Kärlek börjar alltid med bråk

Del 87

På bara en halvtimme hade korridorerna fyllts av så många elever att man fick kryssa sig fram för att ta sig till skåpen. Jag brukade oftast vara ute i sista sekund innan lektionerna och behövde aldrig trängas på det här sättet. Det var också orsaken till varför jag hatade att vara i skolan så långt i förväg, påminde jag mig själv om. Idioter, varför hålla på stressa? Det var ju inte som om jorden gick under bara för att man kom en minut för sent till lektionen.

Jag ställde mig på tå och skymtade vad som såg ut att vara Sabinas mörka hår borta vid våra skåp. Äntligen, då slapp jag vara helt ensam i detta kaos.

"Hej", sa jag och lutade mig mot skåpet bredvid hennes.

"Hej och wow, jävlar vad du var fixad idag", sa hon och höjde frågande på ögonbrynen.

"Äh, typ inte sovit något i natt och hade inget annat att göra på morgonen", sa jag och ryckte på axlarna. Det var delvis sant men jag ville också se extra bra ut nu när jag var Lucas flickvän.

"Om du säger det så", mumlade hon och vände sig in mot skåpet igen.

"Öh ja? Vad skulle det annars vara?"

"Glömmer du att jag känner dig? Om du inte sovit något brukar du dra på dig en stickad tröja och sätter upp håret i en slarvig knut, det är knappt så att du brukar sminka dig."

"Och?" fräste jag och rätade på mig. Fan att hon alltid hade rätt.

"Och det betyder att du har fixat dig för att du nu är Lucas flickvän, inte för att det är något fel med det men det är ganska uppenbart."

"Okej visst, jag har fixat mig men det är bara för att jag själv vill se bra ut och inte på grund av honom."

Sabina gav mig en road blick innan hon smällde igen sitt skåp. Hon kände mig bättre än någon annan. Till och med bättre än min familj ibland, det fanns saker som man bara pratade med sin bästa kompis om och Sabina visste allt om mig. Det mesta åtminstone, tänkte jag och knep ihop läpparna, hon visste inte vad som hade hållit mig vaken hela natten och det var inget jag ville prata om just nu.

När vi var på väg bort till lektionen kände jag ett par starka armar greppa tag om min midja.

"Försöker du smita ifrån mig?" viskade Lucas i mitt öra så jag fnissade till.

"Kanske", mumlade jag retfullt och tjöt till när han kittlade mig med hakan i nacken.

Jag vände mig skrattade om i hans famn och slog armarna om halsen på honom. Fast jag såg honom igår höll jag på att tappa andan över hur snygg han var. Jag hade aldrig riktigt tänkt på det tidigare men här i skolan såg han annorlunda ut, som den badboy jag alltid trott att han var med sina slitna svarta jeans och mörka tröja som smet åt på det mest perfekta sättet. Ja, det var verkligen konstigt att jag aldrig tänkt på det tidigare..

"Vad?" mumlade han och började sig ner mot mig.

"Jag har aldrig tänkt på hur snygg du är", viskade jag och även fast jag försökte låta bli så kunde jag inte hjälpa att jag rodnade.

"Du med sötnos, så jävla sexig", viskade han mot mina läppar innan han kysste mig.

"Kalla mig inte sötnos", retades jag men allt försvann när hans tunga mötte min.

Vem hade kunnat tro att jag skulle stå en måndagsmorgon och hångla med Lucas mitt i skolans korridor? Helt ärligt så var jag den sista som skulle ha trott på det men ändå kändes det som om det var något vi alltid gjort.

"Kom igen för fan, vi börjar nu!" ropade Wiktor irriterat, jag hade inte ens sett honom gå förbi oss. Fast jag hade haft annat att tänka på än hålla koll på den idioten.