Kärlek börjar alltid med bråk

Del 86

Måndag.. Ja då var det måndag och skola igen, tänkte jag och stirrade upp i taket med svidande ögon. Sömnen har varit som bortblåst de senaste timmarna, eller typ hela natten, så nu låg jag i min säng och kände mig mer och mer nervös för varje sekund som gick.

Jag hade trott att jag skulle ha somnat som en stock efter resan, jag var helt slut men tankar och ångest hade plågat mig tills jag gett upp all förhoppning på att få någon sömn.

Borde jag berätta för Lucas om kyssen? Den hade inte betytt något men ändå kändes det så fel att inte säga något. Även om jag aldrig skulle träffa Jake igen så hade kyssen hänt och ja, det gick inte direkt att göra det ogjort -hur dåligt samvete jag än hade.

Det var inte bara den tanken som hållit mig vaken. Tanken på att vara tillbaka i skolan som Lucas Nylunds flickvän, det borde kännas helt fantastiskt men det kändes mest som en dålig skräckfilm. Tänk om han inte alls skulle behandla mig som sin flickvän, han kanske bara skulle låtsas som ingenting och sedan smyga med det. Var det därför han hade velat hålla det hemligt från första början? För att han inte ville att någon skulle veta att han var upptagen? Att han hade flickvän.

Sluta nu Emma!, tänkte jag frustrerat. Det var bara jag som spelade mig själv ett spratt. Lucas hade varit helt fantastisk de senaste dagarna och inte alls hållit tillbaka när det gällde att visa upp mig som sin flickvän. Han hade till och med verkat riktigt glad över att vi kunde vara öppna med det. Det var ju faktiskt han som hade berättat för gänget att vi var tillsammans. Han, inte jag.

Jag tog upp mobilen och suckade, 06:17, det var väl lika bra att kliva upp. Nu skulle jag hinna ta en lång varm dusch som förhoppningsvis skulle mjuka upp mina spända muskler som fick huvudet att dunka.

Huvudvärk och noll sömn, inte den bästa starten på veckan, men vafan kunde jag göra? Hälla i mig kaffe och hoppas att jag skulle överleva dagen något sånär? Ja, det fanns väl inga andra alternativ.

Med trötta steg lämnade jag mitt rum och smög till badrummet. Allt i huset var mörkt och tyst att varje steg jag tog lät som ett eko av klumpighet. Det skulle inte förvåna mig om någon vaknade. Vi bodde i ett äldre hus så golven knarrade och dörrarna gnisslade, vanligtvis tänkte jag aldrig på det men nu hördes verkligen allt hur tydligt som helst.

Jag hade inte ens märkt att jag hållit andan förrän jag stängt badrumsdörren och låste. Med en suck drog jag linnet över huvudet och vred på duschen.

Medan jag väntade på att vattnet skulle bli varmt såg jag mig själv i spegeln, åh herregud, jag såg mer död ut än levande. Mörka ringar som matchade mina rödsprängda ögon. Snyggt, väldigt snyggt.

Jag skakade lätt på huvudet och klev in i duschen. Förhoppningsvis skulle värmen och vattnet hjälpa mig att vakna till liv. Man kunde alltid hoppas.

Gud så skönt!, tänkte jag och suckade nöjt när jag slöt ögonen och lät vattnet forsa över mig. Precis vad jag behövde.

Länge stod jag och lutade mig med händerna mot väggen medan vattnet skölja över mig. Men eftersom jag inte kunde stå här hur länge som helst och inte ville riskera att varmvattnet skulle ta slut började jag schamponera in håret, masserade in löddret ordentligt och kände att huvudvärken släppte allt mer.

När jag var ren stod jag och blundade några extra minuter. Jag skulle nog överleva den här dagen trots allt.  Jag klev ur duschen och insåg att jag måste ha stått där väldigt länge i för hela rummet ångade och spegeln var täckt med en tjock imman. Aja, det var det värt, tänkte jag och svepte en handduk om håret och en om kroppen.

Jag hängde upp handdukarna igen när jag var så torr som jag kunde bli trots fukten och låste upp dörren. Förhoppningsvis var klockan över sju nu, jag ville bara komma iväg till skolan så fort som möjligt för att jag inte skulle ångra mig och lägga mig i sängen igen och stanna där resten av dagen.