Kärlek börjar alltid med bråk

Del 63

Kroppen brann, flämtningar och dova stön avlöste varandra medan jag sjönk allt längre ner i soffan med Jake över mig. Jag kunde känna hans upphetsning pressas mot mig när han förde in ena handen under min tröja tills hans ivriga fingrar fann mitt bröst. Han stönade och retade min styva bröstvårta så jag kved under honom. Han var redo, men var jag det? Ja, mer än redo.

En kort sekund släppte vi varandras läppar och snabbt slet han av sig tröjan innan han med lätthet drog av mig min. Vi föll tillbaka, hud mot hud, när våra munnar och tungor fortsatte där vi slutade.

Jag strök med darrande händer längs med hans hårda armar, över hans bröst så han flämtade till djupt inne i min mun. Han gned sitt stånd mot mig så jag kände den stora hårda bulan under jeansen, precis på det där stället som bultade allra mest. Han var verkligen redo men.. Inte Lucas, inte Lucas, inte Lucas.

Jag försökte släppa alla tankar och bara flyta med. Lägga allt mitt fokus på Jake, på hans heta glödande muskler som tyngde ner min kropp på det mest underbara sätt och på det som väntade och längtade under hans hårt åtstramande jeans.

Han kysste mig längs halsen och ner över mina bröst när jag hörde hur han fingrade på sitt bälte och knäppte upp sina byxor. Hur mycket jag än försökte skjuta undan alla tankar greps jag av plötslig panik.

"Jake", flämtade jag och mötte hans blick.

Han gav mig ett leende innan han kysste mig hårt igen och hittade ner till min byxlinning.

"Jake vänta", sa jag andfått och kippade efter luft.

Han tog upp handen igen och strök mig ömt längs kinden medan han gav mig en frågande blick. Jag svalde nervöst, fan, det skulle inte ha gått så här långt.

"Jag.. jag kan inte", viskade jag och slöt ögonen när skammen fyllde mig, jag kunde inte se på honom just nu.

När jag öppnade ögonen igen såg jag rakt in i hans ögon som speglade en djup besvikelse och lite till. Vilket jag kunde förstå, någonstans inom mig kände jag precis likadant.

"Jag är ledsen, jag-"

"It's okay Emma, don't worry", avbröt han och strök mig över kinden igen innan han satte sig upp.

Jag la händerna över ansiktet, vafan höll jag på med? Det var precis det här Sabina hade menat, visst att jag kunde ligga med honom -jag var faktiskt singel, men jag skulle ångra mig efteråt.. så in i helvete mycket. Det var inte Jakes fel, allt handlade om mig och den person som hemsökte mina tankar. Lucas.

Något motigt satte jag mig upp och sträckte mig efter min tröja som låg på golvet. Jag vågade inte möta Jakes blick, jag ville bara springa härifrån och begrava mig i sängen på hotellrummet och aldrig mer kliva upp.

Jag reste mig och drog tröjan över huvudet när jag kände Jakes händer greppa tag om min midja. Jag mötte hans blick och bet ihop läpparna. Jag skulle inte gråta. Jag var inte den som grät, men den senaste tiden hade mina tårkanaler fått utstå en hel del.

"Du behöver inte gå", mumlade han och lutade pannan mot mig mage.

"Jake", började jag men han avbröt mig genom att föra in händerna under min tröja och smekte mig över magen och ryggen.

"Jag vet, det gick lite fort men du kan väl stanna? Det behöver inte hända något om du inte vill."

Jag slöt ögonen igen, han kunde ju inte veta att det inte berodde på honom utan att det berodde på den kille som jag nyss talat om för honom att jag hatade. Fan! Hade jag inte haft känslor för Lucas, eller att han inte ständigt fanns i mina tankar så hade jag legat med Jake. Jag ville vara med honom, absolut, men jag kunde inte.