Kärlek börjar alltid med bråk

Del 05

"Kom igen nu, snälla!" sa Sabina och försökte få mig att ändra mig genom att ge mig stora hundögon och plutande läpp, hon var jättesöt men nej!

"Jag tänker inte gå på Wiktors fest, det är ingen idé att du tjatar."

"Men varför inte? Alla ska dit!"

"Det är just det, alla ska dit och festen är hemma hos Wiktor, det betyder att brorsan och hela gänget kommer att vara där."

"Men du behöver ju inte sitta och hålla honom i handen hela kvällen, snälla vi kan väl gå, för min skull?!"

"Varför är det så viktigt för dig? Vi kan väl hänga ändå, typ hitta på vad som helst!"

"Typ som att vi faktiskt går på festen? Jag vet att du egentligen vill, du brukar alltid vilja gå när det är fest."

"Nej jag vill inte, jag ser fortfarande helt efterbliven ut plus det där jävla ryktet om mig och Lucas, jag bara orkar inte."

"Näsan är bara ett skyll, alla har ändå redan sett dig så då är det alltså Lucas det handlar om. Kom igen, skit i honom och det där ryktet, alla vet ändå att ni aldrig skulle ligga med varandra."

"Varför säger alla så? Först brorsan och nu du. Tänk om jag faktiskt hade legat med honom."

"Men du hatar ju honom, det vet alla. Släpp det nu och säg att vi kan gå dit, snälla, snälla, snälla!"

"Berätta istället varför det är så viktigt för dig."

"Jag vill bara gå dit, ingen speciell anledning mer än att jag tror att det blir jävligt roligt."

"Säkert, du suger på att ljuga, berätta nu!"

"Jag tänker inte säga ett ord om du inte lovar att vi går dit."

"När började du med utpressning? Strunt samma, skit i att berätta då, jag går inte dit!"

"Fan också, okej men du får inte bli sur om jag går med Sanna och dom."

"Varför skulle jag bli sur? Varsågod, gå med dom om du behöver min välsignelse, jag hoppas att ni får det trevligt."

"Trevligt? Ibland fattar jag inte varför vi ens är vänner", muttrade Sabina och krokade sin arm i min.

"För att vi är bäst, minns du inte det?" frågade jag retfullt och skrattade så hon knuffade till mig i sidan.

"Eller kanske dumma i huvudet, det är en jävligt fin gräns däremellan."

"Nejdå, dumma i huvudet är reserverat för dom där borta", sa jag och nickade bort mot brorsan och hela gänget som satt och rökte vid några bänkar inne på skolgården.

"Okej, det har du väl rätt i men du, är du säker på att du inte vill följa med imorgon? Bara bli full och glömma alla problem?"

"Det däremot lät jävligt lockande men nej, inte den här gången."

"Okej, hör av dig om du ändrar dig. Jag måste hem nu men vi ses", fortsatte hon och gav mig en kram.

"Visst, men jag menade vad jag sa, jag hoppas att det blir roligt."

"Ja det hoppas jag med, full lär jag då bli i alla fall."

"Ja, det är du bra på", sa jag och skrattade till.

Jag stod kvar och såg efter Sabina när hon gick iväg mot cyklarna. Jaha, det var det, nu var det helg, tänkte jag och gick åt andra hållet över skolgården.

"Emma!"

Typiskt! Jag låtsades som om jag inte hade hört att Elias ropat på mig utan jag fortsatte bara gå som om ingenting hade hänt.