Kärlek börjar alltid med bråk

Del 66

Kom igen nu Emma, du måste sluta fundera och överanalysera allt, tänkte jag när jag stod vid bordet och undrade om jag skulle sätta mig bredvid Lucas eller inte. Vore det konstigt om jag satte mig bredvid honom? Skulle dom andra misstänka något? Nej, ville jag sitta bredvid Lucas så skulle jag göra det och oj som jag ville sitta nära honom.

När jag bestämt mig för att sluta vara så förbannat löjlig gick jag mot Lucas men hann inte ta många steg innan Sanna trängde sig förbi mig och i stort sätt slängde sig ner på stolen bredvid Lucas. Okej?

Jag höjde frågande på ögonbrynen men hon gav mig bara ett hånflin. Hon kunde bli ett problem, tänkte jag och kände hur svartsjukan bubblade upp. Men jag hade inget att vara svartsjuk över. Lucas var min så hon kunde glömma allt som hade med honom att göra.

Med en suck satte jag mig bredvid Sabina som sneglade frågande på mig men jag bara skakade lätt på huvudet. Jag orkade inte börja bråka, klockan var inte tio än och jag hade inte ätit frukost.

"Så, vad tror ni? Ska vi prova den där svarta backen idag?" frågade Wiktor och man kunde höra ivern i hans röst.

"Vad är svarta backen?" frågade jag så alla tystnade runt bordet, ja utom Sanna förstås som skrattade till.

"Det är en av dom svåraste backarna häromkring, det är därför den heter just svarta backen", sa hon med den där töntiga, nedlåtande rösten så irritationen spred sig i mitt bröst. Men inte nog med det, hon lutade sig mot Lucas och kramade om hans arm med ett flin på läpparna. Förbannade jävla..

"Och?" fräste jag och blängde surt på henne.

"Men du tror väl inte att du kan följa med? Du kan ju knappt stå på ett par skidor", fortsatte hon men innan jag hunnit öppna munnen sköt Lucas undan henne med en fnysning.

"Vafan gör du?" väste hon irriterat.

"Jag åker med Emma idag", sa han kort och tog en tugga av smörgåsen utan att se upp från bordet.

"Du? Varför skulle du göra det?" frågade hon och såg mellan mig och Lucas med en djup rynka i pannan. Helvete, det här var inte bra, tänkte jag och sträckte mig efter juiceglaset.

"För att du beter dig som en jävla fitta", sa han och vände blicken hårt mot henne.

Det blev så tyst runt bordet att det enda som hördes var min häftiga hostning när jag satte juicen i halsen. Hoppsan.

"Hey, nu tar vi det lugnt", sa Elias och harklade sig.

"Dom som vill åka i svarta backen gör det, resten får väl göra vafan dom vill", fortsatte han och gav mig en skarp blick.

Vafan har jag nu gjort?, tänkte jag och höjde frågande på ögonbrynen åt min bror. Han hade ingen anledning att vara sur på mig. Åtminstone ingen anledning han kände till, om inte..

Jag knuffade Sabina i sidan, fan ta henne om hon hade sagt något till Elias, men när hon mötte min blick skakade hon försiktigt på huvudet. Okej, hon hade inte sagt något, tur det!

"Inte för att någon av er kanske bryr sig men jag behöver ingen jävla barnvakt. Vill ni åka så åk, jag hittar på något annat", sa jag snäsigt.

"Du kan väl hänga med den där skidläraren? Det var väl honom du var hos igår? Fick du inte knulla? Är det därför du är så jävla sur?" fräste Sanna och jag såg hur Lucas bet ihop käkarna, något jag sett honom göra när han började bli riktigt förbannad.

Jag mötte hans blick och skakade nästan obefintlig på huvudet men han verkade förstå vad jag menade så han lutade sig tillbaka i stolen och förblev tyst.