Kärlek börjar alltid med bråk

Del 98

"Vill du ha något?" frågade Lucas och vände blicken mot mig.

"Öh, kanske något att dricka", sa jag och lutade mig mot diskbänken.

Jag kunde inte släppa det som just hänt, varför ville han inte att jag skulle träffa hans familj? Eller så förstorade jag allt i huvudet, precis som vanligt. Lucas var ändå Lucas, det fanns säkert en anledning till varför han aldrig haft en flickvän förut. Visst att han aldrig varit kär, det var ju inget fel med det, men ändå..

"Vad tänker du på?" frågade han så jag ryckte till.

Jag mötte hans blick och såg sedan på burken han räckt fram.

"Inget", mumlade jag och tog drickan ur hans hand.

"Säkert?" frågade han och tog ett steg mot mig så jag sänkte blicken och snurrade rastlöst på burken i handen. Lika bra att vara ärligt Emma, sa min inre röst så jag tog ett djupt andetag.

"Varför har du aldrig haft ett förhållande?" frågade jag och kände hur jag höll andan när jag mötte hans blick igen.

"Jag har ju ett förhållande med dig."

"Ja, men jag menar innan mig."

"Det vet du ju redan, jag har aldrig varit kär så varför ska man ha ett förhållande med någon man inte gillar?"

"Kom igen, klart du har gillat någon? Du har ju knullat med en massa tjejer, någon av dom måste du väl ha gillat?"

"Var det inte du som sa att vi inte skulle prata om gamla ligg?" mumlade han och tog drickan ur min hand och ställde den på bänken.

"Jag vet, det kändes bara så konstigt det där med din syrra, som om du inte ville att jag skulle träffa henne", sa jag med en suck och skakade på huvudet.

"Varför det? För att jag bad henne gå? Det var ju bara för att jag vill ha dig för mig själv och fortsätta där vi slutade.. Du vet."

"Jaja, men ändå, vet ens dina föräldrar om att du har flickvän?"

"Öh.. Nej, jag har glömt bort att säga det", mumlade han och vände bort blicken.

"Glömt bort? Hur kan man glömma bort att berätta att man har flickvän?"

"Vad spelar det för roll? Jag vet att du är min flickvän och alla i skolan vet att jag har flickvän.. Så vad vill du egentligen? Att jag ska skrika ut till hela jävla världen att jag har flickvän? Är ordet flickvän det enda som betyder något för dig?" fräste han och tog ett steg bakåt så jag spärrade upp ögonen. Men lugna ner dig, herregud..

"Det var inte det jag menade, det vet du också", sa jag, något omskakad.

"Vad menade du då? Vad spelar det för roll om mina föräldrar vet att vi är tillsammans eller inte? Vi har bara varit tillsammans i typ en vecka, som du så tydligt påpekade i morse."

"Vadå som jag påpekade? Vi har ju bara varit tillsammans i typ en vecka så varför blir du så arg? Jag undrade bara om du har berättat om oss, vilket du tydligen inte har, så släpp det bara! Jag menar, varför gör du en så stor sak av det? Det var en enkel fråga", sa jag och ryckte åt mig drickan igen.

Jag kände hur ilskan bubblade i kroppen. Fan vad han var på dåligt humör då helt plötsligt, tänkte jag irriterat och öppnade drickan. Men långsamma klunkar sneglade jag på Lucas som stod och stirrade ut i tomma intet.

"Jag fick ett sms av Wiktor, dom är på väg hit", sa han kort så jag bokstavligen satte drickan i halsen, vafan?

"Wiktor? Du kör iväg din syrra men Wiktor och gänget får komma hit?"