? Jag tänkte-" hörde jag Sabina säga innan hon skrek till och det lät som om krockade rakt in i en dörr eller kanske var det väggen. Jag kunde förstå henne, det var inte varje dag man klev in genom dörren bara för att finna en naken Lucas Nylund i sitt rum.

"Förlåt, förlåt, jag tänkte eller jag ska bara-" fortsatte Sabina och jag kunde höra skrattet i hennes röst.

"Det är lugnt, jag ska ändå gå", sa Lucas och sträckte sig efter byxorna. Detta kunde knappast bli mer pinsamt.

Jag bet ihop läpparna för att inte skratta åt hela situationen, vad kunde jag annars göra? Vem kunde ha trott att detta ens skulle kunna hända? Det var bara för mycket.

När Lucas klätt på sig kom han fram till sängen och gav mig en lång kyss.

"Vi ses vid frukosten", mumlade han mot mina läppar innan han kysste mig igen.

"Sabina, hoppas detta stannar mellan oss", fortsatte han med ett flin på läpparna när han gick ut till hallen.

"Visst, inte ett ord", sa hon kort och smet förbi honom in till de stora rummet där jag satt på sängen, mer generad än någonsin.

När dörren stängdes och det blev tyst i rummet andades jag ut för första gången på vad som kändes som evigheter innan jag föll tillbaka i sängen. Herregud, vilken morgon, tänkte jag och drog täcket över huvudet.

"Så, det där var inte lite pinsamt", började Sabina så jag slängde av mig täcket och mötte hennes blick.

"Det kan man lugnt säga", sa jag och fnissade till när jag satte mig upp igen.