Kärlek börjar alltid med bråk

Del 95

"Nämen, där kommer ju partyprinsessan nummer ett", sa Wiktor högt med ett hånflin på läpparna när jag och Lucas kom gående i korridoren.

Jag sneglade på Lucas som bara skakade på huvudet. Om man sträckte sig riktigt långt så kunde man faktiskt säga att det var Wiktors fel att jag blivit för full, det var han som hade räckt mig shotsglas efter shotsglas så ja, alltihop var Wiktors fel, ännu en grej att lägga på hans samvete.. Inte för att han verkade ha något samvete, men ändå.

"Flytta på dig", sa jag kort till Wiktor som blockerade mitt skåp.

"Erkänn att det var kul i helgen, helvete vilken fest det blev", sa han med ett skratt när han flyttade på sig, typ en centimeter.

Jag blängde på honom men jag kunde känna Lucas hårda blick i nacken så det tog inte många sekunder innan Wiktor muttrade något ohörbart och tog ett steg åt sidan. Med ett leende låste jag upp skåpet och tog ut svenskaboken.

"Hey mannen, kom igen för fan, det var ju en jävla fest", sa Wiktor samtidigt som han lekfullt boxade till Lucas. Varför gjorde killar alltid så?

"Den kunde ha blivit betydligt roligare", sa Lucas och gav mig en brännande het blick när jag vände mig om. Öh va? Var det något mer som jag inte kom ihåg från festen?

"Äh, är ni sura för att jag inte lät er knulla i min säng? Ni knullar väl ändå hela tiden så det är väl inget att grina över", sa Wiktor och gav mig en road blick då jag bara spärrade upp ögonen innan jag snabbt stirrade ner i golvet.

Just fan, jag och Lucas hade varit på väg att.. Jag mötte Lucas heta blick igen och kände hur det sög till i magen. Det var länge sedan vi haft sex.. Eller inte så länge, tre dagar kanske men Lucas blick fick det att kännas som om det vore evigheter sedan.

"Kom nu, vi börjat snart", mumlade jag och började gå bort till salen, att tänka på sex med Lucas skulle inte hjälpa mig ett dugg att ta mig igenom den här dagen.

Sabina satt redan på sin vanliga plats när jag klev in i klassrummet. Med snabba steg gick jag bort och satte mig bredvid henne med en suck.

"Är allt okej?" viskade Sabina så jag bara nickade när Lucas satte sig bakom oss, även Wiktor satte sig med oss den här gången.

"Du, jag kom att tänka på en sak. Det slog mig när vi låg och pratade i din säng att det var så länge sedan vi bara hängde du och jag", fortsatte hon viskande.

"Ja, jag håller med, det känns som om det var hundra år sedan."

"Kan vi inte ha en tjejkväll på lördag då? Bara ta det lugnt och ha Netflix-maraton?"

"Det låter som en jävligt bra idé, tror du Elias låter dig vara en hel kväll?" viskade jag med ett leende på läpparna. Det var verkligen länge sedan vi hade varit bara hon och jag.

"Varför ska Elias låta Sabina vara?" frågade Lucas så jag vände mig om mot honom.

"Tjuvlyssnar du?" frågade jag och höjde roat på ögonbrynen.

"Ja det är klart, så varför ska Elias lämna Sabina ifred?" mumlade Lucas och lutade sig fram över bänken.

"För att vi ska ha tjejkväll så det gäller dig också, på lördag får du låta Emma vara ifred", sa Sabina och skrattade till när Lucas suckade och lutade sig tillbaka i stolen, men han hade dock en road glimt i blicken så han var nog inte så sur som han ville få oss att tro.

"Just det, på lördag är jag upptagen, bara så du vet", sa jag med ett skratt så Lucas plutade missnöjt med underläppen, inte helt trovärdigt för flinet som lekte i hans mungipa kunde nog ingen missa.