Kärlek börjar alltid med bråk

Del 31

Tänker på dig med? Trodde han att jag hade suttit och tänkt på honom under lektionen? Vilket var sant men ändå.

Jag tittade på tiden och såg att han hade skickat smset bara två minuter efter att jag hade skickat mitt sms till honom. Varför hade han gjort det? Jag menar, han har inte sagt ett ord eller ens ägnat mig en blick på tre dagar. Inte sedan vi..

"Emma!"

Jag tittade upp från mobilen och såg Sabina vinka åt mig. Jag nickade mot henne och stoppade ner mobilen igen. Jag fick fundera på det och på Lucas senare.

När jag hade tagit mat gick jag bort mot Sabina och tjejerna. Jag hade typ inte träffat varken Sanna eller Alva på länge. Visst, vi gick i parallellklass men vi brukade ändå kunna hinna ses emellanåt. Absolut att vi var vänner men vi brukade inte umgås speciellt ofta efter skolan om det inte var fest eller så. Jag gillade dom, självklart, men dom kunde verkligen gå mig på nerverna.

"Tjena bruden, läget?" frågade Sanna när jag satte mig ner.

"Bra", sa jag och tog en tugga av maten.

"Är du sur eller?"

Jag vände upp blicken och höjde frågande på ögonbrynen.

"Öh, nej?"

"Inte mer än vanligt i alla fall", fortsatte Sanna retfullt och skrattade till. Ja, som jag sa, hon kunde gå mig på nerverna.

"Jag är inte sur", muttrade jag och sneglade mot Sabina som låtsades som ingenting och bläddrade i sin mobil.

"Är ni taggade för skidresan?" frågade Alva med ett förväntansfullt leende.

Skidresan var något som varje årskull från samhällslinjen åkte på varje år. Det hade blivit lite till en grej och klassades som årets viktigaste händelse, vare sig man kunde åka skidor eller inte. Jag hade missat förra året då jag hade blivit sjuk men insett rätt snabbt när alla var tillbaka att det var ett måste att följa med, för det var det enda man pratade om efteråt -och resten av året.

"Ja, men det är ju typ tre veckor dit", sa jag och kände mig inte alls speciellt taggad.

"Öh, tre veckor? Vi åker ju på onsdag nästa vecka."

Jag satte bokstavligen vattnet i halsen. Jag hostade när det tårades i ögonen. Onsdag nästa vecka? Det var ju bara sex dagar bort. Var hade jag fått tre veckor ifrån?

"Är du seriös? Hur fan kan tiden ha gått så fort?" frågade jag hest och harklade mig.

"Jag vet att du har haft mycket annat men jag var helt hundra på att du hade koll på det", sa Sabina och skrattade till.

"Mycket annat? Som vadå?" frågade Sanna nyfiket.

"Men inget speciellt, mycket i skolan bara", sa jag och himlade med ögonen.

"Säkert?" fortsatte hon flinande så jag bara suckade och lutade mig tillbaka i stolen.

"Helt säkert. Men hallå, då kan väl vi hjälpas åt att packa i helgen?" frågade jag Sabina.

"Visst", svarade hon något frånvarande med blicken ner i mobilen. Okej?

Jag satt fortfarande tillbakalutad i stolen när jag tog upp mobilen för att kollade runt på Instagram eller mest bara fördriva tiden. Jag lyssnade halvt på Sanna och Alva som pratade om allt mellan vad dom skulle ha med sig på resan till något skvaller som cirkulerade på skolan. Som tur var verkade det som om incidenterna mellan mig och Lucas var borta från skvallret iallafall..